• Anonym (Såå trött)

    Vuxna "styvbarn" hatar mig

    Hjälp! Hur hanterar man sambons vuxna barn när de hatar en? Träffade min sambo för 5 1/2 år sen. Han var gift men lämnade henne när vi känt varann ca 2 år. Han skilde sig och bodde hos mig 1 år. Gick sen tillbaka för att få ordning på sin relation till sina 3 söner, som var jättearga! 6 mån senare kom han tillbaka, vi köpte hus och allt verkade lösa sig. Problemet är att han fjäskar enormt för sina ungar och vill ha dem hos oss mycket. Jobbigt för mig eftersom de tar stor plats, tränger undan mig. Och han låter det ske, blir arg på mig när jag blir ledsen. De vuxna barnen är oartiga mot mig. Svarar knappt på tilltal och visar ingen vilja att skapa en relation med mig. Sambon är sur för att jag mår dåligt av att träffa hans otrevliga barn. Vill inte träffa dem mer än nödvändigt, ändå envisas han med att ta hit dem ofta. De stannar få ca 2 dygn och innebär att jag blir helt utfryst och tvingas in i sovrummet... De tar all plats. Är så besviken och förbannad på min sambo som kör över mig och gång på gång tar hit ungarna utan att ens fråga mig om det är ok! Det är ju även mitt hem!! Vi är i 50-års åldern och hans söner är 24,22 och 20. Jag har också 3 barn sedan tidigare. Vuxna de också och uppför sig som vuxna, så där finns inga problem. Vad ska jag göra? Mår så dåligt av att bli "överkörd" i mitt eget hem. Är jättestressad av detta och det påverkar mina känslor för sambon negativt att han är så okänslig för mina känslor och behov.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-20 12:04
    Jag har förklarat för min sambo hur dåligt jag mår av att han tar parti för barnen mot mig. Möter ingen förståelse, tvärtom får jag kritik för att jag inte passar upp på dem! Lika bra att få det klarlagt... fick höra att han inte vill ha "någon gnällig kärring"! Så nu är förlovningen bruten, förhållandet över och jag vet inte hur jag ska orka igenom julen. Mina barn kommer på julafton och hans på juldagen. Rena mardrömmen!
    Sambons barn lär bli överförtjusta över mitt nederlag. De vann! Känns väl bra för de styvmors-hatare som kommenterat min tråd också antar jag.
    God Jul

  • Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig
  • jelenahemma
    Lilje skrev 2012-12-13 13:17:44 följande:
    Yngsta är 20 nu, så han var endast 14-15 när det här började?  Och äldsta 18-19?  Dom var fortfarande bara tonåringar.  Hur gamla var dom första gång dom blev medvetne om dig?  Hur träffades du och din man?
    Det spelar ingen roll. 
    Som jag skrev tidigare, så var mina styvbaby  27 resp. 34 år när de började mobba sin far för att han gifte sig med mig.  Efter att deras mor var otrogen mot honom. Fast detta (otroheten) hände för många år sedan, men lika ont gjorde det för honom ändå.  
    Vissa barn förblir barn livet ut, suck. 
  • Loriyana

    Klart de inte gillar dig!! Du var orsaken till varför deras föräldrar skilde sig! Du involverade dig i en gift man! Jag gillar dig inte heller.

  • Anonym
    Essien skrev 2012-12-13 13:09:04 följande:

    Ts, det är nog ganska självklart att han kommer välja sina barn före dig om det dras till sin spets. Det skulle de allra flesta föräldrar göra oavsett om deras barn är små eller vuxna. Så om du inte är redo för det resultatet skulle jag inte be honom välja. Men jag måste fråga, hur var er relation innan han lämnade sin fru för dig? Var ni fysiska med varann? Var ni öppna mot varann om era förälskade känsor? Jag tror att det vore bra om du faktiskt berättar hur det hela gick till istället för att dra till med att deras äktenskap var dåligt och att han välde att lämna osv. För sönernas ilska mot dig kommer ju kanske ifrån att deras pappa uppenbart träffade någon annan INNAN han lämnade deras mamma. Och det hat som då uppstår är mkt bekvämare att projicera på en utomstående som man själv aldrig har älskat - dig.

    Så om du vill får du gärna förtydliga om ni inledde någon sorts relation över vänskapsgränsen INNAN han lämnade sin fru eller om han lämnade sin fru och SEDAN fann intresse för dig. Det låter ju mystiskt att han skulle ha skilt sig helt utan en tanke på dig och sedan fallit pladask dagen efter skiljsmässan så det är nog därför vissa här inne antar att ni inledde ngt innan skiljsmässan. Om det var så det gick till kan jag nog tyvärr meddela att sönerna aldrig kommer att tycka om dig, kaaanske acceptera med ilska i blicken men hur lite du än vill se det så har även du behandlat deras mamma illa. Och lojaliteten mot henne kommer garanterat leda till att du aldrig blir vänligt bemött med ärlig välvilja, tyvärr.

    Så hur ligger det till, var ni strikt vänner och sedan skiljde han sig och DÅ fann ni varann eller fann ni varann innan skiljsmässan opch agerade på det (att BESLUT om skuljsmässa redan tagits av mannen utan att hans fru visste om det än räknas inte riktigt).      
  • Lilje
    jelenahemma skrev 2012-12-13 14:07:55 följande:
    Det spelar ingen roll. 
    Som jag skrev tidigare, så var mina styvbaby  27 resp. 34 år när de började mobba sin far för att han gifte sig med mig.  Efter att deras mor var otrogen mot honom. Fast detta (otroheten) hände för många år sedan, men lika ont gjorde det för honom ändå.  
    Vissa barn förblir barn livet ut, suck. 
    Visst kan det spela roll?  Eller är alla unga vuxna som dina styvbarn..?
  • Ess
    Essien skrev 2012-12-13 13:09:04 följande:

    Ts, det är nog ganska självklart att han kommer välja sina barn före dig om det dras till sin spets. Det skulle de allra flesta föräldrar göra oavsett om deras barn är små eller vuxna. Så om du inte är redo för det resultatet skulle jag inte be honom välja. Men jag måste fråga, hur var er relation innan han lämnade sin fru för dig? Var ni fysiska med varann? Var ni öppna mot varann om era förälskade känsor? Jag tror att det vore bra om du faktiskt berättar hur det hela gick till istället för att dra till med att deras äktenskap var dåligt och att han välde att lämna osv. För sönernas ilska mot dig kommer ju kanske ifrån att deras pappa uppenbart träffade någon annan INNAN han lämnade deras mamma. Och det hat som då uppstår är mkt bekvämare att projicera på en utomstående som man själv aldrig har älskat - dig.

       
    Det är inte alls självklart när det gäller vuxna människor. Att man måste välja barnen när det gäller småbarn som inte kan klara sig själva är självklart.
    Men väljer du bort din partner för dina vuxna barn, vad kommer att hända?
    Jo, barnen kommer inte och hälsar på speciellt ofta för dom är upptagna med sina familjer och göromål. Din partner dumpade du ju, så du kommer att bli tämligen ensam.
  • Essien
    Ess skrev 2012-12-13 16:06:57 följande:
    Det är inte alls självklart när det gäller vuxna människor. Att man måste välja barnen när det gäller småbarn som inte kan klara sig själva är självklart. Men väljer du bort din partner för dina vuxna barn, vad kommer att hända? Jo, barnen kommer inte och hälsar på speciellt ofta för dom är upptagna med sina familjer och göromål. Din partner dumpade du ju, så du kommer att bli tämligen ensam.

    I ts fall verkar mannen INTE välja henne, isf hade han prioriterat hennes mående redan nu. är det verkligen svår matematik? skulle en så pass stor konflikt uppstå mellan min partner (som vi nu låtsas inte är mina barns far) och mina barn så väljer jag barnen. En partner kan man träffa ny, barnen skulle jag aldrig säga upp kontakten med. Trist att du har en så futtig relation med dina barn, min hela släkt är mycket tajt och umgås varje vecka mer eller mindre. Jag pratar med och besöker mina föräldrar ofta, men ja så har ju inte alla det.
  • sextiotalist
    Essien skrev 2012-12-13 17:08:00 följande:

    I ts fall verkar mannen INTE välja henne, isf hade han prioriterat hennes mående redan nu. är det verkligen svår matematik? skulle en så pass stor konflikt uppstå mellan min partner (som vi nu låtsas inte är mina barns far) och mina barn så väljer jag barnen. En partner kan man träffa ny, barnen skulle jag aldrig säga upp kontakten med. Trist att du har en så futtig relation med dina barn, min hela släkt är mycket tajt och umgås varje vecka mer eller mindre. Jag pratar med och besöker mina föräldrar ofta, men ja så har ju inte alla det.
    Sambons ex lever med en man som sambons barn inte gillar, ja, hon valde mannen, men hon träffar sina barn ändå, men för det mesta inte hemma hos henne.

    OT, jag är inte det minsta avundsjuk på din tighta relation till släkten, jag har inget behov av att ha sådana relationer, jag tycker det är lagom med ett samtal med min mamma en gång i veckan och att träffas 3-4 ggr per, passar mig perfekt.    
  • Lilje
    Essien skrev 2012-12-13 17:08:00 följande:

    I ts fall verkar mannen INTE välja henne, isf hade han prioriterat hennes mående redan nu. är det verkligen svår matematik? skulle en så pass stor konflikt uppstå mellan min partner (som vi nu låtsas inte är mina barns far) och mina barn så väljer jag barnen. En partner kan man träffa ny, barnen skulle jag aldrig säga upp kontakten med. Trist att du har en så futtig relation med dina barn, min hela släkt är mycket tajt och umgås varje vecka mer eller mindre. Jag pratar med och besöker mina föräldrar ofta, men ja så har ju inte alla det.
    Tror inte Ess har några biologiska barn, och det kan ju förklara tankesättet.
  • Essien
    sextiotalist skrev 2012-12-13 17:11:58 följande:
    Sambons ex lever med en man som sambons barn inte gillar, ja, hon valde mannen, men hon träffar sina barn ändå, men för det mesta inte hemma hos henne. OT, jag är inte det minsta avundsjuk på din tighta relation till släkten, jag har inget behov av att ha sådana relationer, jag tycker det är lagom med ett samtal med min mamma en gång i veckan och att träffas 3-4 ggr per, passar mig perfekt.    

    Nu var det inte sig jag svarade så din eventuella ickeavundsjuka är inte spec i intressant. Kvinnan du snackar om har ju båda kvar så hon har ju faktiskt inte VALT mellan någon enligt mig. Att välja man ELLER barn förutsätter att man kapar kontakten med ena parten. Hon har ju bara valt att träffa barnen på annan plats. Sen är det ju inte jätteintressant hur jag eller sina bekanta gör ändå, ts mans beteende visar rätt klart vem han skulle välja av de han fjäskar sig brun för och den han låter övriga behandla illa utan att lufta ett finger.
  • Iam
    Lilje skrev 2012-12-13 17:19:48 följande:
    Tror inte Ess har några biologiska barn, och det kan ju förklara tankesättet.
    Jodå det har hon. 

    Men det är skillnad på små barn och vuxna "barn"
    Jag och min sambo har haft den diskussionen faktiskt.
    Han älskar sina barn över allt annat och det finns inget som skulle få honom att överge dom eller göra dom illa på något sätt.
    MEN om dom i vuxen ålder skulle börja missunna honom lycka och kärlek genom att bete sig illa mot mig så hade det inte alls varit självklart att han väljer sina barn. 
    Faktum är att om dom, helt oprovocerat, även nu i ung ålder får för sig att bete sig illa mot mig så skulle det inte vara så att han tar deras sida bara för att dom är hans barn.
    Han har, efter många år av skuldbeläggande, äntligen insett att så länge han inte skadar någon annan så har han rätt att vara lycklig, och hans lycka i sig kan inte skada någon annan. Då är det deras inställning som skadar dom. 
Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig