Hyperemesis

Ja det är ju inte sista alternativet dvs abort, man vill höra utan peppning och stöd!! Klart man vet att man kan göra abort, men det ska man oxå kunna leva med i resten av sitt liv! Ska ner till Vct snart och försöka bli sjukskriven, vill inte slösa upp mina fdagar när jag ändå bara ligger och kräks
Min sambo kan inte hantera oron över mig, han blir så nervös och blir irriterad på vår son mm...han blir stressad och orolig.
Ser inte fram emot att gå till Vct och träffa nån ointresserad lobotomerad läkare som sitter och mumlar i skägget

Arwen77
Har MVC ingen egen läkare?

Min bm var så ointresserad av att hjälpa mig tycker jag när jag pratade med henne igår. Hon har skrivit en remiss till specmvc, men vet ej när jag får tid där..

Jag har haft tur med barnmorska och läkare och fått längre sjukskrivning. Känner att jag blivit lite bä'ttre men tar fortfarande medicinerna regelbundet och känner starkt illamående och dålig aptit vid måltider. Önskar bara att man skulle få känna sig som vanligt igen, ibland känns det som att jag alltid kommer känna mig så här eftersom jag mått dåligt så länge. Känner oro för att klara mig själv hemma om jag får en riktigt jobbig kräkdag som jag haft mycket av och knappt kan ta mig ur sängen/soffan. Tidigare var min sambo varslad från sitt jobb och var hemma men nu är han iväg och jobbar igen så man känner sig väldigt ensam här hemma.

Håll ut, belöningen är vad du skall fokusera på.

Min sambo har genomlidit detta helvete 2 ggr, började i v4 med frekventa kräkninngar och ingen matlust. Problemet satt i till månad 5. Det var många turer till gyn för uppvätskning. Hon låg på sängen stirrade med "apatisk" blick på några punkter på tapeten. Kunde inte titta på tv, inte hålla fokus på något. Lukt sinnet blev otroligt välutvecklat, hon kräktes när jag hade druckit kaffe, även om det hade gått ca 30 min. Vissa kläder kunde jag inte ha, tvättat med samma tvättmedel.......
 
Samma visa vid graviditet 2, bara så mkt värre att få livet att funka praktiskt. Jobb, barn, hus, och den kära liggandes. Jag fick ta pappaledigt, fick  otroligt mkt hjälp av svär föräldrarna.
Sambon är "vegan" inte av ideologiska skäl. Hon beställde köttbullar, kyckling och pickade i sig lite?!?!?!?!
Salta sillar, mentos, turkisk peppar, var något som funkade rättså länge.
Kommer ihåg en kväll vid 21 tiden, tar fram gräsklipparen och jag njöt varje meter som jag klippte, barn & sambo sov. Min egen tid, med gräsklipparn!

Var inte rädd för att kräva hjälp av vänner & familj, utan dom så får ni det mkt jobbigare.

 

Problemet ibland är att stå ut ens en timme i taget när det är som värst!! Känner mig så nedstämd, ensam och utsatt hur fixar man det?

Känner exakt samma. Är så trött på detta nu så att jag bara sitter och gråter hela tiden. Bara spyr och spyr och spyr trots medicinerna ;-( Till råga på allt så har dotterna fått jättehög feber och och jag har fått halsont ;-(

Nää, åh va hemskt! Har du någon som hjälper o stöttar dig?

Ja, men det är svårt för andra att förstå detta tror jag. Förra gången var jag så här dålig hela tiden ut så det känns så hopplöst nu att vara så här igen.För det lär ju inte ge med sig denna gången heller ;-(

Åh stackare! Får du behålla nåt alls? Funkar det att äta nåt alls? Idag har jag spytt rätt mycket men ändå inte så illa så att allt kommer upp.