Äggdonation höst/vinter 2012
Någon mer som står på kö och hoppas på äggdonation under hösten/vintern 2012? Vi kan väl stötta varandra. Väntar själv på att vår korsdonator ska donera efter sommaren, därefter drar det igång på allvar för oss :)
-
-
Svar på tråden Äggdonation höst/vinter 2012
-
Jenkis: hur har det gått för er?
-
Fruhn skrev 2013-04-14 14:18:31 följande:Jenkis: hur har det gått för er?
Den lilla saken lever än så länge! Är i vecka 9+3 idag och gjorde vul igår senast. Gjorde även vul v. 6+6 och redan då fanns det hjärtaktivitet, men jättenervös igår. Värre än inför vårt första vul. Då visste man inget, men nu visste man att den levde då... Blödningarna helt borta sedan 7+1. Jätteskönt att kunna fokusera på annat än varje toabesök...
Tråden verkar väldigt sovande. Hur går det för er alla kämpare? Tänker på er. Kollar även Finlandstråden sporadiskt. Där verkar det gå framåt och det känns hoppfullt. -
Vad härligt att höra Jenkis!! För mig går det bara bra. Är i v. 32+6 och får uppleva alla möjliga härliga symtom som sammandragningar, svullnad och halsbränna. Men varje dag känner jag hur barnet rör sig och det är helt fantastiskt!! Inte så långt kvar nu.. frågan är bara hur stor kan man bli egentligen :)
Hoppas ni andra i tråden mår bra! -
Men vad roligt Jenkis! Jag blir sååååå glad för din skull
Jag kan säga att trots att jag inte hade några som helst blödningar tittade jag efter blod på pappret VARJE gång jag gick på toa fram till v 20 ungefär... 
Nu är jag mindre nervös, är i v 26+1 och det börjar kännas tryggare. Precis som Fruhn har jag härliga krämpor som svullna ben och händer, uppstötningar, inflammation i bäckenet, sömnlöshet, sammandragningar, ont i magen av järntillskottet och gud vet vad...
Men en enda liten spark från magen så glömmer man alla bekymmer!
Fruhn, jag undrar också hur stor man kan bli?! Var ska allt få plats? Mina inälvor t.e.x.?? Urinblåsan har redan blivit förpassad till ett minimalt utrymme som inte rymmer något hahaha! Ändå äääälskar jag att vara gravid, en lycka jag önskar er alla här på tråden 
-
Ha, ha! Mysigt.Fruhn skrev 2013-05-04 08:35:37 följande:Vad härligt att höra Jenkis!! För mig går det bara bra. Är i v. 32+6 och får uppleva alla möjliga härliga symtom som sammandragningar, svullnad och halsbränna. Men varje dag känner jag hur barnet rör sig och det är helt fantastiskt!! Inte så långt kvar nu.. frågan är bara hur stor kan man bli egentligen :)
Hoppas ni andra i tråden mår bra!
Kan väl säga att jag också undrar hur stor jag skall bli. Började med mammabyxor i v 7 och ser ut nu som v 22 när man jämför bilder... Min bm säger att en del blir stora direkt och så avstannar det ett tag. Sen är det klart att det är svullnad med. Bara jag äter blir jag större, så det hör väl ihop med tarmarnas funktion eller ickefunktion kanske...
Skall trappa ut progesteronet om två veckor och östrogenet är borta nu sedan några dagar, så det kanske har påverkat hittills? Halsbrännan började redan för tre dagar sedan... -
Tack! Förstår att det är platsbristmyran skrev 2013-05-04 16:46:22 följande:Men vad roligt Jenkis! Jag blir sååååå glad för din skull
Jag kan säga att trots att jag inte hade några som helst blödningar tittade jag efter blod på pappret VARJE gång jag gick på toa fram till v 20 ungefär...
Nu är jag mindre nervös, är i v 26+1 och det börjar kännas tryggare. Precis som Fruhn har jag härliga krämpor som svullna ben och händer, uppstötningar, inflammation i bäckenet, sömnlöshet, sammandragningar, ont i magen av järntillskottet och gud vet vad... Men en enda liten spark från magen så glömmer man alla bekymmer!
Fruhn, jag undrar också hur stor man kan bli?! Var ska allt få plats? Mina inälvor t.e.x.?? Urinblåsan har redan blivit förpassad till ett minimalt utrymme som inte rymmer något hahaha! Ändå äääälskar jag att vara gravid, en lycka jag önskar er alla här på tråden
-
Jenkis, min mage var också stor i början och ÖM! Jag kunde bara ha gravidbyxor och ev mjukisbyxor, allt som satt åt gav mig panik. Men det var tarmarna som spökade. Senare kunde jag ha mina större jeans igen fram till v 22 Men nu är det en helt annan mage så mammabyxorna kommer väl till pass igen!
Oavsett om det är tarmar som spökar eller bebisen som blivit stor är det ju himla härligt med en gravidmage
har då aldrig tyckt så mycket om min mage som sista halvåret!
-
myran skrev 2013-05-05 20:01:58 följande:Jenkis, min mage var också stor i början och ÖM! Jag kunde bara ha gravidbyxor och ev mjukisbyxor, allt som satt åt gav mig panik. Men det var tarmarna som spökade. Senare kunde jag ha mina större jeans igen fram till v 22 Men nu är det en helt annan mage så mammabyxorna kommer väl till pass igen!
Oavsett om det är tarmar som spökar eller bebisen som blivit stor är det ju himla härligt med en gravidmage har då aldrig tyckt så mycket om min mage som sista halvåret!
Skall ta en ny bild i morgon och då är det fyra veckor sedan sist, men jag tror inte det hänt så mycket. Tar alltid bild innan frukost när jag är nykissad, då magen är som minst. Däremot blir den enorm när jag äter... -
Ja, det känns som magen växer hela dagen :) Jag har just gått in i vecka 35, var hos bm i fredags och fick veta att barnet ligger med huvudet neråt, långt ner och även om hon inte kunde säga 100% så tror hon att den är fixerad. Känns väldigt skönt! Har många vänner där bebisarna legat i sätes. Märker även att sammandragningarna kan komma när jag bara står eller sitter, tidigare var det mest när jag gick. Jag har nu tre veckor kvar på jobbet, helt galet!! Tänk vad tiden går och hur långt jag nu är från den där dagen jag fick beskedet om min infertilitet.
Hoppas ni andra mår bra!! -
Vad härligt att höra Jenkis!! Grattis. Så glad för din skull.
Jag är nu i vecka 32 (31+5) och det känna både snart och långt kvar.
Fruhn kan bara hålla med dig. Det är som dag och natt från när fick besked om att de inte rekommenderade fler IVF för oss utan äggdonation. För drygt ett år sedan drabbades dessutom min man av en ovanlig sjukdom som gjorde att hans spermieproduktion slogs ut och de visste inte om det var permanent eller om det skulle komma igång igen. Så för ett år sedan var vi så ledsna och i och chock och nu förbereder vi oss för förlossning. Det tog över fem år att komma hit.
kram till er alla och extra styrkekram till alla som fortfarande kämpar.