Anonym (Såå trött)

Äldre 9 Dec 15:31

252 svar

Vuxna "styvbarn" hatar mig

Hjälp! Hur hanterar man sambons vuxna barn när de hatar en? Träffade min sambo för 5 1/2 år sen. Han var gift men lämnade henne när vi känt varann ca 2 år. Han skilde sig och bodde hos mig 1 år. Gick sen tillbaka för att få ordning på sin relation till sina 3 söner, som var jättearga! 6 mån senare kom han tillbaka, vi köpte hus och allt verkade lösa sig. Problemet är att han fjäskar enormt för sina ungar och vill ha dem hos oss mycket. Jobbigt för mig eftersom de tar stor plats, tränger undan mig. Och han låter det ske, blir arg på mig när jag blir ledsen. De vuxna barnen är oartiga mot mig. Svarar knappt på tilltal och visar ingen vilja att skapa en relation med mig. Sambon är sur för att jag mår dåligt av att träffa hans otrevliga barn. Vill inte träffa dem mer än nödvändigt, ändå envisas han med att ta hit dem ofta. De stannar få ca 2 dygn och innebär att jag blir helt utfryst och tvingas in i sovrummet... De tar all plats. Är så besviken och förbannad på min sambo som kör över mig och gång på gång tar hit ungarna utan att ens fråga mig om det är ok! Det är ju även mitt hem!! Vi är i 50-års åldern och hans söner är 24,22 och 20. Jag har också 3 barn sedan tidigare. Vuxna de också och uppför sig som vuxna, så där finns inga problem. Vad ska jag göra? Mår så dåligt av att bli "överkörd" i mitt eget hem. Är jättestressad av detta och det påverkar mina känslor för sambon negativt att han är så okänslig för mina känslor och behov.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-20 12:04
Jag har förklarat för min sambo hur dåligt jag mår av att han tar parti för barnen mot mig. Möter ingen förståelse, tvärtom får jag kritik för att jag inte passar upp på dem! Lika bra att få det klarlagt... fick höra att han inte vill ha "någon gnällig kärring"! Så nu är förlovningen bruten, förhållandet över och jag vet inte hur jag ska orka igenom julen. Mina barn kommer på julafton och hans på juldagen. Rena mardrömmen!
Sambons barn lär bli överförtjusta över mitt nederlag. De vann! Känns väl bra för de styvmors-hatare som kommenterat min tråd också antar jag.
God Jul

M166

Äldre 11 Dec 08:12

#62

Barbro skrev 2012-12-10 23:38:47 följande:

Iam - det låter så enkelt att bara samla alla och säga sanningen. Men det tror jag inte många klarat i detta läge. Det har varit en lång process att alls få ungarna att komma till oss. Jag tycker det är sambons ansvar att se till att hand ungar uppför sig acceptabelt mot mig. Skulle jag ta tag i det tror jag det vore helt kört sen. Jag har inte träffat ungarna så mycket förut, allt är trevande. Kanske skulle funka att säga ifrån ordentligt om vi kände varann någorlunda, men inte när det är så här känsligt. Till saken hör också att jag både i skolan och på arbetsplats varit utsatt för mobbing. Så antagligen reagerar jag starkare på detta än jag skulle gjort utan denna erfarenhet. Sambon är jättesur för att jag drog mig undan när jag inte orkade mer. Det är det största problemet, att jag först nu ser hur svårt han har att se det ur min synvinkel. Bristande empati. Besvikelse. Han är så dubbel, kan vara jättesnäll och trevlig men också riktigt elak när allt inte går hans väg.

Men DU måste ju stå upp för din egen skull. Visst bör han se till att de beter sig vettigt, men han gör ju inte det och du är inte ett barn. Och att stå upp för dig själv betyder inte att hålla tal, eller vara elak mot dem, eller ens direkt. Det går att säga i 2-3 meningar, men det måste Du göra själv.

Iam

Äldre 11 Dec 11:06

#63

Barbro skrev 2012-12-10 23:38:47 följande:

Iam - det låter så enkelt att bara samla alla och säga sanningen. Men det tror jag inte många klarat i detta läge. Det har varit en lång process att alls få ungarna att komma till oss. Jag tycker det är sambons ansvar att se till att hand ungar uppför sig acceptabelt mot mig. Skulle jag ta tag i det tror jag det vore helt kört sen. Jag har inte träffat ungarna så mycket förut, allt är trevande. Kanske skulle funka att säga ifrån ordentligt om vi kände varann någorlunda, men inte när det är så här känsligt. Till saken hör också att jag både i skolan och på arbetsplats varit utsatt för mobbing. Så antagligen reagerar jag starkare på detta än jag skulle gjort utan denna erfarenhet. Sambon är jättesur för att jag drog mig undan när jag inte orkade mer. Det är det största problemet, att jag först nu ser hur svårt han har att se det ur min synvinkel. Bristande empati. Besvikelse. Han är så dubbel, kan vara jättesnäll och trevlig men också riktigt elak när allt inte går hans väg.

Enkelt tycker jag inte alls att det låter... Och jag har oxå varit utsatt för mobbning i både skola och på arbetsplats.
Men är det en sak jag lärt mig genom den hårda vägen så är det att om du inte sätter ett högre värde på dig själv, så kommer din omgivning att sätta ett lägre. Och det är precis vad som har hänt här. Du har lärt både sönerna och din sambo att det är ok att behandla dig illa, och sen dessutom tycka att det är ditt fel att du blir ledsen... Hör du inte hur fel det låter?
Det är inte barn vi pratar om här, det är vuxna människor som borde ha lärt sig att bete sig med vett. Och om dom nu inte har gjort det så kan ju i alla fall du protestera.
Om inte annat kan du säga till din sambo att så länge dom beter sig respektlöst så får han träffa dom utanför ert hem, men om dom kan respektera dig så är dom varmt välkomna! Och sen ska det inte vara en diskussion öht.
Hade sönerna betett sig så här mot vänner så hade dom inte varit välkomna till vännerna, hade dom betett sig så på arbetsplatsen så hade dom förmodligen aldrig kommit längre än en provanställning.. Så om ingen annan skulle acceptera det beteendet, varför ska du?

SweeneyTodd

Äldre 11 Dec 11:20

#64

sextiotalist skrev 2012-12-10 15:46:26 följande:

Och det kan aldrig bero på att mannen inte hade känslor kvar för sin fru?

Det är möjligt, men varför lämnade han inte tidigare i så fall? Varför lämnade han sin fru först när han träffade en annan? TS har en stor roll att äktenskapet förstördes, om inte hela ansvaret. Kort sagt, jag hade också ogillat starkt den kvinna som hade förstört mina föräldrars äktenskap. Det här är ju jävla typiskt FL. Man tänker bara på sig själ,v och vägrar acceptera att ens handlingar kan påverka andra på ett negativt sätt. Egoism.

sextiotalist

Äldre 11 Dec 11:32

#65

SweeneyTodd skrev 2012-12-11 11:20:58 följande:

Det är möjligt, men varför lämnade han inte tidigare i så fall? Varför lämnade han sin fru först när han träffade en annan? TS har en stor roll att äktenskapet förstördes, om inte hela ansvaret. Kort sagt, jag hade också ogillat starkt den kvinna som hade förstört mina föräldrars äktenskap. Det här är ju jävla typiskt FL. Man tänker bara på sig själ,v och vägrar acceptera att ens handlingar kan påverka andra på ett negativt sätt. Egoism.

En av mina väninnor går faktiskt igenom en skilsmässa nu, ja, hon har träffat en annan, men de har inget förhållande, men känslorna finns där.
Varför hon inte separerade innan? Det undrar hon också?

Jag tror det är av gammal vana, bekvämlighet, man rullar på som vanligt. Sedan träffar man en person som sätter känslorna i brand, i de flesta fall så tror jag att man avvaktar, man slänger inte iväg ett långt förhållande för en förälskelse. (det är min väninnas förklaring)
Men märker man att förälskelsen består, att det är något mer, så väljer man kanske att lämna.
Sedan kan man lägga skulden på den som föräldern blir förälskad i, eller acceptera att föräldrarnas förhållande inte var det man trodde det var.

Jag har några vänner som gått igenom skilsmässa (som tagit initiativ till skilsmässa), i samtliga fall har det varit en lång process innan de tagit steget.

Iam

Äldre 11 Dec 11:39

#66

SweeneyTodd skrev 2012-12-11 11:20:58 följande:

Det är möjligt, men varför lämnade han inte tidigare i så fall? Varför lämnade han sin fru först när han träffade en annan? TS har en stor roll att äktenskapet förstördes, om inte hela ansvaret. Kort sagt, jag hade också ogillat starkt den kvinna som hade förstört mina föräldrars äktenskap. Det här är ju jävla typiskt FL. Man tänker bara på sig själ,v och vägrar acceptera att ens handlingar kan påverka andra på ett negativt sätt. Egoism.

Faktum är att man kan inte förstöra ett lyckligt äktenskap/förhållande.
Däremot kan känslor för någon annan verka som en katalysator för att ta tag i situationen.
Det enda ansvar jag anser att TS har är om hon hade gjort något med mannen när han fortfarande var gift, men det gjorde hon enligt utsago inte. Alltså ligger allt ansvar för äktenskapet på dom två människor som gett sig in i det.

Ditt resonemang låter mer som en tjurig barnunge än som en vuxen människa.

Anonym

Äldre 11 Dec 13:16

#67

Iam skrev 2012-12-11 11:39:54 följande:

Faktum är att man kan inte förstöra ett lyckligt äktenskap/förhållande. Däremot kan känslor för någon annan verka som en katalysator för att ta tag i situationen. Det enda ansvar jag anser att TS har är om hon hade gjort något med mannen när han fortfarande var gift, men det gjorde hon enligt utsago inte. Alltså ligger allt ansvar för äktenskapet på dom två människor som gett sig in i det. Ditt resonemang låter mer som en tjurig barnunge än som en vuxen människa.

Jag håller inte med om att känslor för någon annan fungerar som en katalisator. Det är snarare en konsekvens av att äktenskapet går igenom en svacka, eller någon är inte lika kär längre. Då öppnar man sitt sinne för att låta någon annan att göra intryck på en. Varje äktenskap har sina brister såsom varje människa har sina brister. Särskilt bristerna hos en person finns där redan från början, men gärna förbibses i förälskelsefasen.

jelenahemma

Äldre 11 Dec 15:11

#68

Jag skrev ett inlägg tidigare, min man levde tillsammans med sin ex. fru i många år efter att hon hade varit otrogen och hela byn visste om det. Han fick veta sist av alla.
Han stannade kvar i det döda förhållande först för barnens skull, sedan för att det var svårt att bryta gamla vanor.
Han skilde sig när han träffade mig. Men kan man verkligen tycka att det var mitt fel att de skildes?
Hans söner vände honom ryggen, fast inte efter skilsmässan, utan efter att han gifte sig med mig. Pojkarna var då 27 och 34 år gamla.
Jag vet inte hur de tänkte, men gissar på att de ville ha kvar sin barndomsidyll med mamma och pappa orörd. Allt annat spelade ingen roll. Det tog många år innan de accepterade läget.
Dina styvbarn, TS, tycker säkert att det är roligt att komma in i ditt hem och mobba dig, se dig ledsen och känna sig stora och mäktiga.

jelenahemma

Äldre 11 Dec 15:13

#69

Sweeney Todd!
Är du min makes föredetta?
Eller är du verkligen en man, men aldrig varit gift?

M166

Äldre 11 Dec 15:21

#70

Anonym skrev 2012-12-11 13:16:10 följande:

Jag håller inte med om att känslor för någon annan fungerar som en katalisator. Det är snarare en konsekvens av att äktenskapet går igenom en svacka, eller någon är inte lika kär längre. Då öppnar man sitt sinne för att låta någon annan att göra intryck på en. Varje äktenskap har sina brister såsom varje människa har sina brister. Särskilt bristerna hos en person finns där redan från början, men gärna förbibses i förälskelsefasen.

Du motsäger dig själv där. Det du säger passar mycket bra in i det Iam säger!
Visst kommer känslor för någon annan då man är inte kär mera. Just som du säger är sinnena öppna för det nya. Då blir det också lättare att frigöra sig från en gammal relation. Det finns två vägar ut - antingen frigör man sig eller så håller man fast vid det gamla och försöker att reparera äktenskapet. Och så klart är det enklare att göra sig fritt när man har känslor för en annan.

Anonym

Äldre 12 Dec 12:47

#71

Då används inte ordet "katalysator" korrekt i sammanhanget. En katalysator är en fristående faktor (kemiskt ämne) som utlöser en förändring och sedan står kvar oberörd av den förändring denne har orsakat. Känslor för en annan (ny) person ser jag inte som katalysator, då denna uppstår i det aktuella sammanhanget, så det är snarare ett resultat (komplikation) än katalysator.

Vuxna "styvbarn" hatar mig

INNEHÅLL