~* Juni Bebisar 2013 *~

Sagolina: nej jag hade ingen blödning under hela grav och var helt oförberedd på att den skulle ligga för. Men som sagt det gick bara bra!

Skönt att du känner att de lyssnar på dig och att du får göra extra UL vid behov! Håller tummarna för att det slutar blöda och att du slipper oron!

Jag skulle tro att en grej är att verkligen ge utrymme för varandras intressen utanför familjelivet. Kanske har den ene mer eller mindre kontroll över hur det ska vara med barn och hem att släppa kontroll och dela på allt reduceras troligtvis en del stress.  Ge varandra fritid. Jag har tex. ett jättestort behov av att träffa mina vänner som betyder massor för mig! Planering är då superviktig om än tråkig MEN köp en årskalender och häng upp i köket och skriv in alla akriviteter och kul ni/du ska hitta på!

Egentid kan låta precis hur krystat som helst men det behöver ju inte vara storslagna planer och middagar på härliga restauranger. En lång promenad på tu man hand med kaffemuggar i handen kan vara ur-mysigt och ge mer än att sitta och äta på något tjusigt ställe.

Jag tror också på att ventilera direkt när man känner sig ledsen/stressad istället för att bygga upp massa ilska och sårade känslor. 

Shit vad kul att ni hittade tillbaka till varandra! En riktig solskenshistoria :)

 

Emf79, vilken otrolig historia! Vilken chock att gå igenom som 14 åring! Men med ett lyckligt slut! Härligt!

mhpo! En riktig sötnos på bilden! Grattis!

 
Häftigt att ni har hittat tillbaks till varandra! Otroligt starkt. Jag vill också gärna få tips på hur man håller ihop när man har småbarn. Visst är föräldrar till just 1,5 åringar statistiskt högst representerade i skilsmässostatistiken?Stackare. Jag hade kräksjukan i början av förra veckan.. riktigt riktigt jobbigt!

Blåbärssaft, tack för bra tips! Jag tror också att en skönt långpromenad med nära vän kan ge mer än en kväll i en bar.     

 

 

Vecka 14 idag! Tjoho!!
Jag klickade mig glatt in på graviditetskalendern och trodde att jag skulle kliva in i den andra trimestern idag. 
Men icke sa Nicke.. När gör man det egentligen?

  

Inte förrän vecka 16 tror jag....

Hej! Har hängt i kulisserna bra länge, men nu börjar jag känna mig redo att träda ut i ljuset! Plussade äntligen 26/9 efter 1,5 års försökande och är beräknad till 5 juni. Är alltså i v 14 (13+2) idag och har precis berättat för de närmaste kollegorna. Berättade för familjen på fars dag så det vart perfekt tajming! Det värsta illamåendet börjar tack och lov ge med sig! Det brjade precis kring plusset och eskalerade för varje vecka. Är dock fortfarande lite kräsen med maten och sjukt trött fortfarande. Appropå halkan ute så har jag märkt att det gör sjuukt ont i ligamenten när man halkar till och spänner sig. Inte skönt. Och precis som ni säger så är man livrädd för att halka omkull.

Kan tyvärr inte göra något åt bristen på styckeindelning från den här datorn :/

Olika för olika kalendrar... Hela 14 veckor anser ju jag. Måndag för mig

Samma på min iPad..."morr"

Välkommen hit! Och ett stort grattis till den efterlängtade graviditeten. Vi fick också försöka länge.
Men nu är det vår tur!