• Anonym (Meija)

    Du kommer alltid vara nummer två!

    Hej på er,

    Det är en sak som slagit mig varje gång jag läser i trådar gällande bonusföräldrar. Alltid skriver folk till en bonusförälder att "du får acceptera att du alltid kommer att komma i andra hand".  "Barnet kommer att komma först, sedan du". Och sedan klassikern , "barnet var där först"!

    Nu är jag förvisso inte bonusmamma, utan biologisk mamma till min dotter som jag har tillsammans med min man. Vi är alltså en "kärnfamilj" om man vill sätta stämpel på det och jag älskar min familj mer än allt! Men, jag är inte alltid i andra hand för min man, efter mitt barn. Och min man är inte heller  alltid nummer två för mig efter vårt barn. 

    Jag förstår verkligen inte vart ifrån denna tanke kommer ifrån att man alltid kommer efter barnet och barnet kommer alltid först! Lika många gånger som min dotter kommer först. kommer även min man först. Vi är en familj! Hos oss finns ingen rangordning kring vem som kommer först och vem som blir tvåa. Ibland får maken stå undan för att dotterns behov är viktigare och ibland får dottern stå åt sidan för makens.

    Hur tror ni världen ser ut och framför allt, vad lär sig dessa stackars barn som hela sitt liv för höra/uppleva att de minsann kommer först? Och hur fungerar det sedan på dagis? Om alla barn lärt sig att just han/hon kommer först?

    Hur tänker ni som skriver till dessa bonusmammor- eller pappor att "du kommer alltid komma efter barnet". Vad menar ni egentligen med det? 

  • Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!
  • SupersurasunkSara
    Anonym (moi) skrev 2012-07-03 09:50:57 följande:
    Njae, det beror ju lite på vad man menar med kramas. men en spontan kram bara det hinner man ju med innan spel, men om sambon skulle ha "behov" av att kramas i sängen skulle jag lämna sambon där och se efter barnet istället.
    om vi bara skulle ha en 2 godisbitar kvar och sambon vill ha men även barnen skulle jag gett dem till barnen (förutsatt att det var lördag)
    för min del kommer barnens behov alltid först. visst kan man försöka att få både barn och partners behov att bli åtgärdade samtidigt, men det är ofta svårt så då får sambon helt enkelt vänta. barnen träffar jag inte lika mycket som sambon så jag tar vara på varje minut
    Jag pratade om sambon mår dåligt och har ett behov av att prata av sig/kramas.
  • Anonym

    Att vara nr ett för någon kan väl knappast innebära en rödamattanposition och en fet gräddfil i allt i vardagen? Stackars barn som växer upp med en sådan snedvriden världsbild isf. Om mamma och pappa släpper allt för att passa upp...

  • Anonym (moi)
    SupersurasunkSara skrev 2012-07-03 10:17:24 följande:
    Jag pratade om sambon mår dåligt och har ett behov av att prata av sig/kramas.
    ja då blir det givetvis en annan sak. dock har min sambo aldrig det behovet då han är som en vägg att prata med. däremot är det jag som behöver prata rätt ofta ^^
    Fast jag pratar hellre med mamma än honom för att han är en så dålig lyssnare ;)
  • Anonym
    Kattdamen skrev 2012-07-03 10:16:45 följande:
    Det skulle inte hända, då dottern älskar att vara hos sin farmor.
    En kopp te, tack.

    Man kan ju alltid låtsas som om den situationen skulle uppstå för att svara på den faktiska frågan... Så svårt är det faktiskt inte, testa vetja: rent hypotetiskt, skulle dotterns vilja trumfa mannens i det föreslagna läget?
  • Anonym (123)

    Lista är något som inte finns.
    Lista är något man gör i och med att ständigt påpeka att barnen alltid kommer först vilket är självklart i vissa lägen.
    men dessa trådar brukar handla om:
    en biomamma som håller i trådarna i bakgrunden. Där pappan blir marionettedocka där barnen plus x styr och ställer i bakgrunden.
    handlar om barn som dyker upp som vi ha, ha, ha , ha blir sura om pappan skulle avvika och göra något annat för en sekund.
    Handlar om barn som ständigt ska bli servade och om en pappa/man som ställer upp på detta. blir inte barnen servade så väljer dom att bo hos den andre föräldern.

    Inte konstigt att så många glider isär när man får barn om man helt tappar kärlek. respekt och närvarande för varandra som vuxna.
    Tänk er till till exempel om ni alltid var nummer två för era egna barn. pappan går alltid först. ni får inte trösta om pappa är i närheten, ingen lyssnar på dig för det är barnen och pappa som pratar först i familjen.
    blir sura om du kommer och hämtar och lämnar på dagis istället för pappan.
    gråter barnet så duger inte ditt tröst om pappan är i närheten.
    hur känns detta???????

    Är det då inte bättre att lära sina barn att alla i familjen har lika värde? att vi lyssnar på varandra och alla duger som de är?
    visar barnen och lär barnen respekt, omtanke, kunna stå bakåt för en stund, invänta andra, lyssna, osv

    istället för att släppa allt och låta barnen styra sin familj.

  • Kattdamen
    Anonym skrev 2012-07-03 10:21:34 följande:
    Man kan ju alltid låtsas som om den situationen skulle uppstå för att svara på den faktiska frågan... Så svårt är det faktiskt inte, testa vetja: rent hypotetiskt, skulle dotterns vilja trumfa mannens i det föreslagna läget?
    Självklart skulle hon göra det. Min make skulle också gladeligen ta med henne på något roligt så umgås vi allihopa.
    En kopp te, tack.
  • Anonym
    Anonym (moi) skrev 2012-07-03 10:21:08 följande:
    ja då blir det givetvis en annan sak. dock har min sambo aldrig det behovet då han är som en vägg att prata med. däremot är det jag som behöver prata rätt ofta ^^ Fast jag pratar hellre med mamma än honom för att han är en så dålig lyssnare ;)

    Även du: FÖRESTÄLL dig för tre minuter att han VISST behöver prata och svara på den faktiska frågan istället...
  • Anonym
    Kattdamen skrev 2012-07-03 10:23:20 följande:
    Självklart skulle hon göra det. Min make skulle också gladeligen ta med henne på något roligt så umgås vi allihopa.
    En kopp te, tack.

    Alltid i alla lägen? Så om ni planerat en vuxxenaktivitet för lite "vi-tid" och dottern plötsligt ändrar sig och hellre är med er än med farmor så får hon alla ggr sin vilja igenom? Låter som ett trist vuxenförhållande där man tappat vet sitt vuxna jag och endast mantlar personligheten "förälder" som enda identitet..
  • Ess

    En grej som kan bli väldigt snedvriden är att om man skaffar syskon i en kärnfamilj så får bebisens behov gå före de storas, det kommer liksom automatiskt när det gäller "bebis behov".
    Men i en styvfamilj där ska de stora inte känna sig utanför och bortknuffade, så där ska man helst stänga in bebisen i en garderob för att helt kunna ägna sig åt de stora. Eller så ska man själv ta hand om bebisen när de stora är där, så att pappan uteslutande kan ägna tid åt de stora. Att hjälpas åt med allt som i en kärnfamilj är bara inte att tänka på hos många styvfamiljer.

  • Anonym (123)
    Anonym skrev 2012-07-03 10:18:31 följande:
    Att vara nr ett för någon kan väl knappast innebära en rödamattanposition och en fet gräddfil i allt i vardagen? Stackars barn som växer upp med en sådan snedvriden världsbild isf. Om mamma och pappa släpper allt för att passa upp...
    tummen upp.

    tycker synd om barnen på dagis också, huva mig!!! vilka konflikter det lär bli i dagis och skola när man är van att alltid stå i centrum och vara först.
Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!