flagnell skrev 2012-11-13 14:54:28 följande:
Ang. KUB/FVP tycker jag också att det är saker vi borde kunna diskutera här. Sedan förstår jag den enskilde personens oro. Själv är jag 26 och var på inskrivning idag då BM frågade just om fosterdiagnostik. Jag svarade att jag inte var intresserad p.g.a. att jag ändå inte skulle ta bort ett sjukt barn. Då jag blivit gravid med hjälp av insemination där donatorn kommer att vara en del av barnets liv men utan vårdnad så är det ett barn vi önskar, inte nödvändigtvis ett friskt barn (vilket provet ändå inte garanterar). Därför skulle jag inte gjort KUB/NUPP/FVP oavsett min ålder, även om donatorn (som är dubbelt så gammal som mig, och äldre än mina föräldrar) är angelägen om just ett friskt barn samtidigt som jag hela tiden belyser att vi inte kan veta det.
Men jag förstår samtidigt de personer som gör det.
Mitt beslut grundar sig främst i att ett friskt barn inte är det viktigaste för mig, och för att jag inte är beredd på att gå igenom dessa veckor av illamående, kräkningar och orkeslöshet igen om det barn jag bär nu har överlevnadsmöjlighet.
Gjorde ett VUL idag enbart p.g.a. att jag hade en gyntid inbokad sedan innan graviditeten och gynekologen ville kolla att allt var väl med fostret, och såg ett tickande hjärta. Är i v. 9+2 idag och kände ett stort orosmoln lätta även om jag vet att risken för misstall inte är över (fick missfall i v. 18 för ca två år sedan, med annan donator).
Samtidigt förlängdes min sjukskrivning. Om jag arbetar kräks jag i snitt 6-8 gånger per arbetspass (+3-5 gånger ytterligare per dag) medan jag bara gör det 4-5 gånger per dag om jag är hemma och tar det lungt och försöker äta konstant. Just meddelat min arbetsgivare detta, med lagom glädje hos denne..
Grattis till det fina ultraljudsresultatet! Jag förstår att du inte kommer våga gå "all in" ännu, (det gör inte jag heller) men ett ultraljud där storleken stämmer och där hjärtat slår gör att du har all statistik på din sida!
Förstår absolut att du vill avstå KUB, det är inte helt självklart för mig heller. Men nu har vi bestämt oss för att göra det i alla fall. Jag känner precis som dig att det är överlevnadsmöjligheten som är det viktiga för mig inte tex Downs.