Hyperemesis

Känner precis som dig att jag känner mig rädd för att gå upp ur sängen på morgonen för jag vet inte hur jag kommer att må. Tankarna bara kommer med en massa oro. Hur kommer denna dagen bli? Illamåendet sätter sig verkligen på huvudet.

Är det ditt första barn?

Jag väntar mitt första barn och trodde aldrig att en graviditet kunde vara så här tuff både fysiskt och psysiskt. Alla andra man känner har ju mått så himla bra när de var gravida.Man undrar ju över hur man ska klara av att gå igenom någon mer graviditet. Läst att det är större risk att få detta igen när man haft det tidigare. Hur får ni tiden att gå där hemma? Har ni ert andra bran på dagis under dagarna så att ni får vila?

Skönt att du slipper böka med allt sådant! Ja, visst blir man stolt bara att man orkar en procent av sitt vanliga liv! Förra gången spydde jag fram till BF, så jag hyser inga större förhoppningar om att det kommer att bli bättre denna gång heller tyvärr...

Det där är så trist för folk fattar verkligen inte!

Min lilla får tack och lov vara på dagis heltid. Vi får mycket hjälp av familjen så de hämtar lite tidigare osv. Maken är helt knäckt! Han får ju ta hand om allt och får aldrig vila.

Jag väntar ju mitt andra barn nu och trodde inte att det kunde bli värre än sist för då var jag verkligen dålig. Men jo, tyvärr så kunde det det...Känns ibland som att jag inte kommer att överleva detta. Fattar inte hur jag tänkte som gav mig in i detta igen!

Åh jag känner precis som du!!! Åh jag fattar inte hur jag ska orka igenom detta ! Finns ju ingen dagisplats ledig här förens aug vet inte hur detta ska gå. Vad säger din barnmorska? Min ger inget stöd över huvud taget. Hon säger bara, ja står du inte ut finns ju alltid abort. Va fan är det för svar?! Jävla mupp

Förstår er verkligen. Man känner hela tiden att hur ska jag klara detta.Då har jag ändå bara mig och hemmet att ta hand om, inte något barn. Värre för er.  Illamåendet sätter sig på huvudet och man känner sig så begränsad för man vet aldrig när kräkningarna ska komma igen.

Tjejer!!
Jag börjar gråta när jag läser hur det är för er för jag har själv varit där och kräkts från v.5-40...två gånger! Andra gången blev det mycket värre och vikten stod still eller neråt.

Jag vet att det är lätt att bli liggande på soffan/i sängen men försök ta er ut; orkar ni inte själv så ta hjälp. Drick cola, ät godis... Prio är inte nyttigt utan att ni får i er något!! Önskekost är det bästa!!

Om någon ni pratar med inte fattar, fråga om den har haft kräksjuka och sen be den föreställa sig den i 8 månader i sträck...

För att stå ut: ta en dag i taget, ta det lugnt, fokusera på målet och be om hjälp!! Och stöter ni på puckad sjukvårdspersonal; djupa andetag!! Byt ut BM om du kan eller byt mottagning. Om det är någon av er som bor i Stockholm så rekommenderar jag varmt Lena Lemethy på Barnmorskorna Gamla Stan, hon är en klippa!!