Anonym (Såå trött)

Äldre 9 Dec 15:31

252 svar

Vuxna "styvbarn" hatar mig

Hjälp! Hur hanterar man sambons vuxna barn när de hatar en? Träffade min sambo för 5 1/2 år sen. Han var gift men lämnade henne när vi känt varann ca 2 år. Han skilde sig och bodde hos mig 1 år. Gick sen tillbaka för att få ordning på sin relation till sina 3 söner, som var jättearga! 6 mån senare kom han tillbaka, vi köpte hus och allt verkade lösa sig. Problemet är att han fjäskar enormt för sina ungar och vill ha dem hos oss mycket. Jobbigt för mig eftersom de tar stor plats, tränger undan mig. Och han låter det ske, blir arg på mig när jag blir ledsen. De vuxna barnen är oartiga mot mig. Svarar knappt på tilltal och visar ingen vilja att skapa en relation med mig. Sambon är sur för att jag mår dåligt av att träffa hans otrevliga barn. Vill inte träffa dem mer än nödvändigt, ändå envisas han med att ta hit dem ofta. De stannar få ca 2 dygn och innebär att jag blir helt utfryst och tvingas in i sovrummet... De tar all plats. Är så besviken och förbannad på min sambo som kör över mig och gång på gång tar hit ungarna utan att ens fråga mig om det är ok! Det är ju även mitt hem!! Vi är i 50-års åldern och hans söner är 24,22 och 20. Jag har också 3 barn sedan tidigare. Vuxna de också och uppför sig som vuxna, så där finns inga problem. Vad ska jag göra? Mår så dåligt av att bli "överkörd" i mitt eget hem. Är jättestressad av detta och det påverkar mina känslor för sambon negativt att han är så okänslig för mina känslor och behov.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-20 12:04
Jag har förklarat för min sambo hur dåligt jag mår av att han tar parti för barnen mot mig. Möter ingen förståelse, tvärtom får jag kritik för att jag inte passar upp på dem! Lika bra att få det klarlagt... fick höra att han inte vill ha "någon gnällig kärring"! Så nu är förlovningen bruten, förhållandet över och jag vet inte hur jag ska orka igenom julen. Mina barn kommer på julafton och hans på juldagen. Rena mardrömmen!
Sambons barn lär bli överförtjusta över mitt nederlag. De vann! Känns väl bra för de styvmors-hatare som kommenterat min tråd också antar jag.
God Jul

iser

Äldre 9 Dec 23:06

#32

SweeneyTodd skrev 2012-12-09 22:57:33 följande:

Jo, du förstörde ett äktenskap. Mannen lämnade sin fru på grund av DIG.

För att män är dumma i huvudet och enbart gör som de blir tillsagda? -Knulla med mig och dumpa din fru. - Javisst, jag har ingen egen vilja.

Folk blir kära.

SweeneyTodd

Äldre 9 Dec 23:17

#33

iser skrev 2012-12-09 23:06:58 följande:

För att män är dumma i huvudet och enbart gör som de blir tillsagda? -Knulla med mig och dumpa din fru. - Javisst, jag har ingen egen vilja.

Folk blir kära.

Var har jag sagt att mannen inte har någon skuld i det hela? Givetvis är mannen också skyldig!

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 23:21

#34

Life skrev 2012-12-09 22:54:12 följande:

Kära TS, mitt inlägg var inte menat som ett påhopp utan mer en allmän suck då trådar som denna där otrohet skapar problem ofta bemöts med total oförståelse när omgivningen reagerar negativt på ens otrohet. Jag tycker absolut inte att barnens beteende som du beskriver är acceptabel på något sätt, hade de betett sig så i mitt hem hade de åkt ut, oavsett vem de var eller vilken historia vi hade tillsammans.

Om min man var otrogen mot mig med en annan kvinna så visst, det är väl honom jag borde skälla på och inte kvinnan men vart har folks vardagsmoral tagit vägen? Precis som att bara för att det ena är fri och oberoende skiter man fullständigt i allas andras känslor - i det här fallet hans familj. Varför struntar vi i andras känslor? Inleder förhållanden med människor som redan har ett? Tja, säger inte att TS egentligen betett sig sämst här - påpekar bara att jag förstår varför många reagerar på situationen.

Tycker dock att de runtom TS verkar agera som riktiga rötägg, mamman beskriver du inte så mycket men barnens reaktion hör väl ihop med hennes. Stå på dig i ditt eget hem, där borde din man faktiskt ha mer förståelse men jag misstänker att han mår dåligt över hur han gjorde slut med sitt ex - inte det optimala sättet att göra slut på. Hans dåliga samvete spökar mest här tycker jag det verkar som, svårt att lösa situationer som denna då jag förstår bitterheten hans familj känner över situationen men att ta ut dem helt och hållet på dig känns väldigt omoget. Kanske du borde sätta dig ner med din karl och förklara för honom precis hur du känner, att du blir "utputtad" i ditt eget hem? Vad säger han när du förklarar för honom?

Absolut har sambon dåligt samvete, och vrider ut och in på sig själv för att bli poppis igen hos barnen, på min bekostnad. Tycker det är så svagt. Hans ex är såklart hatisk mot mig så visst har barnen hört skitsnack. Märkligt bara att hon inte var arg på honom, bara på mig. Knäppt tycker jag. Hon skaffade sig snabbt en ersättare, tycker inte synd om henne precis.

Litet My

Äldre 9 Dec 23:26

#35

SweeneyTodd skrev 2012-12-09 22:23:28 följande:

Vad är ditt problem? Du inledde ett förhållande med en gift man!!!!!! Det är FEL! Jag hade starkt ogillat kvinnan som hade förstört mitt föräldrars äktenskap!

Min pappa gjorde exakt så, nu pratar jag väldigt sällan med min pappa men känner inte direkt för att bli "kompis" eller träffa hans nya faktiskt, ser ingen mening med det.

Life

Äldre 9 Dec 23:33

#36

Anonym (Såå trött) skrev 2012-12-09 23:21:29 följande:

Absolut har sambon dåligt samvete, och vrider ut och in på sig själv för att bli poppis igen hos barnen, på min bekostnad. Tycker det är så svagt. Hans ex är såklart hatisk mot mig så visst har barnen hört skitsnack. Märkligt bara att hon inte var arg på honom, bara på mig. Knäppt tycker jag. Hon skaffade sig snabbt en ersättare, tycker inte synd om henne precis.

Bara arg på dig? Låter knäppt, jag hade varit helgalen på min karl om han gjort så (kan ju inte säga att jag älskat den han gjorde det med men nog hade han fått bära huvudskulden).

Men att han har dåligt samvete är ju kanske inte så konstigt, dock undrar jag bara - är det längesen han lämnade sin fru och flyttade in med dig? Barnen är så pass stora att de faktiskt borde kunna uppföra sig lite bättre men din sambo måste tillsammans med sin familj "läka sina sår". Känns ju som att de borde sätta sig och prata med varandra, förklara hur de alla känner - dig inkluderat.

Går inte det så försök visa hur mycket du älskar deras pappa. Beter de sig elakt så säg: Jag är ledsen att du känner på det viset, vill du prata om det? Försöker de puffa undan dig så säg vänligt men bestämt: I vårt hem gör vi inte så här. Säg inte DITT säg VÅRT. Sen måste ju faktiskt din sambo komma över de värsta känslorna och börja stå för dig som sin nya sambo. En skilsmässa kommer aldrig ensam, även om hans sätt att skilja sig på var bitter betyder inte det att man måste vara bitter hel sitt liv (den som är oskyldig till dåligt beteende kan ju få kasta första stenen liksom).

Jag hoppas det löser sig TS - annars är enda lösningen att flytta till separata boenden men det känns mer som ett flyktbeteende än en riktig lösning.

Barbro

Äldre 10 Dec 00:47

#37

Allt jag begär är ett hövligt uppförande av dessa vuxna barn när de är i vårt hem. Rimligt eller hur? Sen får de tycka hur illa om mig de vill. Förväntar mig inget "kompisskap" överhuvudtaget. Bara hyfs. Har jag möjlighet så undviker jag helst att träffa dem, tycker bara det är så onödigt och dumt att fortsätta så här år efter år.

Opappan

Äldre 10 Dec 01:12

#38

har du funderat på att föreslå att du och din sambo kan bo särbo ett tag? Då kanske han saknar att ha dig vid sin sida i sängen och tar tillbaka dig och uppskattar dig mer då också. För som det är nu verkar han ta dig för givet liksom....
För som det ser ut nu kanske du också skulle gagnas mer av att bo i ett eget hem än att bo där det är otryggt och otrevligt och du blir tvungen att anpassa din dig och din vardag och dina känslor efter 4 andra individer som till råga på det inte ens ser dig, verkar som att inte ens din sambo ser dig när barnen är där.

Vill tillägga att särbo inte är så illa som det låter. Faktum är att du kanske sen trivs så bra med att bo själv att du kanske dumpar karln (vilket egentligen vore bäst eftersom du definitivt förtjänar bättre:)

jag fattar inte vart alla dessa konstiga människor kommer ifrån alltså

Life

Äldre 10 Dec 10:42

#39

Barbro skrev 2012-12-10 00:47:11 följande:

Allt jag begär är ett hövligt uppförande av dessa vuxna barn när de är i vårt hem. Rimligt eller hur? Sen får de tycka hur illa om mig de vill. Förväntar mig inget "kompisskap" överhuvudtaget. Bara hyfs. Har jag möjlighet så undviker jag helst att träffa dem, tycker bara det är så onödigt och dumt att fortsätta så här år efter år.

År efter år? Men herregud, hur länge har det här pågått? I någon ände får de väl ändå lägga ner sitt krig mot dig... Känns ju nästan lite bisarrt alltihop. Om mamman dessutom är lycklig och har hittat en ny så finns det väl ingen anledning till att fortsätta bråka om det? Gjort är ju gjort och man kanske inte är stolt över det men man måste ju faktiskt kunna lägga saker bakom sig. Kan man inte det bearbetar man känslorna på fel sätt. Känns nästan som att dessa personer fastnat i tankebanorna att de ska vara arga på dig bara för att, finns inga vettiga argument kvar utan bara ett invant beteende de inte försöker ta sig ur.

Nu vet ju inte jag allt som sagts och gjorts men har det gått flera år skulle ag allvarligt fundera över om jag tycker det är värt det. Jag tror att du helt enkelt också ramlat in i det här invanda beteendet att gå undan - sluta med det. Menar inte att ni ska bli kaxiga mot varandra utan är du i ett rum så är du där, läs en bok och flytta inte på dig. Sitter du i soffan och de kommer dit så varsågod, de får sitta bredvid men flytta dig inte. När din sambo tar hem dem utan att förvarna så berätta att du gärna vill att han berättar innan så du vet vad som händer. Du kanske helt enkelt diskret måste markera ditt revir en aning men för den skull inte få barnen att känna sig ovälkomna. Jag antar att direkta diskussioner med barnen är uteslutet? Kan ni prata med varandra? Ta en fika? Är så trött på folk som fastnar i tankegångar och helt enkelt inte kan se längre...

Anonym

Äldre 10 Dec 10:52

#40

Anonym (Såå trött) skrev 2012-12-09 22:47:45 följande:

SweeneyTodd - är du dum i huvet?! Jag har inte förstört något äktenskap. Vi möttes, blev kära och MANNEN valde att skilja sig. Hans val. Det gör man inte om äktenskapet är bra. Skärp dig!

Så ni var inte ihop i två år innan han skiljde sig??

Jag kan förstå att de inte har någon respekt för dig alls. Och du verkar inte ha gjort särskilt mycket för att få den heller?
Ska han be om lov för att hans egna barn ska komma och hälsa på??

Anonym (hm)

Äldre 10 Dec 10:53

#41

Jag är 40, om min pappa lämnade min mamma för en annan kvinna skulle mamma givetvis bli krossad. Jag skulle antagligen sympatisera med henne. Tyvärr hade jag nog känt agg mot den nya fast jag vet att felet inte är hennes.

Nu är ju grabbarna relativt unga så det ger sig säkert framförallt om mamman blir lycklig på nytt...

Om dom är uppenbart otrevliga kanske pappan kan träffa dom själv? Det är ju inte ok att du ska bli illa behandlad i ditt hem.

Vuxna "styvbarn" hatar mig

INNEHÅLL