• Anonym (Meija)

    Du kommer alltid vara nummer två!

    Hej på er,

    Det är en sak som slagit mig varje gång jag läser i trådar gällande bonusföräldrar. Alltid skriver folk till en bonusförälder att "du får acceptera att du alltid kommer att komma i andra hand".  "Barnet kommer att komma först, sedan du". Och sedan klassikern , "barnet var där först"!

    Nu är jag förvisso inte bonusmamma, utan biologisk mamma till min dotter som jag har tillsammans med min man. Vi är alltså en "kärnfamilj" om man vill sätta stämpel på det och jag älskar min familj mer än allt! Men, jag är inte alltid i andra hand för min man, efter mitt barn. Och min man är inte heller  alltid nummer två för mig efter vårt barn. 

    Jag förstår verkligen inte vart ifrån denna tanke kommer ifrån att man alltid kommer efter barnet och barnet kommer alltid först! Lika många gånger som min dotter kommer först. kommer även min man först. Vi är en familj! Hos oss finns ingen rangordning kring vem som kommer först och vem som blir tvåa. Ibland får maken stå undan för att dotterns behov är viktigare och ibland får dottern stå åt sidan för makens.

    Hur tror ni världen ser ut och framför allt, vad lär sig dessa stackars barn som hela sitt liv för höra/uppleva att de minsann kommer först? Och hur fungerar det sedan på dagis? Om alla barn lärt sig att just han/hon kommer först?

    Hur tänker ni som skriver till dessa bonusmammor- eller pappor att "du kommer alltid komma efter barnet". Vad menar ni egentligen med det? 

  • Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!
  • Katitzi
    Bonanza skrev 2012-07-05 18:39:17 följande:
    Jag tycker det är en självklar skillnad. Kärleken till mina barn kan aldrig ta slut, det kan den till min man. Skulle det bli ett ultimatum skulle jag alltid, utan tvekan, välja mina barn över honom. Han tycker precis likadant, och tar det också för självklart.



    Man är väll olika för mig är den som sagt lika stark men av olika slag.
  • Iam
    Ess skrev 2012-07-05 22:49:21 följande:
    Senil?

    Undrar vad han tyckt om du sagt varje gång -Jag älskar dig med, men inte dina barn.....................
    Haha.. nja.. Jag har ju inga som helst problem med hans barn. Jag tycker om dom jättemycket och vi har en bra familjerelation.. Men han fattade poängen när jag tog upp det med honom... och sen har han inte glömt det så.. :) 
    Kan även ha att göra med att han inte längre låter sig påverkas av exet och att hon faktiskt lugnat ner sig... Så det dåliga samvetet är långt nere nu, vilket gör att han känner att han får lov att vara lycklig med mig :) 
  • Ess
    Iam skrev 2012-07-06 00:50:45 följande:
    Haha.. nja.. Jag har ju inga som helst problem med hans barn. Jag tycker om dom jättemycket och vi har en bra familjerelation.. Men han fattade poängen när jag tog upp det med honom... och sen har han inte glömt det så.. :) 
    Kan även ha att göra med att han inte längre låter sig påverkas av exet och att hon faktiskt lugnat ner sig... Så det dåliga samvetet är långt nere nu, vilket gör att han känner att han får lov att vara lycklig med mig :) 
    Alltså jag tycker det är lite knepigt, är man förälder så får man kläcka ur sig vilka grodor som helst och bli förlåten.
    Andra får allt snällt tänka sig för innan grodorna hoppar. -Jag älskar dig, men jag hade nog ändå djupare känslor för mitt ex.
    -Stopp, vänta, sa jag nåt fel?

    Hmm egentligen skulle man skapat en tråd, hur man blir av med en oönskad beundrare.
  • Anonym (Bio/bonus)
    Calles matte skrev 2012-07-05 21:33:54 följande:
    Bara för att kärlek kan ta slut betyder det väl inte att den inte är stark nu? Visst, jag skulle nog kunna sluta älska min man under vissa omständigheter, men det betyder ju inte att jag inte älskar honom nu.

    Att kärleken till ett barn är helt annorlunda än den till en partner är vi väl alla överens om, varför då jämföra och säga att den ena kärleken är störrd än den andra? Brukar man inte säga att man inte ska jämföra äpplen och päron?
  • The bad seed
    Ess skrev 2012-07-06 10:15:32 följande:
    Alltså jag tycker det är lite knepigt, är man förälder så får man kläcka ur sig vilka grodor som helst och bli förlåten.
    Andra får allt snällt tänka sig för innan grodorna hoppar. -Jag älskar dig, men jag hade nog ändå djupare känslor för mitt ex.
    -Stopp, vänta, sa jag nåt fel?

    Hmm egentligen skulle man skapat en tråd, hur man blir av med en oönskad beundrare.
    Spot on!  Skål
  • Anonym
    Iam skrev 2012-07-05 19:50:45 följande:
    Åh, jag har råkat ut för det där oxå i början av vårt förhållande. Då kunde min sambo inte säga att han älskade mig utan att säga att han älskade barnen oxå. Ungefär: 

    - Jag älskar dig mest i hela världen!......Men jag älskar barnen mer.

    Jag försökte prata med honom om det men det gick liksom inte in. Till slut vid en sådan kommentar så frågade jag honom lite provocerande: 
    - Vill du ha sex med dina barn? Äcklad svarade han självklart nej.
    - Vill du få barn med dina barn? Återigen äcklad svarade han nej.
    - Vill du leva med dina barn i sådan relation som du lever med mej? Svaret blev ju nej...
    Då klargjorde jag att kärleken till barnen och kärleken till mig uppenbarligen inte går att jämföra då den inte är samma sorts kärlek, och därför är det rätt onödigt att hela tiden dra in barnen när vi pratar om VÅR kärlek.
    DÅ fattade han till slut.. Men i hans fall handlade det om hans dåliga samvete.. och barnens mamma som hela tiden hävdade att han inte vill ha sina barn, att han inte älskade dom... och det blev inte bättre när jag kom in i bilden.. Så det var nog någon slags självförsvar.. men ändå irriterande.  
    Fy vad elakt sagt! Vem vill bli jämförd på det viset i en familj?
    Bra att du sa ifrån:)
    Min man körde en annan variant typ att om han köpte god choklad och vin till oss så köpte han samma till sina barn när de sedan kom! urfånigt och det tog jag upp endel gånger med honom dvs detta med att jämställa och jämföra. Jag är mer för att vi är vuxna och vi ska vara ett "team" och sedan är det barnen och den relationen ska inte jämföras med en vuxenrelation. I mitt fall var nog hans tänk lite av en rest från tidigare förhållande där man lät barnen komma undan med vuxen saker.
    Kan tillägga att barnen inte tyckte om "vuxenchokladen" alls.
  • sextiotalist
    Anonym skrev 2012-07-06 11:10:09 följande:
    Fy vad elakt sagt! Vem vill bli jämförd på det viset i en familj?
    Bra att du sa ifrån:)
    Min man körde en annan variant typ att om han köpte god choklad och vin till oss så köpte han samma till sina barn när de sedan kom! urfånigt och det tog jag upp endel gånger med honom dvs detta med att jämställa och jämföra. Jag är mer för att vi är vuxna och vi ska vara ett "team" och sedan är det barnen och den relationen ska inte jämföras med en vuxenrelation. I mitt fall var nog hans tänk lite av en rest från tidigare förhållande där man lät barnen komma undan med vuxen saker.
    Kan tillägga att barnen inte tyckte om "vuxenchokladen" alls.
    Och vad tyckte barnen om vinet dåFlört (kunde inte låta bli)
  • Anonym
    sextiotalist skrev 2012-07-06 11:13:01 följande:
    Och vad tyckte barnen om vinet dåFlört (kunde inte låta bli)
    De blev lite lulliga, men ack så enkla Solig
  • Iam
    Ess skrev 2012-07-06 10:15:32 följande:
    Alltså jag tycker det är lite knepigt, är man förälder så får man kläcka ur sig vilka grodor som helst och bli förlåten.
    Andra får allt snällt tänka sig för innan grodorna hoppar. -Jag älskar dig, men jag hade nog ändå djupare känslor för mitt ex.
    -Stopp, vänta, sa jag nåt fel?

    Hmm egentligen skulle man skapat en tråd, hur man blir av med en oönskad beundrare.
    Ja eller hur.. Det är som jag skrivit i flera trådar... vem har bestämt att man får en gloria på huvudet bara för att man är förälder till "originalbarnen" som jag sett det kallas. Då kan man inte göra fel, och har mängder med rättigheter men inga skyldigheter. Alla andra ska valsa efter din pipa och älska dina barn.. men du behöver inte bry dig om någon annan... och inte ens dina barn egentligen för dom är bara en sköld för dina egna egoistiska behov. 

    *raap* 
  • MeNoLike

    Jag fattar inte hur så många kan tycka så illa
    Om
    Sina bonusbarn. Varför är man då ihop med föräldern till bobusbarnen?
    Jag ska snart bli sambo med en kille som har barn som är 13 å 15 år. Mina barn är 5 år. Jag kommer kanske aldrig känna som moderskänslor för dem på samma
    Sätt som för mina egna. Men jag kommer aldrig att göra skillnad på dem. För mig är alla barn i en familj lika mycket värda, något annat är helt sjukt

Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!