Jag orkar inte läsa igenom allt vad ni har skrivit nu men jag hoppas att ni mår bra! Själv ligger jag på BB med världens finaste bebis på bröstet. :) I natt kom han, och det gick med en väldans fart! Hade en hel del värkar innan men då vi var inne på förlossningen för att jag ville ha något starkare mot smärtan så hade det fortfarande inte hänt något, var öppen 1 cm och tappen var 2 cm lång. Åkte hem med sömntabletter och var väldigt arg och ledsen för att jag var tvungen att ha så ont i onödan. Tillslut började värkarna komma i ett, få grät jag. Tyckte det var så jobbigt , och inte hade jag något smärtlindrande. Tog sömntabletten för att få sova men den blev jag bara dåsig och yr av den. Värkarna lugnade inte ner sig. Vi valde att åka in igen för att se om de kunde görs något mer, jag stod inte ut. Hemma och i bilen började det trycka väldigt mycket neråt. När vi kom in kände jag att jag behövde gå på toa och göra nr. 2, hamnade på en toa utan lyse och fick använda min telefon som lampa. Där och då kunde jag inte stå emot, jag tryckte på för kung och fosterland. Och inte var det bajs som kom utan det var vatten och massor av blod. Jag ropade på min man, det hade redan kommit en massa blod i trosorna. Han blev chockad av synen och sprang och hämtade hjälp. Undersköterskan han fick tag på förstod vad det handlade om och tog med en rullstol. Hon och en barnmorska fick lyfta upp mig från toan, jag förstod ingenting... Vi åkte snabbt in på ett rum. När de gjorde en undersökning märkte de att jag var fullt öppen och bebisen var på väg. Det blev inget snitt, fick ta till lustgasen och börja krysta på en gång. Allt gick bra, ut for en välskapt liten kille på 3204 gram och 49 centimeter. Jag fick lite bristningar och fick sys i ena inre blygdläppen samt inuti slidan, men det gick bra! Bedövningssprayen fungerade fint! Allt gick verkligen undan och jag hade gjort allt jobb hemma. Vi parkerade bilen kl. fem i halv ett och en halvtimme senare var han ute! Nu myser vi för fullt här på BB, kan inte sluta titta på underverket.