• Anonym (Meija)

    Du kommer alltid vara nummer två!

    Hej på er,

    Det är en sak som slagit mig varje gång jag läser i trådar gällande bonusföräldrar. Alltid skriver folk till en bonusförälder att "du får acceptera att du alltid kommer att komma i andra hand".  "Barnet kommer att komma först, sedan du". Och sedan klassikern , "barnet var där först"!

    Nu är jag förvisso inte bonusmamma, utan biologisk mamma till min dotter som jag har tillsammans med min man. Vi är alltså en "kärnfamilj" om man vill sätta stämpel på det och jag älskar min familj mer än allt! Men, jag är inte alltid i andra hand för min man, efter mitt barn. Och min man är inte heller  alltid nummer två för mig efter vårt barn. 

    Jag förstår verkligen inte vart ifrån denna tanke kommer ifrån att man alltid kommer efter barnet och barnet kommer alltid först! Lika många gånger som min dotter kommer först. kommer även min man först. Vi är en familj! Hos oss finns ingen rangordning kring vem som kommer först och vem som blir tvåa. Ibland får maken stå undan för att dotterns behov är viktigare och ibland får dottern stå åt sidan för makens.

    Hur tror ni världen ser ut och framför allt, vad lär sig dessa stackars barn som hela sitt liv för höra/uppleva att de minsann kommer först? Och hur fungerar det sedan på dagis? Om alla barn lärt sig att just han/hon kommer först?

    Hur tänker ni som skriver till dessa bonusmammor- eller pappor att "du kommer alltid komma efter barnet". Vad menar ni egentligen med det? 

  • Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!
  • The bad seed
    Anonym skrev 2012-07-02 21:35:08 följande:
    Skulle fortfarande aldrig sätta en partner före mina barn. Det är bara pappan till barnen som är minst lika viktig som barnen, åtminstone så länge vi älskar varandra och lever tillsammans.
    PRECIS!!!
    Så länge ni är tillsammans!
    När du väl träffar en ny, tror (och hoppas) jag att du ser denna som lika viktig i vardagen. 
    (pratar inte om vem du först skulle räddat ut av ett brinnande hus!) 
  • The bad seed
    The bad seed skrev 2012-07-02 21:36:37 följande:
    Är det bara jag, eller är det bara jag som tycker det att du refererar till din evt nya sambo/man som "styvföräldern"? Låter ju som att du menar att du skulle varit tillsammans med DIN styvfar... 
    När du väl separerat och hittat en ny man som är din nya stora kärlek, kommer du inte tänka på honom som "den där styvföräldern jag är tillsammans med...". Han kommer vara lika viktig, eller kanske till och med ändå viktigare för dig än ditt ex var. 
    Självklart kan man ha lika starka band till en man inte har barn med. 
    Det är bara andra band. 
    Det blev lite konstigt...hihi

    Är det bara jag som tycker detta låter konstigt, skulle det ju stå.  
  • Anonym
    The bad seed skrev 2012-07-02 21:38:31 följande:
    PRECIS!!!
    Så länge ni är tillsammans!
    När du väl träffar en ny, tror (och hoppas) jag att du ser denna som lika viktig i vardagen. 
    (pratar inte om vem du först skulle räddat ut av ett brinnande hus!) 
    Nej, har oerhört svårt att tro att en ny man som jag inte har barnen med skulle vara i närheten av lika viktig. Det är inte samma kärlek helt enkelt. Även om en ny man troligen skulle kunna komma som väääldigt nära tvåa i prioriteringslistan.
  • Kattdamen

    Jag tror att det missuppfattas bara. Barnen bör komma först, speciellt då när de är mindre barn. Min make är en vuxen människa, min dotter behöver mig mer än vad min make gör för tillfället.


    En kopp te, tack.
  • Iam
    Anonym skrev 2012-07-02 21:46:09 följande:
    Nej, har oerhört svårt att tro att en ny man som jag inte har barnen med skulle vara i närheten av lika viktig. Det är inte samma kärlek helt enkelt. Även om en ny man troligen skulle kunna komma som väääldigt nära tvåa i prioriteringslistan.
    Om du fick barn med den nya mannen då.. skulle han då bli lika viktig? Eller är det fortfarande mannen till dom första barnen som ligger tvåa? 

    Personligen förstår jag inte rangordning i kärlek i vardagen.. och som The Bad Seed skriver, nu pratar vi inte om att rädda ur brinnande hus.

    En familj fungerar enligt mig bäst när ingen behöver känna sig ner prioriterad pga någon annan, när alla känner sig lika älskade, prioriterade och önskvärda.. Det är när det inte är så som man hamnar i separation.

    Sen förstår jag inte det där med att det inte är samma kärlek.. På vilket sätt är det inte samma kärlek?
    Och skulle du våga erkänna för en eventuell ny man att  "du.. mitt ex kommer alltid att vara viktigare än dig för vår kärlek var mycket större än den jag delar med dig..." 
    Det argumentet faller ju lite eftersom du då inte borde A: separerat B: Träffat någon annan.

    Sen undrar jag om du själv skulle finna dig i att leva med en man som anser att kärleken till hans ex är större och djupare än den han känner för dig...  
  • Anonym
    Iam skrev 2012-07-02 21:52:55 följande:
    Om du fick barn med den nya mannen då.. skulle han då bli lika viktig? Eller är det fortfarande mannen till dom första barnen som ligger tvåa? 

    Personligen förstår jag inte rangordning i kärlek i vardagen.. och som The Bad Seed skriver, nu pratar vi inte om att rädda ur brinnande hus.

    En familj fungerar enligt mig bäst när ingen behöver känna sig ner prioriterad pga någon annan, när alla känner sig lika älskade, prioriterade och önskvärda.. Det är när det inte är så som man hamnar i separation.

    Sen förstår jag inte det där med att det inte är samma kärlek.. På vilket sätt är det inte samma kärlek?
    Och skulle du våga erkänna för en eventuell ny man att  "du.. mitt ex kommer alltid att vara viktigare än dig för vår kärlek var mycket större än den jag delar med dig..." 
    Det argumentet faller ju lite eftersom du då inte borde A: separerat B: Träffat någon annan.

    Sen undrar jag om du själv skulle finna dig i att leva med en man som anser att kärleken till hans ex är större och djupare än den han känner för dig...  
    Nej, en man jag har barn med är bara lika viktig så länge jag älskar honom. När kärleken tar slut så blir han visserligen lite mer än "vän", men det var inte så jag menade.
    Däremot kommer en NY MAN ALDRIG bli lika viktig och prioriterad som mina barn. Nog för att han då skulle vara viktigare än deras pappa, men aldrig som barnen.
    En familj där det finns en styvförälder kommer aldrig vara som en kärnfamilj av den simpla anledning att det är oerhört sällsynt med styvföräldrar som tar på sig föräldrarollen ordentligt och faktiskt värnar om barnen lika mycket och älskar de lika villkorslöst som barnens biologiska föräldrar. 

    Eftersom att kärleken till barnen aldrig kommer ta slut så är de alltid högst upp i prioriteringslistan för mig, där en styvförälder till dom och ny partner till mig aldrig kan hamna. Bara väldigt tätt efter i bästa fall.
  • Kattdamen

    Jag lever i kärnfamilj, och mitt barn står högst på listan.

    Det finns inget annat alternativ.


    En kopp te, tack.
  • The bad seed
    Kattdamen skrev 2012-07-02 22:00:45 följande:
    Jag lever i kärnfamilj, och mitt barn står högst på listan.

    Det finns inget annat alternativ.
    Men varför måste någon stå överst eller nederst eller mitt emellan på någon lista? 
    Varför kan inte hela familjen vara prio 1?
    Och så ser man till de behov som finnes ut ifrån vilket som är viktigast/mest akut för tillfället -inte vem som är viktigast?  
  • Anonym (Hmm)

    Beror på vad man menar "kommer först"? Mina barn kommer alltid komma först när det gäller val. Måste jag välja mellan min pojkvän och mina barn så väljer jag givetvis mina barn. Måste jag välja mellan mina barn och min pojkvän när något allvarligt hänt, ja då går barnen först. Måste jag välja mellan barn och pojkvän när det gäller gå ut och fina vs gå på barnens skolavslutning vinner barnen mm MEN inte sjutton släpper man allt man har i famnen för barnens skull. Man måste vårda relationen, vara annat än mamma/pappa mm mm Så tolkar jag dessa trådar.

  • Iam
    The bad seed skrev 2012-07-02 22:09:29 följande:
    Men varför måste någon stå överst eller nederst eller mitt emellan på någon lista? 
    Varför kan inte hela familjen vara prio 1?
    Och så ser man till de behov som finnes ut ifrån vilket som är viktigast/mest akut för tillfället -inte vem som är viktigast?  
    Exakt så tänker jag oxå. 
    Anonym skrev 2012-07-02 21:58:45 följande:
    Nej, en man jag har barn med är bara lika viktig så länge jag älskar honom. När kärleken tar slut så blir han visserligen lite mer än "vän", men det var inte så jag menade.
    Däremot kommer en NY MAN ALDRIG bli lika viktig och prioriterad som mina barn. Nog för att han då skulle vara viktigare än deras pappa, men aldrig som barnen.
    En familj där det finns en styvförälder kommer aldrig vara som en kärnfamilj av den simpla anledning att det är oerhört sällsynt med styvföräldrar som tar på sig föräldrarollen ordentligt och faktiskt värnar om barnen lika mycket och älskar de lika villkorslöst som barnens biologiska föräldrar. 

    Eftersom att kärleken till barnen aldrig kommer ta slut så är de alltid högst upp i prioriteringslistan för mig, där en styvförälder till dom och ny partner till mig aldrig kan hamna. Bara väldigt tätt efter i bästa fall.
    Då förstår jag mer hur du menar... Sen håller jag väl inte med till punkt och pricka, men det behövs ju heller inte.
    Som står längst upp så förstår jag väl inte varför man måste ha en prioriteringslista huggen i sten. 
    I vår familj är prioriteringslistan väldigt varierande beroende på situation och behov.

     
Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!