mytol skrev 2013-03-14 04:04:08 följande:
Ja, det är tufft.
Han jobbar inom industrin och tyvärr så går det ju inte så bra för fabrikerna överlag i sverige å sambon är dessutom perfektionist och känner väl från sina högre chefer att får han det inte att gå runt så riskeras fabriken att slås igen.
Å iom hans perfektionism så litar han inte på att andra gör saker till sitt yttersta så att lämna över helt å fullt vet jag inte när de skulle hända

. Men 1-2 dagar i veckan är han inte helt främmande för.
Han var på väg att gå in i väggen för ett år sen. När han anställdes skulle dom vara 3 som delade på jobbet men när han anställdes så gick den ena in i väggen å den andra bytte jobb men inga ersättare tillsattes, jo min sambo då som fick göra 3 mans jobb. Han körde på i ett halvår ungefär sen tog det stopp för även honom å då tillsattes det till slut 1 till iaf.
Det är stor skillnad på sambo nu mot för ett år sen. För ett år sen var han som apatisk och fungera liksom inte hemma, det enda som kunde få honom att lysa upp var vincent.
Hans tvillingsyster är dessutom sjuk i cancer så det bidrog väl inte direkt heller.
Vad starkt att han har återhämtat sig utan sjukskrivning! Men så fruktansvärt med hans syster. Det påverkar såklart hela familjen.
Helt galet att ett företag medvetet låter för få göra för många människors arbete. Underbemanning är en så oekonomisk lösning på lite sikt (när folk börjar bli sjuka av stressen).
Jag jobbar med tv produktion och jag tycker faktiskt att branschen har mognat enormt de senaste åren. Som jag skrev tidigare så är det plötsligt (precis som det ska vara i alla branscher) normalt att ta semester och föräldraledighet osv. Så verkar det inte ha varit "back in the days"...
Jag har något så ovanligt som en fastanställning, annars är de flesta projektanställda och valsar runt på diverse produktionsbolag och tv kanaler. Nu när jag ska bli mamma känns det fantastiskt att vara anställd.
Men det där med att jobba hårt har ju flera sidor, allt är inte bara negativt med det. Jag älskar mitt jobb och har kommit en bit i karriären genom att satsa fullt. Det har jag ju kunnat när jag inte har haft barn osv. Nu går jag in i en annan fas, då jag kan jobba på ett annat sätt och då är det såklart skönt att ha hunnit en bit karriärmässigt. Som chef är det faktiskt ett annat tempo, och jag bestämmer själv hur jag lägger upp mitt arbete så att det passar mig.