Vuxna "styvbarn" hatar mig

Nej, en katalysator utlöser ingen förändring utan accelererar en som redan pågår. Rent kemiskt alltså  

Tack ska ni ha för era tips och råd . Jag ska samla krafter och säga ifrån. Man ska inte behöva ta dåligt bemötande från någon egentligen, och absolut inte från folk som är gäster i ens hem - inte ens sambons ungar.
Är väl lite orolig att sambon "väljer" barnen och förhållandet tar slut. Jäkligt löjligt egentligen, det är ju för tusan vuxna människor! Fast gör han det så kan det ju kvitta alltihop också. Undrar om detta är vanligt? Någon som vet?

 Klart att man kan förstöra ett äktenskap. Om en person gör så att en gift person ligger med den har man förstör ett äktenskap.

Jag vet inte hur det är med dig.. 
Men om jag inte vill ligga.. så är det ingen som kan tvinga mig.. såvida vi inte pratar om våldtäkt.. och jag hoppas verkligen inte att min sambo säger att jag förstört vårt förhållande om jag blir våldtagen.

Så... vi kanske ska skilja på ömsesidigt sex och våldtäkt.

Sen kan jag tillägga, precis som jag skrev i kommentaren du citerade, att OM man som singel har sex med någon som inte är singel... så har man ett ansvar för den handlingen. Men det är ju inte aktuellt i den här tråden.  

Klart du vill ligga. Går jag förbi och viftar med ögonfransarna så kommer du att förvandlas till ett vilddjur.

Så är det! det har jag lärt mig nu. Tack fl för att du öppnade mina ögon.

Hej , Anonym så trött !

Jag förstår mycket väl din oro för om din sambo skulle välja barnen före dig . Den oron hade jag oxå i början av mitt nya äktenskap . Jag hade varit ensam i 7 år när jag träffade min nuvarande man , som då varit ensam i 4 år .

Båda två av oss hade blivit bedragna av våra ex . Min fd man valde att ta ut skilsmässa , och min nuvarande mans ex stack till en annan man .
Trots att vi varit ensamma på var sitt håll innan vi träffades , så blev min nuvarande mans 19 åring elak mot mig när vi gift oss .
Det var väldigt jobbigt i ca 2,6 år ungefär . Men jag talade om hur jag kände det både för min man och för hans 19 åring . Han höll sig undan ett tag och kom hem bara emellanåt , tills han flyttade efter 10 månader till egen lägenhet .
Jag har länge blivit överkörd av både skolkompisar och släkt och vänner , men någonstans innerst inne har jag insett mitt värde och får kämpa för att säga ifrån , men jag känner mig lite starkare för varje gång som jag gör det (trots att jag samtidigt känner mig hemsk som säger ifrån ) .
Hur som helst , till sakfrågan , jag tror som endel andra här som håller sig till sakfrågan , att du måste försöka sätta en gräns och säga ifrån , för du är också värdefull ! Kram och lycka till

Ts, det är nog ganska självklart att han kommer välja sina barn före dig om det dras till sin spets. Det skulle de allra flesta föräldrar göra oavsett om deras barn är små eller vuxna. Så om du inte är redo för det resultatet skulle jag inte be honom välja. Men jag måste fråga, hur var er relation innan han lämnade sin fru för dig? Var ni fysiska med varann? Var ni öppna mot varann om era förälskade känsor? Jag tror att det vore bra om du faktiskt berättar hur det hela gick till istället för att dra till med att deras äktenskap var dåligt och att han välde att lämna osv. För sönernas ilska mot dig kommer ju kanske ifrån att deras pappa uppenbart träffade någon annan INNAN han lämnade deras mamma. Och det hat som då uppstår är mkt bekvämare att projicera på en utomstående som man själv aldrig har älskat - dig.

Så om du vill får du gärna förtydliga om ni inledde någon sorts relation över vänskapsgränsen INNAN han lämnade sin fru eller om han lämnade sin fru och SEDAN fann intresse för dig. Det låter ju mystiskt att han skulle ha skilt sig helt utan en tanke på dig och sedan fallit pladask dagen efter skiljsmässan så det är nog därför vissa här inne antar att ni inledde ngt innan skiljsmässan. Om det var så det gick till kan jag nog tyvärr meddela att sönerna aldrig kommer att tycka om dig, kaaanske acceptera med ilska i blicken men hur lite du än vill se det så har även du behandlat deras mamma illa. Och lojaliteten mot henne kommer garanterat leda till att du aldrig blir vänligt bemött med ärlig välvilja, tyvärr.

Så hur ligger det till, var ni strikt vänner och sedan skiljde han sig och DÅ fann ni varann eller fann ni varann innan skiljsmässan opch agerade på det (att BESLUT om skuljsmässa redan tagits av mannen utan att hans fru visste om det än räknas inte riktigt).      

Ja, nu har jag aldrig varit otrogen men om jag skulle vara det (eller på annat sätt bete mig illa mot min livskamrat) så skulle jag inte för ett jävla ögonblick acceptera att mina vuxna ungar lade sig i det, och definitivt inte om de gjorde det genom att uppföra sig som idioter mot den som inte är skyldig i sammanhanget. 

Mina eventuella misstag är mina och de står jag för själv. Min ex-make och min nuvarande man är båda vuxna och behöver inte försvaras av ungarna. Inte jag heller. De hade fått vara både besvikna och förbannade om de som ville, den rätten har de, men de har fanimig inte rätt att agera ut sina känslor på ett sätt som går ut över en annan person. Hos mig hade försök i den vägen blivit kortlivade, kan jag säga. 

Jag ser inget fel i att ts man vill ha en tät kontakt med sina ungar, men jag höjer förvånat och tämligen ogillande på ögonbrynet när jag läser om att ungarna tillåts vara otrevliga mot ts.  

Nu har jag bara läst det första inlägget, men jag skulle vilja ställa frågan: hur har du själv försökt skapa en relation till dessa vuxna människor, ts? När de är i den ålder som de är i behöver ju inte relationen bli mer än den man har med andra släktingar till den partner man lever tillsammans med, men artig och vanligt medmänsklig tycker jag kan vara ett minimikrav och en förväntad nivå att hamna på. 

Yngsta är 20 nu, så han var endast 14-15 när det här började?  Och äldsta 18-19?  Dom var fortfarande bara tonåringar.  Hur gamla var dom första gång dom blev medvetne om dig?  Hur träffades du och din man?