Gravid i Göteborg 2013

Jag var en utav alla som blev nedstämda efter att bebisen kommit. Det var otroligt mysigt men isolerande. Jag var inte alls van vid det. Jag hade också väldigt ont både i snitt och bröst. Kämpade som en tok med amningen. När jag väl slutade amma och gick över helt till ersättning (efter 1,5 mån) så kände jag mig lättad samtidigt som jag kände mig som en usel mamma. Jag kände mig ifrågasatt av människor runt omkring. Blir det ersättning denna gång så ska jag stå på mig. Barn mår bra när föräldrar mår bra och det viktigaste är att de får i sig mat, inte vilken sort det är. Sedan tyckte jag att det var jobbigt att inte veta när han skulle bli hungrig, blev stressad då han började skrika. Man vande sig så klart vid det och lärde sig att hantera både barn och sig själv men i början var det tufft. Jag var även avundsjuk på min man som jobbade, träffade vänner och kollegor. Jag var inte alls lika social som honom och jag tyckte att det var orättvist att han fick vara det och inte jag. Får se hur det blir denna gång!

Usch...hade nästan glömt att man om bara några v. återigen kommer bli en mjölkko på standby. Man kommer lukta sur mjölk och sen har man hela baletten nertill att sköta om oxå. Näe jag säger som VILGOTS mamma...funkar inte amningen då blir det flaska och om nån stör sig... get your own kid och amma det istället. Ersättning finns ju för ALLA kan ju kanske inte amma. Sån hysteri kring detta Så..nu ska man återigen till mvc.. kolla värden...mina är urusla om bebben ff är fixerad. .. väga sig...whooptidoo.. Ha det gott mammor

Hehe, färdknäppen var inget att hurra för! Hej valross! Däremot spelade jag Wii i förrgår och det gav många sammandragningar. Så ett hett tips!

Jag blir tokig. Vaknade i går natt av att trosorna var genomblöta. Ringde till förlossningen och fick komma in på kontroll, väl i bilen in började jag få värkar. På förlossningen såg de inte att det rann något vatten och sa därför att det bara var rinniga flytningar. Värkarna lugnade ner sig på förmiddagen så vi fick åka hem. Var så ledsen och frustrerad! Vi var helt säkra på att vi inte skulle få åka hem utan bebis.

De vi träffade på förlossningen var inte några empatiska människor, vi kände oss väldigt överkörda. Så himla tråkigt! När vi var inne sist så stoppade de ju värkarna för att det var för tidigt men då sa de att hade jag varit i vecka 38 så hade de tagit ut honom. De sa även att sätter det igång igen så stoppar de det inte. Trots det så stod de där med bricanylsprutan i handen. Jag tackade nej och det verkade som att de blev sura för det. Fy! Det var faktiskt skönt att komma hem, hade inte velat ha de människorna med vid snittet.  

Det var två stycken som kontrollerade om vattnet hade gått. Den första, som gjorde en ordentlig koll, sa att hon inte såg något men att det är svårt att säga. Det KAN vara så att det gått hål på hinnorna längre upp och att det därför inte rinner hela tiden.

Den andra som tittade gjorde en väldigt slarvig koll, hon plockade ut en stor slemklump (ursäkta detaljerna) och visade den för oss samtidigt som hon sa "det här är inte vatten". Nähä?! Jag som trodde att vatten såg ut som geléhallon... Trots det visade jag henne precis innan undersökningen att det droppat lite mer i trosorna, det som kom ut då var helt flytande.

Efter det fick vi träffa en läkare som skickade hem oss. Hon sa att nu har vi kollat om det är vattenavgång och det är det definitivt inte. Detta sa hon trots att den första sa att det var MÖJLIGT att jag läcker men att jag inte gjorde det just då hon undersökte. Jag frågade läkaren vad vi ska göra om det fortsätter rinna. "Tänk inte på det" svarade hon. Enda gången jag skulle reagera var om det kom väldigt mycket vatten eller om jag fick feber (vilket betyder att vattnet gått och att jag fått en infektion).

I natt vaknade jag igen av att det var helt blött. Denna gång var det inte bara i trosorna utan det hade även runnit igenom ner på lakanet. Jag vaknade av både känslan och ljudet. Det var helt genomskinligt och flytande. Inte alls som de flytningar som jag har nu (de är blodblandade och slemmiga). Jag förstår inte!

Ringde inte in till förlossningen eftersom det var så jobbigt när vi var där i går. Ska till MVC i dag och då ska jag höra med min BM om det faktiskt kan vara så att jag läcker vatten ändå. Jag har ingen aning! Jag blir dock orolig för att det kanske är vatten och att vi inte gör något åt det. Man brukar ju vilja sätta igång en förlossningen 2-3 dygn efter att vattnet gått på grund av infektionsrisken. Jag blir tokig på detta!

Är det någon som vet om man kan läcka vatten då och då eller om det är så att det alltid rinner konstant om det är vattenavgång? 

Vad jag läst nånstans är att det kan läcka litegrann under en längre tid utan att det måste vara nån fara iom att det hela tiden fylls på med nytt vatten.
Men du kanske kan ha lite is i magen nån dag eller två till...iom att det ändå lätt kan ta så lång tid innan förlossningen drar igång...sen hade jag krävt en ny undersökning om jag fortfarande var osäker.
Hoppas även att din egen BM kan hjälpa dig! Inte roligt att känna sig orolig!

Villgott och pyret, vart var du nånstans?
Kan det vara värt att åka till tex varberg om det fortsätter att vara blött i trosorna? Bara för att få en "second opinion".
Jag födde sonen min på varberg, och har även varit där på aurora-samtal inför denna förlossning. Dom är helt underbara! 

Jag var på Östra i Göteborg. Men jag var inne nu i kväll igen för kontroll. Ringde dit och de tyckte jag skulle in. Personalen jag träffade i dag var mycket trevligare, skönt! De sa att man kan läcka till och från och att det faktiskt kan vara vatten. Dock såg de ingenting nu heller, så jag kan förmodligen vara helt lugn. Fortsätter det komma så ska jag dit igen, som de sa. De har en allmän bestämmelse på Sahlgrenska att de endast kollar via vaginal gynundersökning om de ser något vatten som rinner, ser de inget så antar de att det inte är något läckage. Dock kan man tydligen aldrig vara säker. Så jag ska fortsätta hålla koll! Om det är fostervatten så kommer det fortsätta rinna så det lär jag märka. Bebisen är helt fixerad nu och ligger väldigt långt ned så det kan vara så att han ligger med huvudet för hålet eller så kan det vara så att hålet sitter längre upp. Mer än så kunde de inte säga. Jag känner mig lugnare men fortfarande lite kluven.

Jag har även hört att man skall ta på sig en binda för att avgöra om det är flytningar eller vatten. Vatten sugs upp av bindan, medan flytningar lägger sig som en hinna ovanpå. Man vara värt att testa