Trollbarnet skrev 2012-10-08 20:00:47 följande:
haha jo jag sa åt honom att det var hormonerna, men sen känner jag mig så jäkla ensam. Var ju som sagt på minisemester hos min syster i helgen och det var så himla trevligt och roligt. Dom har två barn som är 1 & 2 år gamla så jag fick busa rejält med dom, sen ligga och mysa till barnprogram på morgonen. Riktigt härligt var det och nu sitter jag ensam i ett stort hus och har ingen att prata med alls, förutom mitt forum och Facebook. Alla är så himla upptagna med sitt hela tiden.
Ja jag måste snoka reda på en privat klinik här i Skellefteå, men tror inte det finns, googlade sist när jag fick MA och blev nekad ett VUL men hittade endast i Umeå och Luleå. Skulle så hemskt gärna vilja göra ett bara för att se att allting är OK men vet att jag kommer att bli nekad.
Åh! Förstår det! Har en väninna som är i v.36 och hennes karl är på fiskesemester och hon uttrycker också övergivenhet och ensamhet.. Förstår känslan! Var singel ett tag efter jag och dotterns pappa separerade och det var faktiskt deppigt att vara själv och inte kunna prata annat än bebisspråk och sen på kvällen bara sitta tyst, så förstår din situation och att den blir värre när du EGENTLIGEN borde ha någon att prata med eftersom du inte är singel.. Man får försöka sysselsätta sig även om det är svårt..
Hmm! Fasen vad jobbigt och det är ju ändå en bit till Umeå och Luleå. Jag är glad att kliniken jag går till privat är 5 mins gång härifrån och ligger på torget mitt i Härnösand. Men nu på fredag ska vi åka till Sundsvall..
I första graviditeten så var jag lite orolig en gång i mitten för att hon inte rört sig på hela dagen och ljög lite för vården om kräkningar osv och fick komma in och kolla. Samma med vad som blev mitt utomkvedshavandeskap, de sa ju nej i 3-4 dagar, sista dagen överdrev jag och sa att jag hade blött VÄLDIGT mycket när jag egentligen fortfarande bara "blödde" brunt!