Du kommer alltid vara nummer två!

Jag förklarar vad jag menar med att min dotter är nummer ett. Om jag är tvungen att välja, så väljer jag henne över min make. Han gör samma sak.

Jag tror att det är många som ser det på samma sätt, och jag tror nog att även du gör det.

Men när väljer du då? När måste du välja mellan din man och din dotter?

hm jag lever också i en kärnfamilj. två barn med min sambo. Men jag kan ärligt säga att barnen alltid kommer först.
Skulle min sambo vilja kramas eller vad det nu kan vara, och ett garn gråter. inte fan stannar jag hos sambon då utan tröstar barnet.
har jag ett sjukt barn och en hungrig sambo. så är jag hos barnet och lugnar innan jag ens överväger att börja med maten. försöker i den mån det går iaf.

Skulle det hända någonting skulle jag räddat barnen först. Skulle inte vilja leva utan min sambo, men skulle inte klara leva utan mina barn.
Kärleken till barnen är utan gränser, medan till partnern går det lite upp och ner.

dom här gråtande bonusmammorna som inte kan acceptera 100 procent till ett av familjens barn, handlar det ofta om en och en annan skjutsning till och från något? handlar det om barn som är sjuka? handlar det om liv eller död? handlar det om att bonusmamman vill flytta med pappan och vägrar att han vill ha med sig sina barn? nej inte många trådar, inte denna tråd heller om ni läser vad ts har skrivit. varför då se allt så svart eller vitt och anta att det är så och skriva den meningen i var och varannan tråd? jag älskar min våran dotter högst på denna jord. men jag älskar min man också högst på denna jord. för att våran kärlek ska hålla så måste den vårdas. vi måste känna kärlek uppskattning respekt och att vi finns. det gör man INTE om bara en familjemedlem går först. sen självklart måste jag välja vilket jag aldrig hoppas behöva komma fram till det beslutet så väljer jag samtliga barn även inte mina då jag anser att de behöver vuxnas hjälp mer än en vuxen eventuellt.... men då snackar jag tex brinnande hus osv lägg av att svara så elakt och korkatbi trådar där tjejer försöker sträcka sig fram om hopp. hoppmom kärlek, fungerande och medräknande. ilska kommer oftast av besvikelse av sorg. hjälp oss bonusmammor istället för att ständigt trycka ner oss.det blir bara mer ilska av sådant. försök förklara på ett milt snällt sätt istället. å dra inte tidiga slutssatser av en trådstart. tidningar tar gärna upp hur man som bonusmamma ska tänka och få vardagen att fungera. det säger ju mkt. det är bara upp till oss samt gemensamma barn att tänka rätt????? nej mer artiklar om att saker fungerar ändå inte hur mkt en bonusmamma än tänker rätt om en bioförälder fortfarande tänker fel och vägrar acceptera läget. nu har vi dragit åt och förmanat oss bonusmammor sååå länge nu är det dags att soc, tidningar, debatter lär bioföräldrar att tänka på ett sundare sätt

Jag älskar mina barn mest i hela världen...de kommer alltid att vara nummer 1.
Jag älskar min man också, men den kärleken är inte i närheten eller ens jämförbar med kärleken till barnen.

Ja, fast det är ju precis det flertalet av oss menar, med att ingen kommer först alltid. Ditt barn gråter = det 'övertrumfar' din sambos behov av en kram. Din sambo kan göra mat själv osv. Men om ditt barn säger; mamma spela spel med mig, när du och sambon ligger och kramas för att han inte mår bra så hoppas jag iaf att du säger; Om en stund, vi ska kramas lite först. (Ev med tillägget, kom och kramas du med)

superbra inlägg.

Jag väljer i många fall, eftersom dottern är liten nu så är hennes behov större än min make. Han kan fixa mat själv, det kan inte min dotter. Min man kan ta sig hem från jobbet själv, min dotter kan inte gå hem från förskolan själv.

Det kan kanske vara lättare att leva i en kärnfamilj på det viset, både jag och min make älskar vår dotter och sätter henne först. Eftersom det är vårt barn, det är inte bara mitt, eller min mans utan vårt.

Det beror helt på varför och hur dåligt min make mår iofs. Både han och jag skulle dock troligen må bättre av en kram från dottern.

Njae, det beror ju lite på vad man menar med kramas. men en spontan kram bara det hinner man ju med innan spel, men om sambon skulle ha "behov" av att kramas i sängen skulle jag lämna sambon där och se efter barnet istället.
om vi bara skulle ha en 2 godisbitar kvar och sambon vill ha men även barnen skulle jag gett dem till barnen (förutsatt att det var lördag)
för min del kommer barnens behov alltid först. visst kan man försöka att få både barn och partners behov att bli åtgärdade samtidigt, men det är ofta svårt så då får sambon helt enkelt vänta. barnen träffar jag inte lika mycket som sambon så jag tar vara på varje minut