BEBIS (Bf mars 2013 med syskon)

Jag fick också min första mens förra veckan. Det var nästan exakt samma med förra barnet. 10 månader innan den dök upp.

Jag har haft min mens minst ett halvår nu, har hormonspiral nu, tror det räcker med fem.

Oj fick min mens "direkt". Fast jag ammade inte så det går kanske inte att jämföra. Vill ha en 3:a. Men vi har inte börjat försöka ännu. Antingen blir det snart, eller så får det vänta till nästa år. Vi är i valet och kvalet. 3:e blir sista här i alla fall.

Vinn ett matkit från Bambino tryck på länken för att medverka lycka till
 ritachanga.vimedbarn.se/tavling-beratta-om-ditt-barndomsminne-och-vinn-ett-bambino-matkit/

Jag fick tillbaka mensen när mina 2 andra var 11 månader båda två. Och denna gången kom den redan efter 9,5 månad. Men passade bra då jag vill ha täta barn, när det nu blir. Men man kan försöka iaf. Här blir nog nästa den sista, 4 barnet. Har sen varit gravid innan också men fick föda ut honom i v 21 då han hade en tumör som var jätte stor på halsen. Så blir min 5 graviditet nu. 

Sunshine81- jag kikade in på din presentation, har missat att vi har jämngamla killar. Mina söner är också 03a resp 05a. Och sedan har  jag tjejerna som är 10a och 13. Kul! Vad konstigt det blir med årtalen att uttala inser jag just; nolltrea, nollfemma och tia - check. Men tretton-a ehhh - hur säger ni?

Min mens har kommit tillbaks redan efter några månader varje gång, som längst kom den efter fyra månader och jag har helammat varje gång. Förutom att första gången tog det nästan tre veckor innan amningen var igång pga att sonen och jag inte träffades så mycket de första dagarna. Men den gången kom mensen igång sist.

Vi hade tänkt skola in lillasyster efter semestern iår men nu börjar maken ändra sig. Han vill skola in redan nu i maj. Jag förklarar att den inskolningen kommer att vara ogjord efter sommaren och att jag inte vill utsätta lilltjejen för det. Dessutom så tycker jag att hon är för liten i maj (1 år 2 mån) men han lyssnar inte. Hon är så mammig och har stort närhetsbehov från mig och att då lämna henne till för henne främlingar är jag inte bekväm med. Hon äter dåligt och sover jättedåligt dessutom. Men maken bara går på och tjatar om att han tror att allt det där kommer att lösa sig av sig själv på dagis. Han tror dessutom att det räcker med att storasyster är på dagis och blir hennes trygghet. Men hon har ju precis börjat upptäcka sina kamrater (3 år i april). Eftersom vi inte har sovit en hel natt på ett år nu så känner jag mig nednött och slutkörd så jag orkar inte säga emot och riskera ett stort gräl. Men jag vet att jag måste göra det nu, för hennes skull. Hur ska jag orka? Vad ska jag ha för motargument?

Han tycker maj eftersom det är typ det tidigaste det rent administrativt går att få in henne på dagis. Jag tror att han egentligen bara vill sova men jag ser andra lösningar på det som inte han lyssnar på. Han tar dessutom redan mindre ansvar på natten sen hon flyttade tillbaka in i vårat rum och hamnade på min sida av sängen fastän vi båda jobbar lika mycket (50%).

Av nån anledning tror han att dagis ska lösa alla våra problem men det tror inte jag på. Vi har haft det enormt slitigt främst de senaste 6 månaderna så nu går vi dessutom i Familjerådgivning för att inte skiljas. :(