Du kommer alltid vara nummer två!

Anonym (Meija)

Äldre 2 Jul 18:03
225 svar

Visa endast Anmäl

Du kommer alltid vara nummer två!

Hej på er,

Det är en sak som slagit mig varje gång jag läser i trådar gällande bonusföräldrar. Alltid skriver folk till en bonusförälder att "du får acceptera att du alltid kommer att komma i andra hand". "Barnet kommer att komma först, sedan du". Och sedan klassikern , "barnet var där först"!

Nu är jag förvisso inte bonusmamma, utan biologisk mamma till min dotter som jag har tillsammans med min man. Vi är alltså en "kärnfamilj" om man vill sätta stämpel på det och jag älskar min familj mer än allt! Men, jag är inte alltid i andra hand för min man, efter mitt barn. Och min man är inte heller alltid nummer två för mig efter vårt barn.

Jag förstår verkligen inte vart ifrån denna tanke kommer ifrån att man alltid kommer efter barnet och barnet kommer alltid först! Lika många gånger som min dotter kommer först. kommer även min man först. Vi är en familj! Hos oss finns ingen rangordning kring vem som kommer först och vem som blir tvåa. Ibland får maken stå undan för att dotterns behov är viktigare och ibland får dottern stå åt sidan för makens.

Hur tror ni världen ser ut och framför allt, vad lär sig dessa stackars barn som hela sitt liv för höra/uppleva att de minsann kommer först? Och hur fungerar det sedan på dagis? Om alla barn lärt sig att just han/hon kommer först?

Hur tänker ni som skriver till dessa bonusmammor- eller pappor att "du kommer alltid komma efter barnet". Vad menar ni egentligen med det?
- «
- ‹
- Sida 18 av 22
- 10
- 11
- 12
- 13
- 14
- 15
- 16
- 17
- 18
- 19
- 20
- 21
- 22
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!
Pymsan

Äldre 3 Jul 19:18
#171

Visa endast Anmäl

Har inte läst hela tråden men för mig är kontentan att min son är nummer ett i mitt hjärta för han är den viktigaste i mitt liv men det innebär inte att han får uppmärksamhet eller prio framför maken jämt. Att sätta någon främst innebär för mig inte att allt kretsar kring dem eller att man släpper allt när de kallar.
Anonym

Äldre 3 Jul 19:59
#172

Visa endast Anmäl

För mig är det självklart att man på många sätt sätter barnen främst, just för att de är barn o inte har samma talan eller val som vi vuxna har. Ser inte det som ett "offer". Jag skulle tycka att min partner var märklig om han satte mig framför våra barn.
Ess

Äldre 3 Jul 20:41
#173

Visa endast Anmäl

Kattdamen skrev 2012-07-03 15:20:07 följande:
Nej, inte det heller.

Även om du inte tror mig så är hon väldigt populär på förskolan, för hon är så snäll och trevlig.
Jag tycker du blir orättvist påhoppad utav många här i tråden.
Det viktigaste i ett förhållande är just att man är överrens om ett förhållningssätt, det verkar du och din partner va.
Katitzi

Äldre 3 Jul 21:41
#174

Visa endast Anmäl

Kattdamen skrev 2012-07-03 10:32:18 följande:
Ja, skulle hon ändra sig så skulle hon få vara hemma med oss.

Du säger att din dotter inte alltid får som hon vill men att lämna bort henne när hon inte vill eller lämna henne hos barnvakter hon inte vill gör du inte, om jag förstått dig rätt? ( Har inte läst allt ) Jag håller med. Mina barn får inte alltid som dom vill, men jag skulle inte lämna bort dom till någon dom absolut inte vill. Om jag nu inte var tvungen pga av omständigheter.
Katitzi

Äldre 3 Jul 21:58
#175

Visa endast Anmäl

sextiotalist skrev 2012-07-03 11:03:51 följande:
Inte för att vara en pessimist, men då kan det vara för sent.

Om du läser vad de som arbetar med relationer skriver, som de alla har gemensamt, oavsett ålder, om det är män eller kvinnor, det är att det är väldigt viktigt att arbeta med sina förhållande, att under småbarnsåren ägna sig åt varandra som vuxna. Det är ännu viktigare när det finns barn sedan tidigare, då man inte på samma naturliga sätt har haft den superegoistiska förälskelsetiden på samma sätt.

Håller med dig. När man träffar någon som har barn och man själv har barn hinner man inte med den där dejtfasen där man uppslukas av varandra på samma sätt. Man kastas rakt in i familjelivet. Dessutom har man inte som en kärnfamilj vuxit in i föräldrarollen tillsammans utan det kan bli lite utav en "kulturkrock" och kärleken sätts på prov. Jag är så glad att jag i min man har tagit oss våra små dejter med jämna mellanrum. För även om kärlek finns behöver man nära den,just för att det känns bra.Det har stärkt oss. Jag älskar mitt liv nu och vi har hunnit och bli samspelta som familj med gemensaa barn och bonusar från båd a håll . Jag tycker man gör barnen en tjänst om man tar sig egentid, i synnerhet om man är bonusfamilj som vart med om separation och dåligt förhållande. För vem mår inte bra av ett hem där kärlek finns
Anonym (utan pappa)

Äldre 3 Jul 22:13
#176

Visa endast Anmäl

Anonym (Meija) skrev 2012-07-03 14:40:15 följande:
Alla är vi ju olika, som tur är. Men som sagt, själv växte jag upp i ett hem där vi helt enkelt var för många ungar för att någon skulle vara viktigast eller gå först. Det lärde mig att bli självständig och framför allt, lärde det mig att se andra! Inte är jag själv på denna jord, eller viktigast heller. Funderar på hur dessa barn blir i tonåren och i sina vuxna dagar, de som är vana vid att veta att de är nummer ett!
Jag växte upp utan syskon med en ensamstående mamma. Hon satte alltid mig främst. Det betyder dock inte att jag har vuxit upp och trott att jag är #1 för alla. Jag vet att jag är min mammas ögonsten, trots att jag snart är 30. Men självklart förväxlar jag inte min mamma med alla andra människor i världen. På dagis var jag aldrig #1, inte heller i grundskolan, gymnasiet eller på universitetet. Det har heller inte varit så på något av mina jobb. Så länge barnen inte växer upp isolerade i endast sin familj så tror jag inte att du behöver grubbla så mycket över det.
Kattdamen

Äldre 4 Jul 08:48
#177

Visa endast Anmäl

Katitzi skrev 2012-07-03 21:41:59 följande:
Du säger att din dotter inte alltid får som hon vill men att lämna bort henne när hon inte vill eller lämna henne hos barnvakter hon inte vill gör du inte, om jag förstått dig rätt? ( Har inte läst allt ) Jag håller med. Mina barn får inte alltid som dom vill, men jag skulle inte lämna bort dom till någon dom absolut inte vill. Om jag nu inte var tvungen pga av omständigheter.
Nej, det skulle jag absolut inte göra. Jag känner henne, vill hon inte har hon en bra anledning.
En kopp te, tack.
sextiotalist

Äldre 4 Jul 08:58
#178

Visa endast Anmäl

Kattdamen skrev 2012-07-04 08:48:50 följande:
Nej, det skulle jag absolut inte göra. Jag känner henne, vill hon inte har hon en bra anledning.
Jag köper 100% att du har en dotter som är lätt, det var mitt barn tills han var tre ungefär. Vissa barn är väldigt lätta och som du skriver, säger de nej, så finns det en bra anledning.

Men för din skull, för er skull, för ert barns skull. Det är inte ditt barn som skall ta beslutet om ni skall på en vuxenfest ibland utan henne. Vill ni gå på en vuxenfest, eller åka iväg på en weekend, så skall ni inte ställa in det för att hon inte vill, då lägger man ett ansvar på ett barn som de inte kan bära.

Om ni sedan inte har behov av det som du ser nu är en sak, men det är inte ovanligt att man tappar bort varandra under barntiden och sedan, utan att man märkt av det, så står man milsvidd ifrån varandra.

Så vill du ha en framtid med din man, så se till att ni skapar stunder för varandra och vill ni ha ett barn som är tryggt, så låter ni inte barnet bestämma vad ni vuxna skall göra eller inte göra, då menar jag att det är inte din dotter som skall bestämma om ni skall på en fest eller inte, ni skall inte ens fråga henne om detta.
Kattdamen

Äldre 4 Jul 09:00
#179

Visa endast Anmäl

sextiotalist skrev 2012-07-04 08:58:21 följande:
Jag köper 100% att du har en dotter som är lätt, det var mitt barn tills han var tre ungefär. Vissa barn är väldigt lätta och som du skriver, säger de nej, så finns det en bra anledning.

Men för din skull, för er skull, för ert barns skull. Det är inte ditt barn som skall ta beslutet om ni skall på en vuxenfest ibland utan henne. Vill ni gå på en vuxenfest, eller åka iväg på en weekend, så skall ni inte ställa in det för att hon inte vill, då lägger man ett ansvar på ett barn som de inte kan bära.

Om ni sedan inte har behov av det som du ser nu är en sak, men det är inte ovanligt att man tappar bort varandra under barntiden och sedan, utan att man märkt av det, så står man milsvidd ifrån varandra.

Så vill du ha en framtid med din man, så se till att ni skapar stunder för varandra och vill ni ha ett barn som är tryggt, så låter ni inte barnet bestämma vad ni vuxna skall göra eller inte göra, då menar jag att det är inte din dotter som skall bestämma om ni skall på en fest eller inte, ni skall inte ens fråga henne om detta.
Det är inga problem alls.
En kopp te, tack.
Anonym

Äldre 4 Jul 10:44
#180

Visa endast Anmäl

Jag skulle nog inte kunna acceptera att alltid komma i andra hand och jag skulle aldrig låta min sambo alltid komma efter mitt barn.
Jag har ju valt honom som den jag vill leva mitt liv med, alltså är hans behov alltid viktiga för mej! och jag vill att vårt förhållande ska hålla även efter vårt barn har vuxit upp och då behöver vii tid för varandra.
Men det är ju såklart en avvägning, ibland har barnet betydligt större behov av mej eller min sambo fördendelen och då går hon först så klart, men ett barn ska inte styra vår familj efter sina nyker utan lära sej att alla har rätt till en åsikt och ibland för man anpassa sej efter vad andra vill. Nästa gång är det hennes behov som får gå först och någon annan får anpassa sej.

«
‹
Sida 18 av 22
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!

Du kommer alltid vara nummer två!

INNEHÅLL