Adoptera bort

Mamma till 4: han har alltid varit såhär det är inte bara någon trots och aktiv period som kommer att gå över. Det fungerar inte att ge honom den stimulansen och allt han behöver när man är bara en. Han behöver mer 

Personer kommer att komma o gå i han liv, hela livet. DU ska ju vara den fasta punkten.

Detta lå¨ter verkligen helt sjukt. Är detta sant så hoppas jag att förskolan eller de i närheten reagerar. 

Det han behöver är dig. Ingen familj i världen kommer kunna kompensera för att du överger honom. Det kvittar hur fattig du är, eller hur lite du kan ge honom...han har dig som sin trygga punkt. Adoption ska verkligen vara den sista utvägen. Titta på de barn i världen som adopterats bort, många av dem lider av depression och dåligt självförtroende och undrar under hela sitt liv varför de valdes bort.

Om du funderar på adoption pga att du inte orkar eller du inte anser att du är en bra förälder, eller att du känner dig deprimerad...ja då finns det hjälp och avlastning att få. Men om du funderar på adoption endast för att du inte anser att du kan ge barnet det han behöver, ja då tycker jag att du tänker fel. För det barnet behöver är dig.  

Men om hon inte orkar ge honom uppmärksamhet och kärlek så är det nog bättre att adoptera bort honom för han behöver trygghet och med henne ser situationen inte så trygg ut just nu

Hon vill ju inte ens ge möjligheterna att få hjälp att orka en chans.

loriyana: det är väl en blandning, och om stöd inte räcker då har det slösats bort massa tid då han kunde ha fått det bättre. Jag känner ingen direkt saknad när han är borta eller på dagis och jag vet inte om det är för jag börjat ställa in mig på en adoption men han förtjänar bättre. Oavsett så kommer han ju undra varför pappa och hela släkten övergav. Jag tror att de flesta bortadopterade barn förstår att det är något man gör för deras bästa. för att de ska få ett bra liv 

Det låter som att det ligger mer bakom er situation än vad du berättar här. I Sverige är det vanligare att barn familjehemsplaceras än att det adopteras bort. Även en familjehemsplacering kan bli långvarig, t o m tills barnet är stor nog att klara sig själv. Men då har du och sonen fortfarande kontakt. Men det händer att barn adopteras i Sverige, men min gissning (som absolut inte är kvalificerad på något sätt) är att ett så stort barn först familjehemsplaceras innan han kan bli aktuell för adoption. Det innebär en svår resa för honom att bryta sin anknytning åtminstone en gång, men kanske fler. Men jag vet ju inte vad alternativet är i er situation. Jag tycker du ska tala med soc, berätta om er situation, vad du upplever och känner, vad du tror är bäst för din son och varför. Så kan de göra en bedömning av vad de kan hjälpa dig med. Kanske blir det du som får avlastning och stöd, kanske blir det familjehem eller adoption, den bedömningen gör soc.

törnrosa: självklart ligger det nog ännu mer bakom men allt kan man inte ta upp på ett forum heller, kan ju hända att någon man känner råkar hitta och känna igen detta. Angående familjehem är det något jag inte vill att han ska hamna i utan då ska han i såna fall va hos mig tills en adoptivfamilj hittats för jag vill inte att han ska flänga runt. Jag tycker inte att det ska finnas nån kontakt då utan den ska klippas, enligt mig är det bara egoistiskt att komma nån gång ibland.

Så då tycker du att det är bättre att även du väljer bort honom???

Sök hjälp ts, något står inte rätt till med dig.