Du kommer alltid vara nummer två!

Vad skönt för er. Grattis!

Min familj består av mig, min sambo, våran gemensamma dotter och hans dotter sedan tidigare. Han sätter inte sin äldsta dotter framför varken mig eller vår gemensamma. Här är vi också alla nummer ett och något annat vore löjligt. 

Då ser vi dig kanske igen i nära framtid, i en annan roll? 

Nej, det har vi inte.

Men vår dotter kommer bli vuxen, och inte ha samma behov av att vara med sin mamma och pappa lika mycket. Om vi har lust kan vi syssla med vuxenaktiviteter då.

I en annan roll?

Tja, jag har rollspelat, det är mycket trevligt.

Det är många föräldrar som verkar utplåna sig själv när dom får barn och endast lever för barnet .Och sedan när barnen blir äldre eller vuxna så sitter dom där helt utan liv. Ibland går jag före mina egna barn,jag släpper inte allt på en millisekund för att dom vill eller inte vill något,det har jag aldrig gjort. Idag är dom 16 och 20 år och jag är inte längre så viktig för dem som när dom var små.Min äldsta bor med sin kille 15 mil ifrån mig. Jag är glad över att barnen inte alltid gått före mig och jag tror att det har gjort dem till individer som kan ta hänsyn och inte sätta sig själva främst.

Just precis och där har du skillnaden
Problemet för dom som skriver här på fl under bonusfamiljssidorna är att de kan INTE det.
för oftast så gäller det som två läger.
pappan och barnen mot bonusmamman, i de familjerna som skriker efter hjälp på de här sidorna.
man kan inte jobba hela familjen på ett förhållande om två av familjemedlemmarna ständigt går sin egen väg och vägrar lyssna på några andra.
Mys på kvällarna funkar även inte det om man gör som vissa bioföräldrar låter barnen själva bestämma när de ska gå och lägga sig, vilket dom gör om de låter sina barn styra och ställa och alltid vara högst på stapeln och i centrum.
Vad tror du egentligen att dessa trådar handlar om när man får svaret barnen kommer alltid först?
Att en bonusmamma gnäller för att de inte får sitta och krama sin man 24 tim om dygnet?
att de måste laga mat till flera personer när bonusbarn är där?
att mannen hjälper till ställer upp och är som en familjefader/man men man kräver bara mannen ensam utan barn för att må bra?
Nej!!!!
Jag vet för jag är både bonusmamma och biomamma. jag läser de här trådarna ordentligt och skulle aldrig falla mig in och säga: barnen var där först så nu jäklar får du anpassa dig efter dom eller dra!!!

Fast det är ju stor skillnad på att prioritera och prioritera.

Barnen i vår familj kommer inte alltid först och får som de vill i det vardagliga, men om man ser till ett större perspektiv och hårddrar det så går mina barn för allt annat.

Om jag måste välja mellan min man eller mina barn väljer jag alltid mina barn.

Samma sak gäller jobb, vänner, övrig familj och släkt osv.

Och det är väl det som ligger till grund för det uttrycket i trådar om bonusföräldrar. Jag har levt i en relation där mannen i fråga inte kunde fungera med min idag vuxna son. I det läget fanns ingen tvekan om att bryta även om det gjorde ont. Min son kom först, och så tycker jag det ska vara. Jag har svårt att respektera föräldrar som i det läget låter sina känslor för en annan vuxen gå före barnet.

Nu tror jag inte på det där att man inte prioriterar sitt förhållande om man inte skaffar barnvakt och umgås själva.
Vi har haft det fruktansvärt tufft sen vi fick barn, absolut. Men inte beror det på att vi inte vårdar vårt förhållande. Vi är utslitna det är det det handlar om.
Tröttheten gör att vi blir griniga och irriterade och inte orkar mer. Nu när barnen äntligen sover lite bättre så helt plötsligt har man mer energi, även på kvällarna, och kan därmed umgås med varandra.

Vi prioriterar på olika sätt helt enkelt. Vi prisoriterar inte att behöva lämna bort våra barn för att umgås utan ser till att umgås med barnen så mycket vi kan, och umgås med varandra på samma gång som en familj.
Jag älskar min sambo mer om jag ser honom med barnen, att han leker med dem och får dem att skratta än om jag bara sitter ensam med honom och saknar barnen hela tiden och bara tänker på dem ändå.

Vi har inte lika mycket sex, nej, men jag har haft problem med fpglossning sen förlossning och klarar inte, och har inte heller orkat pga sömnbrist.

Alla fungerar vi olika, jag mår dåligt av sömnbrist, du kanske mår dåligt utan egentid.

Och ja visst kan man ha barnvakt ibland och få egentid ibland om det är så. vi har det oftast för att fixa något som måste fixas och inte för att umgås.
Men även fast vi prioriterar vårt förhållande just där och då, så innebär det inte att våra barn inte är nummer ett just då.
Vårt förhållande är nummer två. min sambo är nummer två, alltid. våra barn är nummer ett, alltid. om vi planerat att ha en kväll för oss själva, och barnen inte skulle vilja, eller inte mådde bra skulle vi genast ställa in, just pga att våra barn alltid är nummer ett.

Inte för att vara en pessimist, men då kan det vara för sent.

Om du läser vad de som arbetar med relationer skriver, som de alla har gemensamt, oavsett ålder, om det är män eller kvinnor, det är att det är väldigt viktigt att arbeta med sina förhållande, att under småbarnsåren ägna sig åt varandra som vuxna. Det är ännu viktigare när det finns barn sedan tidigare, då man inte på samma naturliga sätt har haft den superegoistiska förälskelsetiden på samma sätt.