Hyperemesis

Det är bra märkligt, jag mår som sämst på kvällarna och är varje kväll övertygad om att jag kommer kräkas följande morgon, men ännu har jag inte kräkts! Vecka 6+2 idag. Jag äter 3-4 lergigan comp, 2 lergigan, 4-5 ondensatron 4mg, 30mg sepram SSRI och 1 omeprazol rathiopharm per dag och det tar helt klart udden av illamåendet, men varför kräks jag inte på morgnarna när hormonnivåerna är som högst och magen tom? Jag sover 12-14 timmar per natt, kanske det hjälper? Hur har hyperemesis utvecklats för er andra, har det kommit smygande eller väldigt snabbt och i vilken vecka?

För mig sa det pang, mådde bra och dagen det slog till spydde jag som en gris. Avtog runt v 16-17 tror jag, mådde fortfarande skit och i typ v 22-23 började jag spy mycket igen till v 32 sen avtog det till v 38 och sen spydde jag 2-3 ggr om dagen fram till dagen efter förlossningen.

Skönt att slippa kräkas även om det är sjukt jobbigt att bara må illa också.

Hade ju inte hyperemesis med första barnet, väntar nu vårt andra, och då var det bara vanligt hederligt illamående som med sonen till v 12.. Efter vecka 13 släppte det inte som jag hade förväntat mig, så jag gick och tänkte att jag säkert att jag kanske inte var så långt gången som vi trodde, och kanske bara var i v 11 eller nått tänkte jag. Vecka 14 en dag sa det bara pang från det att jag vaknade en morgon sen bara eskalerade det. Postafen hjälpte inte, seaband hjälpte inte, kunde inte äta, inte dricka, var helt spyfärdig mem spydde aldrig. Efter 3 dagar liggandes i sängen utan vätska och mat, så åkte jag in..tacka fan för vätskedropp. Hade 140 i vilopuls och 5+ ketoner på urinprovet haha. Snacka om att kroppen var i totalt svältläge och bara tog av mina reserver..dom trodde inte på mig när jag sa att jag enbart mått illa, utan frågade hela tiden att jag måste ju ha spytt? Jag bah ehe nej.

Har fortfarande inte spytt under denna hemska resa tack och lov, vecka 32 nu. Men mår så illa stundtals att jag bara vill dö i svett och frossa. Tar mina lergigan comp och ondansetron som tar bort det värsta ialf, en riktig gudagåva. Vill inte för hela mitt liv må så som jag gjorde den där veckan i v 14.. Uh, skakar bara av att tänka på det.

v33 här.
Funkar fortfarande bra med Ondansetron till natten, och en på morgonen sen lever jag på flingor och mjölk till frukost och lunch, så länge jag äter det och sover direkt efter så funkar det bra, runt 14 släpper det värsta illamåendet och på em och kvällarna kan jag äta !!

Har däremot inget som helst liv eftersom jag ligger i sängen från 22-15 varje dag
Men som sagt v33 och inte långt kvar, har gått upp 3kg också ! Gjorde TUL i veckan och killen växer som han ska och hade en beräknad vikt på 2000g nu och väntad födelsevikt strax över 3000g.

Lite besviken dock för nu verkar det omöjligt att bli igångsatt 2009 gick det bra, men läkaren var väldigt skeptisk till att jag skulle få det den här gången, ska diskutera det närmare i januari då det börjar bli dags. 

Har någon fått förfrågan/diskuterat kejsarsnitt pga ni troligtvis inte kommer orka en vanlig förlossning?

Jag är 34+0 idag och ligger totalt viktökning på 0kg! V.28 hade jag gått upp 3,5kg men sen dess har jag tappat i vikt och ska in på extra kontroller så jag inte tappar ännu mer nu...Om två veckor skulle vi se hur det gått och beroende på hur det gått skulle vi diskutera om kejsarsnitt eller ej...

Vecka 6+6 idag, mår helt okej så länge jag ligger stilla i sängen. Idag har jag inte ens klivit upp. Det är nästan omöjligt att äta, men jag måste ju göra det för att inte bli mer illamående... Akupunktören menar att illamåendet inte blir värre om jag klarar mig igenom nästa vecka utan att det accelererar. Jag hoppas hoppas hoppas klara mig och att illamåendet ska gå över runt vecka 12. Det skulle verkligen göra min lycka.

Är det någon som vet var gränsen mellan "vanligt" illamående och Hyperemesis går? Jag är i vecka 25 nu och har fått sjukskrivning på halvtid då jag helt enkelt inte får i mig nog med mat för att orka jobba heltid. Jag spyr inte varje dag men har kraftigt illamående så fort jag äter. En-två dagar i veckan spyr jag upp allt jag äter. Oftast känner mig som bäst när jag inte äter alls under dagen. Övriga symtom jag har är viktminskning (5 kg) och väldigt torra läppar. 
Jag har varit hos en allmänläkare (mvc hade inte tid) som gav mig diagnosen "ihållande graviditetskräkning" men det känns inte som att det är samma sak. Vad jag egentligen undrar är om jag bara borde stå ut eller om jag borde söka mer hjälp. Läkaren jag pratade med sa att det inte finns något alls de kan göra för mig mer än sjukskrivning.

Ville bara tala om att min tjejer är födda nu kom med ks pga Havandeskapsförgiftning i v 34. Jag mår nu som en prinsessa och illamåendet/kräkningarna försvann helt ett halft dygn efter de var ute.

Åh stort grattis!!!

Stort grattis! Hoppas alla mår bra :)