Anonym (Meija)

Äldre 2 Jul 18:03

225 svar

Du kommer alltid vara nummer två!

Hej på er,

Det är en sak som slagit mig varje gång jag läser i trådar gällande bonusföräldrar. Alltid skriver folk till en bonusförälder att "du får acceptera att du alltid kommer att komma i andra hand". "Barnet kommer att komma först, sedan du". Och sedan klassikern , "barnet var där först"!

Nu är jag förvisso inte bonusmamma, utan biologisk mamma till min dotter som jag har tillsammans med min man. Vi är alltså en "kärnfamilj" om man vill sätta stämpel på det och jag älskar min familj mer än allt! Men, jag är inte alltid i andra hand för min man, efter mitt barn. Och min man är inte heller alltid nummer två för mig efter vårt barn.

Jag förstår verkligen inte vart ifrån denna tanke kommer ifrån att man alltid kommer efter barnet och barnet kommer alltid först! Lika många gånger som min dotter kommer först. kommer även min man först. Vi är en familj! Hos oss finns ingen rangordning kring vem som kommer först och vem som blir tvåa. Ibland får maken stå undan för att dotterns behov är viktigare och ibland får dottern stå åt sidan för makens.

Hur tror ni världen ser ut och framför allt, vad lär sig dessa stackars barn som hela sitt liv för höra/uppleva att de minsann kommer först? Och hur fungerar det sedan på dagis? Om alla barn lärt sig att just han/hon kommer först?

Hur tänker ni som skriver till dessa bonusmammor- eller pappor att "du kommer alltid komma efter barnet". Vad menar ni egentligen med det?

Anonym (123)

Äldre 3 Jul 11:29

#131

Anonym (utan pappa) skrev 2012-07-03 11:20:24 följande:

Det är möjligt. Jag säger inge emot dig på det. Jag läser sällan igenom 46 sidor på rak arm så att säga.

Men jag tycker det är dåligt av dessa mammor i så fall att ta ut det på barnet och inte den andra vuxna.

Man tar oftast inte ut det på barnen om man är normal så att säga

man tar ut det på familjeliv och försöker tappert nå sin man i samtal som oftast inte går tyvärr. Männen och biomammorna brukar inte lyssna på det örat i dessa fall.
Och man sitter framför datorn frustrerad och försöker greppa om hjälp.
Ett rum extra för bonusbarn kanske handlar om barn vh och ekonomi! det kan vara skillnad på ett rum till plus att får man aldrig något tillbaks känslomässigt osv av ett barn eller vuxna så känns det inte så lockande att jämt och ständigt sträcka ut handen.
Medans gemensamma barnet handlar det om mertid i hemmet plus vilkorslös kärlek.
summan i kakan är i alla fall i flesta fall bioföräldrarna. Hur de lär och visar barnen hur man ska hantera denna situation.
Ett fungerande koncept brukar inte leda till att en kvinna sitter i hörn och gråter av ilska över att mannen har barn sedan tidigare.
tror inte jag i alla fall.

Ess

Äldre 3 Jul 11:29

#132

Anonym (123) skrev 2012-07-03 11:08:13 följande:

Nej så läser jag inte de sidorna där man får detta svar.
Ingen i alla fall inte där jag läst har önskat bort barnen helt, utan man är trött på att ALDRIG bli sedd eller att mannen ALLTID bara lyssnar på en enstaka familjemedlem. Man känner sig utnyttjad och osedd.

I en kärnfamilj så innehar de vuxna en speciell ställning och är dom som tar besluten tillsammans som gäller familjen.
I en styvfamilj så sätts det ibland ur spel och det är den ena vuxne och det ena barnet som bestämmer tillsammans, självklart kommer det aldrig att fungera. Man kan inte leva som vuxen i en sådan situation där man helt praktiskt ska utföra en massa sysslor och kanske betala en stor del utav utgifterna och sen har man inget att säga till om.

Anonym (utan pappa)

Äldre 3 Jul 11:32

#133

sextiotalist skrev 2012-07-03 11:27:10 följande:

Jag tror att de ytterst sällan tar ut det på barnet IRL, utan tar ut sin frustation på forum som dessa. Det fanns en period då jag inte orkade med sambons barn och hade säkerhetsventiler för detta, dessa ventiler var guld värda. Då kunde man samla ihop sig när de kom och skärpa till sig.

Jag har även nu, som tonårsmamma, säkerhetsventiler när det behövs och kan få ut mig min frustation. Det har varit tillfällen då jag suttit och gråtit när tonårsperioden var som värst, men tack vare ryggdunkningar och peppning så har jag hanterat detta. Jag har också varit säkerhetsventil för sambons ex, när sambon och hennes barn var i den värsta tonåren.

Nej man får hoppas att det som de skriver är överdrivet. Som att de gömmer bonusbarnets saker o.dy.

Anonym

Äldre 3 Jul 11:32

#134

Anonym (Lilla mamman) skrev 2012-07-03 11:28:03 följande:

Så det är helt omöjligt för dig att tänka sig att det faktiskt FINNS styvmorsor som är elaka mot sina bonusbarn?? Det är alltid i grund och botten pappans/mannens fel? Jag har helt klart läst trådar här där styvmamman uttalat att hennes egna ungar är hur bra och snälla som helst medan sambons är raka motsatsen. Likadant har jag läst trådar som handlar om att styvmamman helst inte vill att bonusbarnen ska komma alls eftersom hon vill ha "den lilla familjen" som det tydligen kallas här på fl.

Nej, det är ine omöjligt att tänka sig. Men det är extremt sällan så är fallet även om man som hotad biomamma gärna vill gömma sig bakom detta.
Oftast handlar sådana trådar om brist på föräldraskap från bioföräldrarna och då en pappa som särbehandlar och favoriserar eller/och en pappa som kräver alldeles förmycket av sin partner och egentligen vill att hon ska ta mer ansvar än vad han själv gör. Samtidigt som hon inte har några rättigheter samt inte rätt att säga till barnen.

sextiotalist

Äldre 3 Jul 11:33

#135

Anonym (Lilla mamman) skrev 2012-07-03 11:28:03 följande:

Så det är helt omöjligt för dig att tänka sig att det faktiskt FINNS styvmorsor som är elaka mot sina bonusbarn?? Det är alltid i grund och botten pappans/mannens fel? Jag har helt klart läst trådar här där styvmamman uttalat att hennes egna ungar är hur bra och snälla som helst medan sambons är raka motsatsen. Likadant har jag läst trådar som handlar om att styvmamman helst inte vill att bonusbarnen ska komma alls eftersom hon vill ha "den lilla familjen" som det tydligen kallas här på fl.

Såklart det finns, det finns elaka sk styvmammor, styvpappor, det finns elaka mammor och pappor, svin finns av alla de sorter, absolut. Det märker man ganska snabbt när man läser inläggen, men i de flesta fall så är det ofta inte så, utan kvinnor som gått in i förhållandet med höga ambitioner och inte fått något tillbaka, framför allt från mannen.

Det jag också märkt det är att man i de fallen ofta får en feedback att kvinnan, som från början varit frusterad på barnet/n, har efter ett tag riktat frustationen åt det hållet det skall riktas mot.

Men sedan finns det barn som är mer krävande än andra, så är det bara. Och om man inte skall vara allt för snäll, barn som har karaktärsdrag som endast en förälder kan älska.

Anonym (Barnen i centrum)

Äldre 3 Jul 11:33

#136

Sunflowers skrev 2012-07-03 11:28:40 följande:

Ja man blir nummer två så fort man skaffat barn, eftersom barnet automatiskt blir nummer ett från födseln.
Kommer det fler barn hamnar de också under nummer ett. Alla vuxna inklusive man själv hamnar på platsen under eller ännu längre ner beroende på hur viktiga de är för barnen.

Anonym (Lilla mamman)

Äldre 3 Jul 11:33

#137

Kattdamen skrev 2012-07-03 11:26:38 följande:

Det gör vi inte. Vill hon vara med oss, så får hon det.

Du menar att de andra ungarna ska få sin vilja igenom?

Jaha, det kallar ju jag att hon alltid får sin vilja igenom eftersom hon tydligen har makten att helt och hållet bestämma vad ni ska göra och inte göra. Återigen frågar jag, hur gammal är hon? Nej, jag menar att om ni t ex bestämt med en annan familj att göra något speciellt, t ex gå på universeum och sen helt plötsligt får er dotter för sig att hon inte vill gå, hur gör ni då? Om de andra barnen i den andra familjen fortfarande vill gå? Och då menar jag alltså att det här är bestämt sen ett tag tillbaka och alla i bägge familjerna var överens om detta från början. Kanske uttryckte mig lite luddigt förut, sorry för det!

Kattdamen

Äldre 3 Jul 11:35

#138

Anonym (Lilla mamman) skrev 2012-07-03 11:33:40 följande:

Jaha, det kallar ju jag att hon alltid får sin vilja igenom eftersom hon tydligen har makten att helt och hållet bestämma vad ni ska göra och inte göra. Återigen frågar jag, hur gammal är hon? Nej, jag menar att om ni t ex bestämt med en annan familj att göra något speciellt, t ex gå på universeum och sen helt plötsligt får er dotter för sig att hon inte vill gå, hur gör ni då? Om de andra barnen i den andra familjen fortfarande vill gå? Och då menar jag alltså att det här är bestämt sen ett tag tillbaka och alla i bägge familjerna var överens om detta från början. Kanske uttryckte mig lite luddigt förut, sorry för det!

Nej, det har hon inte.

Antagligen är det för vi behöver aldrig fundera över dessa problem. Vi har en väldigt lätt unge, och inte en av de jobbiga varianterna. Var hon det hade vi säkert varit tvungna att vara hårdare. Skönt nog behöver vi inte det.

En kopp te, tack.

Anonym (moi)

Äldre 3 Jul 11:35

#139

Anonym (x) skrev 2012-07-03 11:29:08 följande:

Så barnen styr alltså. Tycker du det är rätt att ge barnen den makten, klarar barn av det utan att missbruka makten? Tänk om ni aldrig får göra något för att barnen vet att ni lyder dom?

Men snälla nån, de har inte makt att bestämma över oss, men däremot så är de barn och deras behov går före. när jag blev mamma så blev jag det på heltid.
Jag tänker ALDRIG lämna mina barn hos någon de verkligen inte vill vara hos. däremot kan jag aldrig tänka mig att de någonsin skulle säga nej till att vara hos mormor, eller sina kusiner. Men skulle det nu då mot all förmodan ske någon gång så visst, då får vi stanna hemma helt enkelt. en fest är inte lika viktig för mig som mina barn är.

Jag har föräldrar i min närhet som jobbar fulltid och kanske träffar barnen 2 timmar per dag och sedan skaffar barnvakt vareviga helg för att ha tid med varandra eller sig själva. Jag vill inte ha ett sådant liv. Mina barn är mitt ansvar. Och skulle jag någon gång se det som ett behov att jag måste åka iväg på en fest för att vara utan barnen, ja då kan jag göra det. Men jag har faktiskt inte det behovet. Jag vill inte åka på några vuxenfester där barnen inte är välkomna att följa med. vi blev bjudna på fest över midsommar och min sambo ville jättegärna gå, jag ville inte det minsta från första början, vi åkte dit med barnen och åt lite, sen åkte jag och barnen hem och de fortsatte. men för min del är det inte värt att supa som fan för en kväll eller två då jag uppskattar att umgås med mina barn så otroligt mycket mer än flaskan eller maten. jag älskar mina barn mycket mer än mina vänner, jag och mina vänner brukar umgås med barnen med.

Anonym (Lilla mamman)

Äldre 3 Jul 11:37

#140

Anonym skrev 2012-07-03 11:32:48 följande:

Nej, det är ine omöjligt att tänka sig. Men det är extremt sällan så är fallet även om man som hotad biomamma gärna vill gömma sig bakom detta.
Oftast handlar sådana trådar om brist på föräldraskap från bioföräldrarna och då en pappa som särbehandlar och favoriserar eller/och en pappa som kräver alldeles förmycket av sin partner och egentligen vill att hon ska ta mer ansvar än vad han själv gör. Samtidigt som hon inte har några rättigheter samt inte rätt att säga till barnen.

Men summan av kardemumman är alltså att det i stort sett alltid är så att styvmamman inte behöver ta något ansvar för relationen till sina styvbarn? Ska man prata om favorisering, tycker jag snarare det är betydligt vanligare att styvmamman favoriserar sina egna ungar och sätter dem i första rummet alltid. Något som hon dessutom brukar få en massa medhåll i här. Ska inte en pappa då kunna göra detsamma med sina ungar??

Du kommer alltid vara nummer två!

INNEHÅLL