hejsan!
Under en längre tid har jag nu funderat på att adoptera bort mitt barn på 30 månader, känner att jag kan inte ge honom allt han behöver. Han är otroligt aktiv och har en stort behov av en manlig förebild något jag inte kan ge honom. Hur går jag till väga för att göra det så lätt för honom som möjligt? Älskar honom det gör jag men bara jag är inte tillräcklig längre
Du kommer säkert att träffa någon bra kille någon gång i framtiden som ditt barn kommer se som sin manliga förebild! Jag växte upp utan en pappa och jag har klarat mig galant, vet att min mamma hade det kämpigt men jag är så tacksam mot henne idag. Du kan ju testa med stödfamilj och se hur de påverkar i alla fall, ge det en chans!
Håller med det som många redan skrivit, kontakta soc och ansök i första hand om stödfamilj. Jag är också ensamstående på heltid och har en dotter som skulle behöva en manlig förebild. Jag har kontaktat soc och beviljats stödfamilj. De har inte hittat en lämplig familj än, men förhoppningsvis kommer det hela igång snart.
Förlåt men jag förstår inte vad ni tror att en stödfamilj ska lösa? Det kan ju sluta med att han måste byta stödfamilj genom åren och det känns ju bara hemskt. Det här är något som pågått sen i somras och som jag funderat på ända sen dess. Det är inget förhastat och hans pappa har inte varit delaktig över huvudtaget någonsin och kommer inte vara. Min familj om jag ska va ärlig hade jag helst brytit kontakten med men det går inte så länge jag har mitt barn
Tänk på alla barn som bara träffar sina pappor varannan helg, de har ju fortfarande de som förebild! Tror du skulle behöva prata med någon om detta också, du låter deprimerad och utbränd tycker ja :(.
det går inte för han förtjänar att ha en familj runt sig, är inte hans fel att dom gjort mig illa och att jag vill bryta. Sen kan jag säga att nån helg i månaden kommer inte ändra det jag känner oavsett om jag är utbränd eller inte. Så det blir inte ett trauma om han får flänga runt hos olika stödfamiljer genom åren?