• Anonym (Trådskaparen)

    Är jag psykopat?

    Jag vet inte varför jag skriver det här. Jag känner bara att jag bara måste få skriva av mig. Jag är en player och jag har en tendens att träffa klubbtjejer och bli tillsammans med dem i 1 - 4 veckor. Ljuga för kvinnor kommer naturligt för mig och det har jag alltid gjort. Ärligt talat så bryr jag mig inte om kvinnor, jag ser dem som redskap som jag kan utnyttja och trycka ner psykiskt.

    Som sagt, jag har en tendens att träffa klubbtjejer och jag låtsas vara den perfekta killen för dem. Väldigt ofta så vill dem träffas igen, och det är då jag börjar min process. Jag gör allt som den där perfekta pojkvännen skulle kunna göra, allt från simpla till mer komplicerade saker. Men när jag väl tröttnar på tjejen (1 - 4 veckor) så träffar jag en ny klubbtjej och ser till att få ligga med denna, men det räcker inte för mig. För här kommer poängen - jag skickar ett sms till den andra tjejen som jag "har något på gång med" att hon borde komma över för jag har något att berätta, och 9 av 10 gånger så kommer hon. Hon förväntar sig något bra, men hon går in och ser mig ligga med en ny, främmande tjej som jag precis har raggat upp.
    När hennes tårar kommer så fylls jag av en extrem glädje och en känsla som får mig att känna mig vid liv. I vanliga fall så känner jag inte mycket, förutom ilska och frustration då och då. Glädje känner jag inte ofta, och jag fejkar nästan alltid när jag skrattar. I alla fall, tjejerna brukar reagera på två sätt;
    1. Hon stannar kvar och skriker på mig. Ibland lämnar den andra tjejen och skäller på mig eller så skrattar hon bara åt offret.
    2. Hon störtar ut från rummet helt förstörd medan jag och den andra tjejen fortsätter.
    Vad som händer sen är att jag gör precis samma sak med den nya tjejen -- träffar en ny tjej, är otrogen och fortsätter igen. Det är som en drog för mig, att få förstöra en kvinna psykiskt.

    Här är frågan... varför är jag sån? Det enda som får mig att inte tro att jag är psykopat är för att jag själv är medveten om det här. Ja, jag ser mig själv som en bättre människa än andra av olika anledningar, det nekar jag inte till, men jag skulle aldrig kunna skada någon fysiskt. Det enda jag gör är att jag förstöra någon psykiskt.

    Manliga vänner har jag gott om och dem trycker jag inte ner, utan det är endast kvinnor -- speciellt klubbtjejer jag gör så här mot. Som sagt, jag vet inte varför jag skriver det här, var bara tvungen att skriva det här efter ännu en lyckad kväll.

  • Svar på tråden Är jag psykopat?
  • Anonym (Trådskaparen)
    Jellybeanbaby skrev 2012-10-07 02:45:58 följande:
    Dina föräldrar verkar inte direkt ha varit såna som hade vunnit några "parent of the year awards" så att säga.

    Men tänk såhär. Den dagen du får ett barn. Då vill du väl se till att han/hon får allt som du inte fick?

    Tänk om du får en dotter. Kommer du se ner på henne också för att hon är en flicka?
    Saken är att jag inte vill ha barn. Jag vill inte bli som min far, och jag vet ingenting om hur det är att vara en bra far. Alla mina syskon har fått barn, till och med min syster. Mina bröder kan jag förstå att dom blev föräldrar då dom knappt råkade ut för någon skit. Det var jag och min syster som blev offer för vår far, och jag förstår inte hur hon kunde förlåta honom. Han tog vår barndom från oss och har ärrat mig för resten av livet.
  • ciasim

    Men TS om du själv ser dig som hyfsat intelligent , är detta inte då klockrent för dig?

    Man behöver inte vara psykiatriker för att förstå vad ditt beteende bottnar i.

    Antingen vill du få uppmärksamhet här, blandat med lite självömkan men kommer aldrig ta tag i din problematik. I så fall är du en SVAG människa.

    Eller så biter du ihop och biter i det sura äpplet och tar ett verkligt steg mot förändring.

    Skall du fortsätta älta här utan någon självinsikt eller vilja till förändring, då är du patetisk och det är jäkligt SVAGT.

    Eller så är du STARK och vågar möta smärtan ( som du då och då pyser ut med i tråden) genom att ta hjälp.

    Om du verkligen är så bra som du tror dig vara ( gentemot naiva tjejer etc) borde du veta att föreställningen om att det är svagt att söka hjälp är jävligt NAIV i sig. NAIV som i en infantil syn på saken.

    Och sist jag läste var du 27 år gammal.

    Så ryck upp dig för fan och ta kontakt med en psykolog. Eller stanna i din tomhem och sluta slösa besökarnas tid med självömkan och hopplöshet.

    Tro mig. Det finns fler med en kass barndom.

    Jag har mått överjävligt av detta, men det var inte förrän jag vågade ta i det som jag fick ett bättre liv.

    Allt annat som "jag behöver ingen" etc etc är bara ren bullshit för att skydda sig själv.

    En normalsmart människa kan se sambanden här. Visst kan du? Eller vilö dy bara älta här så att du kan hålla läsarna varma?

    Skärp dig.

  • HäckHäxan

    Härligt TS....

    Nej du är inte psykopat. Du är bara emotionellt rubbad, inte helt samma.

    Jag hade gärna varit den där klubbtjejen som kom in när du låg med någon annan tjej *drömmer mig bort*


    Mata inte trollet, det växer lite varje gång!!!!
  • Anonym

    Ts måste säga att vi är väldigt lika men själv ska jag ta kontakt med psykolog och försöka att inte spela, eller som jag ofta får höra att jag är sjukt ambitiös och smart. Att jag lätt kan ställa in mig hos vem som helst, kan få en läkare att känna sug speciell till att gå över huvudet på han/hon genom kunskap som de har fått gå o plugga i många år för att besitta. Vilket blir att kag trycker ner dom. Jag vill inte vara sån hjärtlös sjukt översatt egocentrisk person.

    När det kommer till barn, vill inte föra mina hemska gener vidare, vill inte att värden ska bestå av såna som mig. Vi är makt missbrukare, socialt handikappade o emoatilösa. Men jag älskar mig själv. Detta kan oxå vara ett spel att jag försöker visa lite empati. //30 åringen kvinna!

  • Anonym (monday)
    Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-09-29 16:57:42 följande:
    Inga bra förebilder, en pappa som söp och andra saker jag helst inte vill gå in på över ett internet forum.
    Anonym (Du är störd) skrev 2012-09-29 16:32:41 följande:
    Konstigt fokus kan jag tycka. Du mår dåligt och är olycklig. Det logiska vore att du försökte ändra på det och bli lycklig och må bra. Istället försöker du göra andra lika miserabla som dig själv. Du har fokus på andra istället för dig själv. Logiken i det hela är i alla fall inte helt uppenbar för mig men du får gärna förklara.
    Jag mår inte dåligt och jag känner mig inte olycklig. Jag känner ingenting förutom irritation på dom som är överdrivet glada.Det handlar inte om att förklara hur jag känner mig. Jag vill att andra ska känna samma tomhet som jag. Endast när en människa har blivit utsatt för något hemskt så kan man förstå en annans smärta. Att höra "jag förstår hur du känner dig" från en person som inte har haft några problem alls gör mig rasande, för dom vet inte och dom kommer aldrig känna som jag.

    Och hur vet du vad dom har upplevt och inte?! Din uppväxt kanske framstår som en pissi missi sippi jämfört med deras!
  • Anonym

    det är ju alltd väldigt svårt att göra en bedömning på nätet, du bör verkligen träffa en psykolog. Men av det lilla jag läst tror jag inte alls du är psykopat, snarare ung, förvirrad, arg, smärtfylld, känslig och intelliegent. Jag tror du har mycket goda möjligheter att få ett bra liv, om du söker hjälp och är beredd att jobba med ditt beteende.

  • Anonym (monday)

    Sluta bete dig som en patetisk,ynkryggad,självplågare och ta tag i det lilla jaget inom dig,blir inte mer offer än du själv gör dig till!

  • Mizzii

    Hahaha jaha vad säjer man nu?
    Tack ts för dagens garv

    Om detta är sant så verkar det som ditt beteende bottnar i din problematik med din familj/uppväxt   

  • Jellybeanbaby
    ciasim skrev 2012-10-07 03:02:42 följande:
    Men TS om du själv ser dig som hyfsat intelligent , är detta inte då klockrent för dig?

    Man behöver inte vara psykiatriker för att förstå vad ditt beteende bottnar i.

    Antingen vill du få uppmärksamhet här, blandat med lite självömkan men kommer aldrig ta tag i din problematik. I så fall är du en SVAG människa.

    Eller så biter du ihop och biter i det sura äpplet och tar ett verkligt steg mot förändring.

    Skall du fortsätta älta här utan någon självinsikt eller vilja till förändring, då är du patetisk och det är jäkligt SVAGT.

    Eller så är du STARK och vågar möta smärtan ( som du då och då pyser ut med i tråden) genom att ta hjälp.

    Om du verkligen är så bra som du tror dig vara ( gentemot naiva tjejer etc) borde du veta att föreställningen om att det är svagt att söka hjälp är jävligt NAIV i sig. NAIV som i en infantil syn på saken.

    Och sist jag läste var du 27 år gammal.

    Så ryck upp dig för fan och ta kontakt med en psykolog. Eller stanna i din tomhem och sluta slösa besökarnas tid med självömkan och hopplöshet.

    Tro mig. Det finns fler med en kass barndom.

    Jag har mått överjävligt av detta, men det var inte förrän jag vågade ta i det som jag fick ett bättre liv.

    Allt annat som "jag behöver ingen" etc etc är bara ren bullshit för att skydda sig själv.

    En normalsmart människa kan se sambanden här. Visst kan du? Eller vilö dy bara älta här så att du kan hålla läsarna varma?

    Skärp dig.
    FENOMENALT inlägg.
    Stående ovation. ÅRETS inlägg på FL.
Svar på tråden Är jag psykopat?