~* Juni Bebisar 2013 *~

Jag tror inte min man kommer vara med första gången jag träffar min barnmorska. Första träffen är i början av december, hon kommer hem till oss (lyx!) . Han kommer däremot vara med på första ultraljudet veckan efter, såklart!

Hej på er alla blivande mammor :) Jag går in i vecks sju på fredag. Vi har försökt få barn i flera flera år.... gjort behandling efter behandling.Och nu kom äntligen vårat plus. Nu har jag dock svårt att glädjas och ta in de... tycker de är alldeles för bra för att vara sant... o h går nästan och äntar på missfall..... jag vet, de låter sjukt. Men ni som försökg länge kanske förstår vad jag menar? Huf cör ni för att slappna av och njuta av erat lilla mirakel?

Jag har oxo betalda läkarbesök. Alltså inge löneavdrag. Jag behöver inte lämna nåt intyg.

Är i vecka 7 och nu börjar magen redan synas. Första graviditeten började det synas efter vecka 12. Hört att magen syns snabbare vid andra graviditeten men det känns ju som man ska gå och shoppa mammajeans.

Min mage e svullen som faen redan, men tror mer på trög o svullen mage än att själva graviditeten syns i mitt fall. E ju inte liten o nätt från början heller så e väl en aning hull oxo. Jag har på mig mammabyxor i marinblått idag, åååh så sköna. Får se om jag får tillsägelse på jobbet att klä mig uniformsenligt. Eller om dom slinker igenom, hoppas, för det är inte bekvämt att gå m uppknäppta byxor hela dagarna.

gomorron tjejjer
hoppas allla må bra.. jag mår inte bra :/ mår fruktansvärt illa
vet inte va ja ska ta mig till.. har så förbannat mkt å göra hemma men orkar ingenting...
sambon får fasen hjälpa mig när han kommer hem på em.

å samtidigt som ja är illamående är ja hungrig :/

måste försöka äta nåt- 

Och jag mår fortfarande som vanligt. Förutom att jag vaknade med huvudvärk nu på morgonen. Kan säga att jag slappnat av ordentligt efter vul. Bara att få se att något låg där inne gjorde mig lugn. Går det åt skogen nu så är det så, men jag ska njuta av den här graviditeten. Vill bara att bebismagen ska kika fram nu :)

Oj så fel det blev. Brukar läsa denna tråd men har aldrig skrivit i den tidigare. Skulle skriva i en annan juni tråd men blandade ihop trådarna. :) oops

Sist tyckte jag den där stressen över allt som kan gå fel i början släppte ganska mkt efter v.12 och efter man gjort RUL så kunde jag mer njuta. För oss tog det nästan 1 år innan dottern blev till och har ett missfall i bagaget. Nu tog det bara 4 mån och jag undrar fortfarande om det är sant. Jag går in i v.7 imorgon. Jag känner oxå den där lite jobbiga känslan varje dag med ev missfall, kanske oxå mer denna gången då jag mår ganska så bra. Jag har gärna mkt symtom och mår dåligt så att jag känner mig verkligen gravid. Men samtidigt skall man nog vara glad att man slipper Kul att ni nu har plussat! Hoppas du kan njuta lite mer snart, jag längatr till magen blir så där lagom stor, busfröt där inne sparkar och livet är toppen.

Idag är det dags för inskrivning hos mvc eller vad man säger? Och på fredag när jag går in i v9 ska vi på UL! Det känns som om det blir mer verkligt när man går iväg och talar om graviditeten och sånt. 

Jag mår rätt bra, molvärk i magen, har inte mått illa på flera dagar, känner mig trött lite till och från. Ömheten i brösten har gått tillbaka lite. Hoppas det inte är någon fara bara! Dock fortsätter det vansinniga kissandet hela nätterna. Minst en gång per natt är jag uppe på toan.. 

Är fortfarande himla orolig hela tiden men om vi får se ett hjärta som slår på fredag kommer jag iaf att kunna känna mig lugn för stunden. Som någon ovanstående skrev så känns det lixom för bra för att vara sant. Får man lov att vara så här lycklig? Får man verkligen tänka att vårt blivande barn ligger och gror i min mage och att vi får ses i juni?