Ni andra med hyperemesis, när släppte det för er? Eller iaf blev bättre...
Jag är i v 20 nu och tar medicin mot illamående tre gånger per dygn fortfarande, Varit inlagd på sjukhus för dropp flera gånger och bara ligger hela dagarna, har ingen ork alls! Kräks och mår fruktansvärt hela tiden. Håller på att bryta ihop snart!!! Jag klarar inte att må så här i fem månader till!!!
Tips på vad man kan göra själv?
Hur står man ut?
Gratttttttiiiiiiis till dottern!!!!!!! Bra kämpat. Oh vad jag blir glad att veta att eländet är över för dig... at du kan äta vad du vill. Och har fått din bebis!
Själv är det svängigt med humöret och ork.... fyra månader kvar.... nedräkningen.
Njut av din bebis och det riktiga livet. Inte det här med tvingad diet av sjukdomen. Kan inte förstå att man kan vilja banta.... jag vill bara få matlusten tillbaka och luktsinnen 100 gånger mildare....alltså mår normalt bra. Jag lovar att uppskatta att jag är frisk när detta är över! Kram till alla er som lider eller har lidit av hyperemesis och förstår.
Tänkte bara fråga er med diagnosen HG... Hur fick ni diagnosen. Jag har själv klurat ut att jag troligtvis har haft det under mina första graviditeter. (2st) Jag blev inlagd en dag under min första graviditet men tiggde mig ut efter den dagen (gillar inte sjukhus då jag tillbringat stor del av min barndom där). Gick ner 10 kg båda gångerna, fick inte ens behålla 2 munnar vatten. Men ändå nu i efterhand när jag pratar med min BM så säger hon att jag troligtvis inte haft det då det är sååå ovanligt. Det gick over runt v.26 med första och runt v.28 med andra. Har jag inte fått diagnosen pga att jag bor i en lite by? För att min BM knappt visste vad det var förens jag tog upp det? Jag kan omöjligt tro att det är normalt att gå ner 10kg när man hör hur alla andra mår illa och kräks bara på morgonen och ändå gå upp i vikt. Menar inte att själa tråden ville bara höra av er "erfarna". vkt.
Jag bor oxå i en "liten by" och fick diagnosen av en läkare på gyn. Ingen direkt undersökning gjordes utan jag talade bara om mina problem och hur jag mådde
Bor i Sthlm men fick min diagnos av gynakut läkare. Spydde tills jag hade fött och var sjukskriven hela graviditeten då jag var sängliggande större delen. Läkaren baserade det på x antal punkter typ som kräkningarna, ketoner i urinet, och att jag mådde illa dygnet runt även när jag sov, viktnedgång osv. Däremot tog det ett tag innan jag fick diagnosen eftersom de hela tiden sa att det brukar bli bättre efter v 12, v16, v20 men det aldrig blev det. Min uppfattning är att vården och mvc inte verkade känna till sjukdomen eller åkomman, inte bm och inte typ mvc läkaren heller som ordinerade mig halva doserna mot vad gynakuten gjorde. Har aldrig hört någon som har/haft det som oss innan förutom här i forumet.
Äntligen blev det min tur! I lördags kom en stor tjej till världen, och illamåendet är som bortblåst. Äntligen är det över med den skiten!
Kommer aldrig glömma denna bisarra period i mitt liv. Och ni som har ett tag till, kämpa på, stå ut, spy, kräks galla, bli galen, hata livet, det kommer ändå vara så värt det när era barn kommer.
Vår lilla Tyra är fyra månader nu och är fortfarande så lycklig att jag inte mår illa varje dag. Är det nån som har koll om det brukar bli lika illa om man blir gravid igen?
Jenny78: Förra graviditeten mådde jag bara "normalt" illa i 5 veckor i början av graviditeten. Det behöver inte bli likadant.
För mig blev det värre andra gången tyvärr... :(
O jag sitter här för 3dje gången... Alla graviditet har vart lika = illamående tills bebis fötts. 34+3 nu.