MissMe83 skrev 2013-03-18 10:10:13 följande:
Eftersom vi pratade lite om säkra perioder å så blev jag lite nyfiken på hur det gick till när ni blev gravida. Var det ett "ooops! Hur gick detta till? " hade ni p medel?
Var det ett väl planerat barn? Eller mer vi tar det som det kommer?
Får vår del var det både hoppsan vad hände och planerat på sätt å vis. Vi hade ju bara kort tid till barnbesked ftån Ryssland och hade gett upp tanken på att bli gravid helt.
Plötsligt hände det bara

Jag blev gravid med IVF, så jag måste också säga att det var rätt så välplanerat.. hehe

Vi står också i kö hos adoptionsförmedling men har inte börjat någon utredning eller valt land eller så.
Jag såg den diskussionen som uppstått här i helgen ang. adoptioner, och numera verkar de som jobbar med adotioner och den forskning som finns på hur adopterade mår när de växer upp och som vuxna vara rätt enig om att det går bäst för barn som adopteras av föräldrar som adopterar av "egoistiska skäl". Känslan verkar då bli att man blivit adopterad för att föräldrarna längtade så mycket efter ett barn och att "den stora lyckan är att det blev just du" .. istället för att "vi tyckte så synd om dig och ville hjälpa till".
Lite hårddraget men ni fattar.
Sen har målsättningen i de flesta länder också blivit att så långt som möjligt stötta kvinnor och familjer att behålla sina barn, men i många fall går det ändå inte. Då är det bättre för ett barn att växa upp i en familj istället för på ett barnhem.