~* Juni Bebisar 2013 *~

Av dessa kommentarer stör jag mig på som detta :

Nu när jag ser dig vara gravid kommer jag aldrig att vilja vara det ehhh?
Jag har en jätte fin kula och det bästa av allt jag har ett barn i magen mitt barn som jag väntar.................
Börjar bli irreterad på folk och deras jäv+a tänkande, Jag valde att bli mor återigen med den man jag älskar och inget annat???     

Jag känner också av hickandet någonstans mitt emellan bäckenet och naveln. Senast på tisdagen var jag på koll och då låg lillÄn med huvudet neråt:)

Har inte fått höra så många dumma kommentarer ännu gällande min graviditet, men sen sak som jag stör mig på är när människor frågar hur långt jag är/hur länge jag är kvar och sen när jag svarar utbrister något i stil med "Men din mage är ju int tillräclligt stor för att vara så långt, säker på att babyn växer?"... Klart man börjar fundera när man får höra detta ofta och inte har någon tidigare graviditet att jämföra med.
Som tur är sf måttet till och med lite över normalkurva och ökar som det ska, så vet ju att allting växer. Och märker ju själv att magen blir större hela tiden! 

Sagolina: tycker det är märkligt att folk anser sig ha rätt att säga massa knepiga saker till en gravid. Varför vill man säga saker som oroar? Så många som vill berätta om sina fruktansvärda förlossningar tex. Varför? Varför anser dom att det är nödvändigt att berätta sin skräck historia för mig som snart ska föda?
Är inte speciellt intresserad av analyser av mitt höft parti och min mages storlek heller.
Mycket märkligt beteende

MissMe: Håller med om att det är lite konstigt att man som gravid ses som någon typ av "allmän egendom" som vem som helst får kommentera vad som helst om. Några av de som kommenterat min mages storlek är exempelvis kunder på mitt arbete, vad har de liksom att göra med om min mage är stor eller liten?

Är ju bara jag själv, läkaren och sköterskan på rådgivningen som har något som helst att göra med min mages storlek. Sambon kan väl också få kommentera den, för han tycker ju bara att det är så kul att få se hur lill*n där inne gör att jag blir större:P Och så närmaste släkten kan väl få säga positiva saker om den,  men resten av alla tycker jag faktist inte har något med min kropp att göra!

Sagolina: håller helt med. Jag har kommenterat andras magar när dom har varit gravida men då har kommentaren varit vilken fin mage, punkt! Något annat behövs inte. Storleken skulle jag aldrig få för mig att kommentera. Man vet ju inte om något faktiskt är fel och kvinnan är orolig. Totalt onödigt att spä på något.
Samma som att kladda på ens mage, varför? Låt min mage va!!

Okej, det står så mycket på nätet om detta att det är svårt att ta ställning. Tycker det verkar smidigt med nyckelavstängning eftersom vi också kommer pendla mellan att åka 2-3 i bilen, är vi 2 så vill jag kunna ha kontakt med barnet när jag kör, annars går det ju bra att den som inte kör sätter sig i baksätet med barnet.

Jag känner igen upplevelsen av att bäbisen ligger stilla likadant i tio veckor... När min dotter låg i säte gick jag och simmade några gånger för att öka sannolikheten att hon skulle tappa orienteringen och "råka" vända sig om inte annat. Det hjälpte dock inte, men man kan ju alltid försöka. Eftersom jag är lite orolig att även denna bäbis tänker fastna i sätesläge så läste jag lite om sånt häromdagen. Hittade ett tips någonstans om att man kan uppmuntra vändning genom att stå på alla fyra någon stund varje dag. Det lär också vara bra att röra på sig och vara i upprätt läge, snarare än att sitta still framför datorn på jobbet hela dagarna. Läste att i kulturer där kvinnor rör sig och är i upprätt läge mesta tiden får de mycket färre sätesförlossningar, jämfört med i såna kulturer där kvinnor sitter om dagarna.

Jag gjorde ett vändningsförsök med min dotter v 36 och det var inte särskilt obehagligt eller läskigt. De hade koll på hur hon låg med UL och jag litar på att de vet vad de gör. Sen gick hon inte att rucka på kom de fram till efter några försök. Jag ville helst föda vaginalt ändå, men när det visade sig att hon var väldigt stor så avråddes jag och det blev kejsarsnitt. Skulle jag hamna i samma situation nu igen så skulle jag inte vara det minsta orolig.

Hoppas det ordnar sig till det bästa för dig

Tack för ditt svar. Jo, jag har läst om det där med att stå på alla fyra, så det praktiserar jag lite då och då.. Fast det brukar bli jobbigt för ryggen efter ett tag så det blir inte så långa stunder. Har tyvärr ett väldigt stillasittande jobb, men försöker stå (höj och sänkbart skrivbord) någon eller några gånger per dag iallafall. Röra på mig har jag haft svårt för sen v 20 ungefär. Först pga smärta i magen så fort jag försökte promenera (trol. ligamenten) och nu pga foglossning. Men men.. Jag håller hoppet uppe att den ska vända på sig innan ett ev vändningsförsök. Fast ju mer jag läser desto mer inser jag att det verkar som att de som legat i samma position länge har en tendens att inte vända på sig... Vi får se på torsdag hur den ligger då, och blir det vändningsförsök ska jag försöka vara lugn inför det

Kan tillägga att jag helst vill föda variant, men skulle det vara så att bebis inte vänder sig och vändningsförsök misslyckas, då blir det kejsarsnitt. Är första barnet och jag vill inte riskera att det händer något..