Pergotime start mars 2013.

Lider då oerhört med dej poison, och alla andra som kämpar så hårt och har gjort det länge. Jag följer er här ändå trotts att vi inte JUST nu försöker, jag har väl sjukliga problem att släppa taget antagligen haha..... Nä skämt o sido, men jag kommer ju försöka igen sen och kan jag tillföra er något fram tills dess så.

Poison, har du funderat på att prata med någon? En kurator eller kbt terapeut? Eller gå och lära dig mindfullness? När jag läser det du skriver så känner jag igen mig så otroligt mycket, det är så man blir rädd. Dels tänker jag såhär, chanserna att ni ska lyckas är stora, ni har barn sedan innan och ni tog ju inte hjälp förrän efter två års försök denna gång.

Jag skriver detta för jag verkligen lider med dig/er och bryr mig och jag har vart i precis samma skor. Tänk er verkligen igenom saker och ting. Försök att släppa tankarna på en bebis varje dag. Planera in saker!! En kort resa i nov/dec? Såg att spa, hotell och behandling var billigt i Ronneby just nu, såna saker måste man unna sig på vägen. Eller bara en natt på hotell i en stad med sambon, ät gott, shoppa lite. Mys!! För risken är väldigt väldigt stor att man tappar sig själv, mannen och att förhållandet går åt skogen. Jag känner inte era män men jag har ju kämpat två gånger med två olika män och båda två kände sig mer som en donator på slutet än en sambo/make. Och då är risken stor att de säger stopp. Gör saker ni tycker är roligt. Försök att tänka att vi kämpar för att nå vårt mål, men på vägen måste vi ha kul och må bra.

Ibland får man kanske bestämma sig för att pausa två månader. Sluta upp med behandlingar och bara släpp tanken på att ha sex konstant. Ha sex om ni vill, när ni vill. Blir det två gånger på en månad ja, då blir det så. Tänk inte ens på mensen.

Ibland behöver man någon som ruskar om en, om sambon inte gör det så kanske någon annan måste. Försök att må bra!! Glöm inte bort er själva. För har ni inga fysiska problem så kommer barnet komma till er. Men det tar lite längre tid. ???? kramar till er alla

Hmm ja fysiska problem har vi ju iofs, men om det inte är mer menar jag, alltså dåliga spermier, problem med konstanta missfall osv. Usch vad jag svamlar. Hoppas ni inte tar illa upp att jag skriver.

Inte alls. Det du skriver är vad jag troligen skulle råda andra till men när det kommer till mig själv så blir jag blockerad och känner att det är nu eller aldrig!
Känner mig så trött på det men vill inte heller skjuta upp det. Helt kluven!

Gå och prata med någon känns inte alls som min grej dessvärre

Nä, det är lätt att råda andra, jag vet men jag vet också hur jävla mycket det kan kosta att bli så blockerad i sin längtan. Fakta är att en hel del förhållanden går åt skogen i kampen om ett efterlängtat barn. Dels över att kvinnan mår så otroligt dåligt, dels att man glömmer bort VARFÖR man vill ha barn egentligen? mannen glöms bort i allt och förhållandet och sexet blir mekaniskt och mannen tröttnar. Så försök att ta er till det jag skriver, fast det är ju så svårt, jag vet. Kram till er

Jag är en person som blir så otroligt blockerad, nästan manisk!! Du har nog inte varit med tillräckligt långt bak i tråden för att se hur dåligt jag mådde. Men flera här kan nog intyga det..... Min mans systerdotter väntade ju barn och var beräknad i juli/aug. Och jag kunde knappt se henne!! Min blockering gick så långt att jag inte kunde se gravida, inte glädjas åt de som blev gravida, och tyvärr sa jag till min sambo "jag hoppas hon inte kommer på vårt bröllop för jag vill inte se hennes stora fina mage" då kan jag säga att jag satte spiket i min kista, min man tappa suget helt för bebis och tyckte rent ut att jag betedde mig för jävligt. Det var i den vevan vi bestämde oss för att pausa några månader. Min hjärna var minst sagt överhettad av hormoner.

Nu säger inte jag att ni beter er så illa som mig, men jag vill bara ge exempel på min dumhet, och vad längtan gjorde med mig.

Jag har ju ätit Provera för att få igång mensen, tog min sista tablett måndag förra veckan. Tidiagre gånger jag har ätit det så har det som längst tagit 6 dagar efter avslutad kur så har mensen kommit.....men denna gången har den inte kommit än....

Gjorde ett gravtest i lördags men det var lika negativt som vanligt....hur länge tycker ni jag ska vänta innan jag ringer och kollar med min läkare??

Jag har haft molande värk i magen (som jag brukar få när mensen är på gång) under hela förra veckan så känns ju ändå som den är på gång men den kommer ju aldrig....vill ju börja med pergotime igen ju!! 

Åh, där är jag också. Varje person i min närhet som blir gravid undviker jag i högsta möjliga mån och jag kan inte glädjas åt dom. Jag faller ut i gråt och tycker allt är så jävla orättvist.
Det är hemskt att vara sån men jag kan inte hjälpa det. Nu bara jag väntar på att våra gemensamma vänner som vi träffa på bb när våra barn föddes och sen dess umgåtts ska säga att dom ska ha en till. Jag är orolig för hur jag ska reagera, troligen kommer jag vilja undvika dom

Mmm och det är just det jag menade med att man ibland behöver prata med någon som kan "människors mående" att få utlopp för sina innersta tankar, hur mörka dom än är, och få hjälp att hantera omgivningen och när vänner berättar sin underbara nyhet (som egentligen känns som någon skjuter dej i bröstkorgen så jävla ont det gör) sånt här kan man inte ens berätta för sin sambo, för hur ska de förstå? Men att kväva det är ännu värre.

Hej tjejer.
Känner mig lite nedslagen.
Var på gyn och snacka om att bli förvånad... Den sidan jag hade så ont på fanns ingen blåsa! Hon kunde bara se en gammal. Andra sidan såg ok ut en blåsa på 17,5 (gissar det är ok) och slemhinnorna var 6,5 mm. Hon menade på att det är ok och att förhoppningsvis så tjockar den på sig.
Tyckte inte något av det här lät så bra. Kanske jag som hoppats på super ägg så här första gången med pergo.
Ett extra blodprov nästa vecka och har jag ej äl så blir det högre dos nästa månad. Men man blir ju så frustrerad. Vill ju att det tar nu inte sen.
Men å ena sidan borde jag väl vara glad att jag har en blåsa i alla fall..
Äsh får rycka upp mig.

Någon som vet vad "normal" storleken på blåsan ligger på? (Glömde fråga när jag var där)

Har tyvärr ingen aning loppan. Själv har jag inte alls fått kontroller mellan mina pergo kurer .