Är ni tillsammans med ert livs kärlek?

Jag vet att jag är med mitt livs kärlek. Jag vet att han känner likadant för annars hade han inte varit med mig idag om man tänker tllbaka på allt man gått igenom tillsammans :D Sjukdom, Deppressioner osv. Det har aldrig varit på tal om att vara något annat än han och jag :D 
Min man är min bästa vän, jag kan alltid räkna med honom :D Sen att han e riktigt snygg att titta på är bara ett stort plus i kanten :D 

Jag vet att min älskling tycker att jag är hanns stora kärlek och att jag är det bästa som har hänt honom och jag känner absolut samma sak.
Vi är som gjorda för varandra och passar ihop på ett helt otroligt sätt, vi tycker inte lika i allt men i väldigt mycket och de saker som vi inte tycker lika i älksar vi att diskutera om och höra vad den andre tänker om saken.
Jag var 38 år när jag träffade honom och har sen dag ett vetat att jag älskar honom mer än vad jag någonsin har älskat någon (förutom mina barn naturligtvis).
Det tog bara en vecka innan vi sa tillvarandra att vi älksade varan, varken han eller jag är några som brukar säga sånt till folk som vi inte har känt bra längre än så men som sagt vi visste så fort vi såg varandra att den andre var den vi har väntat på i hela livet och den känslan har bara blivit starkare med åren.

Jag blev tillsammans med en kille när jag var 18 dum och oerfarna så tog den här killen mig han var norsk rik och otroligt snygg han charm var över hela mig,jag var så kär vi var ihop i kanske ett halvår Efter ett halvvår blev jag antagen på ett nytt universitet utomlands det här hade varit min dröm så länge så jag valde mellan killen och studierna Nu 10 senare är vi nästan grannar jag är otroligt framgångs rik men en del av mig är borta.han har ett barn och en super modell fru Det gör ont att se dom tsm lilla patetiska jag gråter väntar nu på the one

Ja, jag har världens bästa kille, enligt mig själv då så klart haha. Har varit ihop i nästan 4 år och känner mig fortfarande som nykär. Vi kan prata om allt o göra allt, finns inget att dölja. :) 

Ja, jag tror verkligen att jag är tillsammans med mitt livs kärlek. Vi började prata när jag var 14, men blev inte ett par förrän jag var 17, och innan dess hade vi något slags kk/vänförhållande. Idag är vi 18 respektive 26. bor sambo och är väldigt lyckliga tillsammans. Kan inte tänka mig att vara utan honom, när han är borta är det som att en bit av mig är borta också. Han gör mig lugn och trygg och jag bara vet att vi kommer hålla ihop länge.

Nej, han har flickvän och ska bli pappa om cirka två månader... Hårt som fan.

Jag vet inte hur jag ska definiera min relation till mitt livs kärlek.

Vi umgås som vänner nån gång i veckan, spenderar ibland en helg tillsammans, antingen med eller helt utan sex. Men både han och jag har förhållanden och sex med andra också till och från. Samtidigt väntar vi just nu barn tillsammans till bådas lycka. Men vi är fortfarande inte tillsammans....

Nej. 

hm...svår fråga. jag är 40+. Hade frågan ställts när jag var yngre och gift hade jag förstås svarat den jag var gift med. Nu är jag skild och har träffat ny, men det är inte så lång tid än.

hade en "fling" tidigare, som var mer mental än fysisk och den var nog på ett sätt min soulmate...tyvärr var det mycket som gjorde att det inte skulle funkat, bla att jag inte tände på honom fysiskt, men goda vänner var vi. han sa dock att jag var hans livs kärlek och det tror jag faktiskt på. Tänkte ibland att det var jag som var ytlig, kunde jag inte bara acceptera att vi synkade så bra mentalt, var så lika i mkt...men nej det räckte inte så då var vi väl inte helt rätt ändå då. 

Med min nuvarande är det mesta så enkelt, vi förstår varann så bra...men man har sitt liv och sitt bagage, inte lätt lära gamla hundar sitta  

och nu när jag tänker på alla gamla killar man hade som tonåring osv....nej, jag vet inte om jag kan säga att nån var mitt livs kärlek....känns lite trist att tänka att jag inte haft en sån för det trodde jag nog medan relationer pågick, speciellt den jag var gift med förstås. Men nu när jag tänker så är det svårt att se, kanske stänger man av/kopplar bort...försöker leva i nuet?

 Jag tror att det är många många som jag skulle älska och trivas lika gott tillsammans med som min man.  Jag tycker att det är fullständigt orealistiskt att tro att de finns endast två människor i världen som är ämnade bara för varandra.

Jag älskar min man högt - men jag skulle ljuga om jag påstod att jag fortfarande efter 15 år får fjärilar i magen, och att hjärtat far upp i halsgropen när jag ser honom. Nää........

Jag läste en gång att den vanligaste lögnen en man säger till en kvinna är "så här har jag aldrig känt för någon förut".......hmm.........