• Anonym (Meija)

    Du kommer alltid vara nummer två!

    Hej på er,

    Det är en sak som slagit mig varje gång jag läser i trådar gällande bonusföräldrar. Alltid skriver folk till en bonusförälder att "du får acceptera att du alltid kommer att komma i andra hand".  "Barnet kommer att komma först, sedan du". Och sedan klassikern , "barnet var där först"!

    Nu är jag förvisso inte bonusmamma, utan biologisk mamma till min dotter som jag har tillsammans med min man. Vi är alltså en "kärnfamilj" om man vill sätta stämpel på det och jag älskar min familj mer än allt! Men, jag är inte alltid i andra hand för min man, efter mitt barn. Och min man är inte heller  alltid nummer två för mig efter vårt barn. 

    Jag förstår verkligen inte vart ifrån denna tanke kommer ifrån att man alltid kommer efter barnet och barnet kommer alltid först! Lika många gånger som min dotter kommer först. kommer även min man först. Vi är en familj! Hos oss finns ingen rangordning kring vem som kommer först och vem som blir tvåa. Ibland får maken stå undan för att dotterns behov är viktigare och ibland får dottern stå åt sidan för makens.

    Hur tror ni världen ser ut och framför allt, vad lär sig dessa stackars barn som hela sitt liv för höra/uppleva att de minsann kommer först? Och hur fungerar det sedan på dagis? Om alla barn lärt sig att just han/hon kommer först?

    Hur tänker ni som skriver till dessa bonusmammor- eller pappor att "du kommer alltid komma efter barnet". Vad menar ni egentligen med det? 

  • Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!
  • Kattdamen
    sextiotalist skrev 2012-07-03 08:13:07 följande:
    En vuxen person brukar klara sig själv. Men barnen blir ju vuxna så småningom eller hur? att ett litet barn har ett större behov av en närvarande förälder/vuxeb är väl ingen som ifrågasätter.

    Men om sambons vuxna barn och jag blir sjuka samtidigt, så är det graden av sjukdom eller behovet av en annan som är närvarande som kommer styra. 
    Oavsett hur gammal min dotter skulle vara, om sjukdomen var lika allvarlig så är det hon som går först.

    Skulle hon ha ett sår på tån och min man döende så skulle vi troligen sitta där båda två.

    Skulle båda vara döende, oavsett hur gammal hon är, så skulle jag sitta hos dottern.
    En kopp te, tack.
  • sextiotalist
    Kattdamen skrev 2012-07-03 08:21:08 följande:
    Oavsett hur gammal min dotter skulle vara, om sjukdomen var lika allvarlig så är det hon som går först.

    Skulle hon ha ett sår på tån och min man döende så skulle vi troligen sitta där båda två.

    Skulle båda vara döende, oavsett hur gammal hon är, så skulle jag sitta hos dottern.

    Min sambos barn skulle tom prioritera mig om det var så illa. Så nej, här är alla lika viktiga.
  • Kattdamen
    sextiotalist skrev 2012-07-03 08:24:26 följande:
    Min sambos barn skulle tom prioritera mig om det var så illa. Så nej, här är alla lika viktiga.
    Hur menar du? Vem skulle de prioritera dig över?
    En kopp te, tack.
  • sextiotalist
    Kattdamen skrev 2012-07-03 08:46:40 följande:
    Hur menar du? Vem skulle de prioritera dig över?
    Över alla andra. När jag mådde som sämst, då var mitt mående viktigast av allt. De prioriterade mig framför deras mamma.
  • Kattdamen
    sextiotalist skrev 2012-07-03 08:48:49 följande:
    Över alla andra. När jag mådde som sämst, då var mitt mående viktigast av allt. De prioriterade mig framför deras mamma.
    Så om mamman hade mått lika dåligt som du, så hade de prioriterat dig?
    En kopp te, tack.
  • sextiotalist
    Kattdamen skrev 2012-07-03 08:50:08 följande:
    Så om mamman hade mått lika dåligt som du, så hade de prioriterat dig?
    Det hade de nog inte, men det jag ville ha fram är att det är personens behov som är styrande. Och i vardagen så är det så att det brukar fungerar. Sedan kan man ju alltid dra ut det till sin spets, absolut.
     
  • glad i livet
    sextiotalist skrev 2012-07-03 08:53:49 följande:
    Det hade de nog inte, men det jag ville ha fram är att det är personens behov som är styrande. Och i vardagen så är det så att det brukar fungerar. Sedan kan man ju alltid dra ut det till sin spets, absolut.

     



    Håller med. Och som sagt handlar det om små barn har de större behov, större barn kanske behöver bli skjutsade för att de inte kan åka ensamma osv.

    De flesta har väl sunt förnuft? Din unge som min unge, barnen måste tas om hand av sina föräldrar. Dock måste man ju som förälder inse att det finns andra runtomkring som också är vikgiga. Inte bara barnen.
  • Kattdamen
    sextiotalist skrev 2012-07-03 08:53:49 följande:
    Det hade de nog inte, men det jag ville ha fram är att det är personens behov som är styrande. Och i vardagen så är det så att det brukar fungerar. Sedan kan man ju alltid dra ut det till sin spets, absolut.
    Jag drar inte ut det till sin spets. Om båda har samma behov, så väljer man en av dem. Den personen går före, och jag skulle välja min dotter i alla lägen.

    Det är vad jag menar, du kommer inte se vem som kommer först om båda inte har samma behov.

    I fallen som en del radat upp finns de personerna inte ens på en lista, man behöver inte bry sig om dem.
    En kopp te, tack.
  • Anonym (x)
    M166 skrev 2012-07-03 07:59:51 följande:
    Inte jag heller. 

    Det där är väl som att bädda för en till misslyckade relation!

    Men apropå barn som kommer först i en kärnfamilj, är inte det oftast anledningen till att kärnfamiljen inte finns kvar senare?  
    Kanske inte alltid, men ofta tror jag. Jag tror de familjer som lyckas bäst är de som ser sig som en familj, där man inte rangordnar familjemedlemmarna. Kärleken går inte att mäta. Bara för att kärleken till barnen består medan den kan försvinna när det gäller en partner, så betyder ju inte det att man älskar partnern mindre.

    Egentligen borde man älska sin partner mer och visa det mer, eftersom den kärleken är mer flyktig än barnens, som man förhoppningsvis har kvar hela livet.
  • sextiotalist
    Kattdamen skrev 2012-07-03 09:04:41 följande:
    Jag drar inte ut det till sin spets. Om båda har samma behov, så väljer man en av dem. Den personen går före, och jag skulle välja min dotter i alla lägen.

    Det är vad jag menar, du kommer inte se vem som kommer först om båda inte har samma behov.

    I fallen som en del radat upp finns de personerna inte ens på en lista, man behöver inte bry sig om dem.
    Men då är ingen alltid nummer två eller hur? 

    Det är ju ändå i vardagen man lever 99,999% av sin tid. Extrema situationer kan uppstå, där man är tvungen att välja, absolut men tack och lov inträffar detta sällan.

    Här hemma så lever vi i vardagen, här prioriteras alla efter behov.    
Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!