Jag hatar julklappsspelet

Min mamma gnällde nu som vanligt efter jul. Har inte alls kört julklappspelet eller liknande. Verkar mest som hon vill helst inte ha önskelistor(beställningskravlistor kallade hon dem för, suck) sen sur över min pappa(de e skilda) som kom mest med skit i julklapp hon fick bland annat ett icke komplett 1000 bitars pussel. Min lillebror en nerrökt vinterjacka och en mobiltelefon som han inte alls önskat sig som jag bytte till mig ifrån honom ist, nån galaxy3 pekmobil utan abonemang utan kan koppla in kontantkort brorsan va nöjd med mobilen han hade och räkna med att byta skulle bli dyrare.

Det som eventuellt kan bli nästa år e att köra en lottning med oss vuxna kanske inte för 50 kr utan kanske närmare 200 kr. Då att vi kanske lottar vem vi ska köpa till och då verkligen anstränger oss för att hitta nåt till den specifika personen. Men vet inte om jag vill det tycker kan vara kul och få några klappar inte typ en enda och va nöjd med den :-/  Alt. tyckte hon att vi vuxna kunde sluta och ge julklappar till varandra utan att mitt barn lär vara den enda som får julklappar. Vet inte tycker kan vara kul och få några preseneter iaf.... sa mest skulle tänka på saken och hoppas hon glömt till nästa år

Jag gillar inte heller julklappsspel. Tycker bara det är en massa opersonliga saker som ingen vill ha. Jag tycker att det är roligare att köpa en julklapp till en speciell person som det finns en tanke bakom.

Vi har inte julklappsspel i min familj, min mans familj brukar ha det. Första året jag firade med dem var jag med men sen har jag inte varit det. Tycker det är trist att köpa dessa presenter och spela.

Ha, vad skönt att det finns fler som tycker lika! Det är så sjukt meningslöst att köpa nonsenspresenter som ingen egentligen vill ha och få något lika värdelöst tillbaka. Och är det ISTÄLLET för vanliga julklappar tycker jag verligen att det är tråkigt.

Jag tycker om att köpa eller göra personliga saker som passar till varje person. Det behöver inte vara stort eller dyrt, men jag vill att det skall finnas en tanke bakom. Om jag får något tillbaka kvittar, men jag är faktiskt hellre utan än får krimskrams som knhandlats utan en tanke på mig utan bara köpts för köpandets skull. 

Jag verkligen älskar att hitta rätt presenter. Inte alltid jag lyckas, och då får det bli något personen endå har nytta av. Inte så kul men iallafall inte meningslöst bäfs. Jag ger för att JAG vill, och det sa jag till våra släktingar med. Vilka fö inte protesterade alls när de väl öppnat och hittat årskalendarar på barnbarnsbarnet. Jag vet att ag inte måste, just därför är det avslappnat, kul och lätt. Födelsedagar är så mycket prestige, det öppnas inför en och man märker att mottagaren redan på förhand klistrat på "åh, vad fint..." ansiktet för säkerhets skull. "Lotterijulklappar" avskyr jag och har alltid gjort, hellre någon som lagt tanke bakom även om det blev helt fel. Jag hade nog gjort som TS. I år var jag riktigt nöjd, en del praktiska julklappar, tex köttskivaren till svärfar som han i princip studdsade i soffan av lycka medans han öppnade, andra helt oprakiska som de handgjorda änglar jag köpt till ängelsamlaren. För min del handlar det inte om pengar, en del av julklapparna var begagnade, dock var de alla i nyskick eller väldigt nära inpå. Andra hade jag gjort själv, som kalendrar och sytt och brodert en del. Jag ger med hjärtat, jag vill visa mina nära att jag lyssnar på er, jag ser vad du önskar dig men inte anser dig kunna unna dig. Jag blev fantastiskt glad över julklappen som var en mysig tjejkväll, och handledsvärmarna jag köpt materialet till själv och bett få stickade, det fanns endel bjäfs som verkade vara bara för att, och å hade jag hellre fått ett kort med "i ditt namn har en summa skänkts till barnen i xxx" eller liknande.

Vi spelade det i dag vi hade jätte skoj:D vi va bara syskonen med respektive men nästa år ska även våra föräldrar vara med:) Många har det så för det är roligt, man skrattar och man kan ha lite roliga saker i paketen:) Vi köpte för 100 kr per person allt från 5-50 kr per paket. Mina klappar var uppskattade då Mina syskon ska flytta snart å en precis har flyttat. Köpte saker på Ikea blev påsklämmor, pensel, saxar, kökshandduk en filt. Filten ville många ha:) hihi. Å som vi skrattade vill spela igen hihi:) Man kan ju faktiskt köpa pasta, disktrasor, ris, diskmedel mm. Eller något spel. Hos oss fanns de massa bra saker:) jag fick 1 bra burk jag kan ha kex i till barnen tex smörgåsrån. Skålar, filt en sak man Lägger ägg i så det blir fyrkantigt:D hihi VI hade sjukt roligt men smaken är som baken (delad)

Annars kan ni ju ha en Secret Santa. Man drar lott över vem som ska ge till vem, man ger en julklapp och man får en. Så gör pojkvännens familj och det fungerar tydligen bra.

Jag har bara läst ts men jag håller med dig. Eller delvis kanske man ska säga :)
Min familj (jag och 3 syskon som alla är vuxna, mamma och pappa) kör julklappsspelet när vi firar med pappas sida släkten och då är det max 50kr som gäller och man får själv välja hur många presenter man har med, minst 1 men jag brukar ta många eftersom jag tycker det är roligare då så ingen blir utan. Där fungerar det toppen eftersom vi inte har en särskilt nära relation med dem och vi inte vet vad de önskar sig/de redan har allt de vill ha.

Med min mammas sida släkten är det annorlunda. Vi som firar är "familjen", min moster, mormor, mormors syster och morbror med fästmö (de har bara varit tillsammans ca 2år så hon har inte hunnit vara med mer än två jular). Tydligen har min morbror aldrig varit särskilt förtjust i att ordna med julklappar men jag har inte förstått det eftersom han aldrig uttryckt det när jag varit med. Alla köper julklappar till alla. Jag och mina syskon köper för ca 200kr/person, jag kanske lägger lite mer på föräldrar och syskon ibland om jag hittar något bra. Ofta går olika personer ihop på julklappar som är dyrare.

Nu har min morbror och hans ganska dominanta fästmö bestämt sig för att protestera mot detta genom att i år säga att vi "barn" i min familj (som alla 4st är över 20år) inte behöver köpa till dem, däremot ska de ge oss? Va? Jag tycker att om de inte vill hålla på med julklappar (då tänker jag mig framförallt att man inte vill köpa) så ska de varken ge eller få. Jag har inga problem med det utan om någon tycker det är för jobbigt/dyrt så är det bara att de står utanför och varken ger eller får, inga konstigheter, säg bara till i god tid så jag inte hunnit köpa något. Så i år blev det något konstigt när jag som även köpt åt mina syskon redan hunnit köpa presenter till min morbror+fästmö för ca 200/person och de ger oss presenter för ca 600 var?! va? (de är visserligen två st men ändå). Jag tycker att vi ska hålla det på en rimlig nivå, särskilt som de inte ville vara med på det egentligen, det går väldigt emot vad de själva sagt.

Så föreslog hans fästmö att till nästa år ska vi dra lott och bara ge till en person med en maxbeloppsgräns men det tycker jag låter helt värdelöst av fyra anledningar. För det första är det ju tråkigt om man hittar något som man tror kommer passa personen perfekt men inte kan köpa det för att den är för dyr (i vanliga fall skulle jag gå ihop med ett eller flera syskon om det är för dyrt). För det andra är det väldigt svårt att hitta en bra juklapp om man får en person där man inte kommer på något bra att ge den, det blir mycket press. För det tredje är det tråkigt om personen får något den inte tycker är nåt vidare, den får ju bara en paket den julen. För det fjärde: EN paket? Visst, det är absolut roligare än noll men jag tycker om både att ge och få paket och jag vill gärna få några stycken. Och jag vill få lov att ge till min familj, mormor och moster eftersom jag vet att de uppskattar det.. Bah, det här med julklappar blir alldeles för omständigt.

Märkte att jag kanske spårade ur lite men det jag ville komma fram till var att jag känner som dig ts: till släkt jag står nära vill jag ge bort saker (både genomtänkta och nåt mindre genomtänkt eller lustigt) som mottagaren förhoppningsvis uppskattar heller än paketleken eller att bara få ge bort en present. Jag gillar faktiskt att ge minst lika mycket som att få.