Vuxna "styvbarn" hatar mig

Anonym (Såå trött)

Äldre 9 Dec 15:31
252 svar

Visa endast Anmäl

Vuxna "styvbarn" hatar mig

Hjälp! Hur hanterar man sambons vuxna barn när de hatar en? Träffade min sambo för 5 1/2 år sen. Han var gift men lämnade henne när vi känt varann ca 2 år. Han skilde sig och bodde hos mig 1 år. Gick sen tillbaka för att få ordning på sin relation till sina 3 söner, som var jättearga! 6 mån senare kom han tillbaka, vi köpte hus och allt verkade lösa sig. Problemet är att han fjäskar enormt för sina ungar och vill ha dem hos oss mycket. Jobbigt för mig eftersom de tar stor plats, tränger undan mig. Och han låter det ske, blir arg på mig när jag blir ledsen. De vuxna barnen är oartiga mot mig. Svarar knappt på tilltal och visar ingen vilja att skapa en relation med mig. Sambon är sur för att jag mår dåligt av att träffa hans otrevliga barn. Vill inte träffa dem mer än nödvändigt, ändå envisas han med att ta hit dem ofta. De stannar få ca 2 dygn och innebär att jag blir helt utfryst och tvingas in i sovrummet... De tar all plats. Är så besviken och förbannad på min sambo som kör över mig och gång på gång tar hit ungarna utan att ens fråga mig om det är ok! Det är ju även mitt hem!! Vi är i 50-års åldern och hans söner är 24,22 och 20. Jag har också 3 barn sedan tidigare. Vuxna de också och uppför sig som vuxna, så där finns inga problem. Vad ska jag göra? Mår så dåligt av att bli "överkörd" i mitt eget hem. Är jättestressad av detta och det påverkar mina känslor för sambon negativt att han är så okänslig för mina känslor och behov.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-20 12:04
Jag har förklarat för min sambo hur dåligt jag mår av att han tar parti för barnen mot mig. Möter ingen förståelse, tvärtom får jag kritik för att jag inte passar upp på dem! Lika bra att få det klarlagt... fick höra att han inte vill ha "någon gnällig kärring"! Så nu är förlovningen bruten, förhållandet över och jag vet inte hur jag ska orka igenom julen. Mina barn kommer på julafton och hans på juldagen. Rena mardrömmen!
Sambons barn lär bli överförtjusta över mitt nederlag. De vann! Känns väl bra för de styvmors-hatare som kommenterat min tråd också antar jag.
God Jul
- «
- ‹
- Sida 5 av 25
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- 11
- 12
- 13
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig
Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 11:45
#42

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2012-12-10 10:52:02 följande:

Så ni var inte ihop i två år innan han skiljde sig??

Jag kan förstå att de inte har någon respekt för dig alls. Och du verkar inte ha gjort särskilt mycket för att få den heller?
Ska han be om lov för att hans egna barn ska komma och hälsa på??
Nej vi var inte ihop. Vi hade känt varandra i 2 år innan han vågade ta steget och skilja sig.
Anonym

Äldre 10 Dec 11:47
#43

Visa endast Anmäl

Anonym (Såå trött) skrev 2012-12-10 11:45:29 följande:
Nej vi var inte ihop. Vi hade känt varandra i 2 år innan han vågade ta steget och skilja sig.
Oj, var ni endast vänner i två år utan att "göra" någonting med varandra? Starkt gjort och starkt gjort att han lämnade fru och barn för en vän.
Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 11:53
#44

Visa endast Anmäl

Life skrev 2012-12-10 10:42:36 följande:
År efter år? Men herregud, hur länge har det här pågått? I någon ände får de väl ändå lägga ner sitt krig mot dig... Känns ju nästan lite bisarrt alltihop. Om mamman dessutom är lycklig och har hittat en ny så finns det väl ingen anledning till att fortsätta bråka om det? Gjort är ju gjort och man kanske inte är stolt över det men man måste ju faktiskt kunna lägga saker bakom sig. Kan man inte det bearbetar man känslorna på fel sätt. Känns nästan som att dessa personer fastnat i tankebanorna att de ska vara arga på dig bara för att, finns inga vettiga argument kvar utan bara ett invant beteende de inte försöker ta sig ur.

Nu vet ju inte jag allt som sagts och gjorts men har det gått flera år skulle ag allvarligt fundera över om jag tycker det är värt det. Jag tror att du helt enkelt också ramlat in i det här invanda beteendet att gå undan - sluta med det. Menar inte att ni ska bli kaxiga mot varandra utan är du i ett rum så är du där, läs en bok och flytta inte på dig. Sitter du i soffan och de kommer dit så varsågod, de får sitta bredvid men flytta dig inte. När din sambo tar hem dem utan att förvarna så berätta att du gärna vill att han berättar innan så du vet vad som händer. Du kanske helt enkelt diskret måste markera ditt revir en aning men för den skull inte få barnen att känna sig ovälkomna. Jag antar att direkta diskussioner med barnen är uteslutet? Kan ni prata med varandra? Ta en fika? Är så trött på folk som fastnar i tankegångar och helt enkelt inte kan se längre...
Eländet har pågått länge, ca 4 år. Först vägrade barnen kontakt med pappan också och hotade att bryta med honom. Det är först det sista året som de kommit på besök. Jag härdar ut några timmar, men när det blir flera dygn är det jättejobbigt. Problemet blir värre ju mer de är här, för då ökar konflikten mellan mig och sambon. Jag står ut med deras hat, men inte dåligt bemötande i vårt hem. Där blir det outhärdligt, för man har ingenstans att ta vägen. Otroligt stressande.
Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 11:54
#45

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2012-12-10 11:47:37 följande:
Oj, var ni endast vänner i två år utan att "göra" någonting med varandra? Starkt gjort och starkt gjort att han lämnade fru och barn för en vän.
Suck...
sextiotalist

Äldre 10 Dec 11:58
#46

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2012-12-10 11:47:37 följande:
Oj, var ni endast vänner i två år utan att "göra" någonting med varandra? Starkt gjort och starkt gjort att han lämnade fru och barn för en vän.
Nu verkar det vara någon som gör det rätta, dvs en man som lämnar äktenskapet innan han var otrogen. Ja, man kan vara nära vän i flera år innan det slår till, har faktiskt ett par fall i min bekantskapskretsen, där de tog ut separationen innan de tog nästa steg med personen ifråga.
Nellee

Äldre 10 Dec 12:00
#47

Visa endast Anmäl

Innan du ens kan ha en hövlig kontakt med hans barn måste de lösa sina problem de har mot sin pappa. Det låter som att de hyser ett stort agg mot honom för att han lämnade deras mamma. Om hon har pratat mycket om det så mår de inte bra och har en massa känslor som måste ut. Tyvärr blir det du som de riktar det mot eftersom de, trots allt, älskar sin pappa. De har känt så här i många år och han skulle ha tagit tag i detta för länge sen, för er allas skull hoppas jag att de kan lösa sina problem tillsammans så att ni alla kan ha en vettig relation i framtiden.

Don't you black or white me
Anonym

Äldre 10 Dec 12:01
#48

Visa endast Anmäl

Anonym (Såå trött) skrev 2012-12-10 11:54:41 följande:
Suck...
Jag var faktiskt inte ironisk... utan jag menade det jag skrev. Jag tycker att det är starkt gjort och då vet man också att man tagit rätt steg.
Anonym (Aaa)

Äldre 10 Dec 13:52
#49

Visa endast Anmäl

Anonym (Såå trött) skrev 2012-12-10 11:53:46 följande:
Eländet har pågått länge, ca 4 år. Först vägrade barnen kontakt med pappan också och hotade att bryta med honom. Det är först det sista året som de kommit på besök. Jag härdar ut några timmar, men när det blir flera dygn är det jättejobbigt. Problemet blir värre ju mer de är här, för då ökar konflikten mellan mig och sambon. Jag står ut med deras hat, men inte dåligt bemötande i vårt hem. Där blir det outhärdligt, för man har ingenstans att ta vägen. Otroligt stressande.

Men herregud vad ska de hemma hos dig att göra när de inte kan bete sig? Nästa gång någon beter sig illa så är enda vägen ut genom dörren. Det handlar faktiskt inte om 12,13,14 åringar utan om vuxna personer. Din man måste sätta ner foten nu. Du ser sidor hos han som inte är särskilt attraktiva när han håller på och gullar med vuxna barn som beter sig som idioter. Det här förstör sakta erat förhållande. Jag hade det liknande som dig tills jag sa Stopp. Droppen var när två av barnen satt och tjuade hela Julafton för att vi åt innan vi öppnade presenterna istället för tvärtom.Det hade man då inte gjort i deras familj när de var små! Så då tjurades det ela kvällen. Ipaden, kameran och telefonen som bla fåtts i present (som jag dessutom höggravid sprungit runt på stan för att handla) var det ingen som uppskattade. Bortskämda ego "ungar". Jag sa då till min sambo att de är jätte välkomna hit men ska man komma hit och hälsa på ska det vara trevligt och inga tjura miner, annars kan man hålla sig borta. Och de höll sig borta ett tag, men har nu sakta kommit tillbaka med en helt ny inställning och det börjar bli trevligt att umgås.
Anonym

Äldre 10 Dec 14:44
#50

Visa endast Anmäl

Bor dina egna barn så pass nära till att de kan komma hem till er med kort varsel? I så fall kan du väl ringa dem nästa gång sambons ungar kommer? De måste ju ha lika stor rätt som sambons barn att hälsa på. Då är de inte fyra mot en längre och det funkar inte för dem att frysa ut dig. Ni fyra uppför er naturligtvis trevligt och artigt Tanken är att du inte hamnar i underläge på samma sätt och det blir snarare de som skämmer ut sig om de uppför sig illa. Kanske kan det ge din man lite perspektiv, eller få sönerna att åka hem tidigare.
Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 14:53
#51

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2012-12-10 14:44:42 följande:
Bor dina egna barn så pass nära till att de kan komma hem till er med kort varsel? I så fall kan du väl ringa dem nästa gång sambons ungar kommer? De måste ju ha lika stor rätt som sambons barn att hälsa på. Då är de inte fyra mot en längre och det funkar inte för dem att frysa ut dig. Ni fyra uppför er naturligtvis trevligt och artigt Tanken är att du inte hamnar i underläge på samma sätt och det blir snarare de som skämmer ut sig om de uppför sig illa. Kanske kan det ge din man lite perspektiv, eller få sönerna att åka hem tidigare.
Önskar de gjorde det. En bor hyfsat nära men de andra bor långt bort. Känner mig väldigt låg och ensam i lejonens kula efter ytterligare en helg med dessa godingar...

«
‹
Sida 5 av 25
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig

Vuxna "styvbarn" hatar mig

INNEHÅLL