December bebis 2013

Min får amma i princip när han vill, och det är nästan hela tiden dygnet runt. Tycker att man de tre första månaderna gott kan följa deras nycker utan oro. Med första barnet fattade jag inte att alla faser går över, men nu vet jag och det brukar stabilisera sig efter typ tre månader. Och det går snabbare än man tror! Han är redan sex veckor.

Visst är jag lite extra trött och hemmet skulle behöva städas, men men. Koncentrerar mig på det viktigaste. Att njuta av knattarna. Bara inte stora blir sjuk så hon måste stanna hemma från förskolan, det skulle bli tungt.

Idag var det några som trodde min bebis var en flicka för att han hade röd overall. Överdrivet? Och förra veckan en som trodde han var flicka för att hans vagn är röd. Ännu mer överdrivet.

Gubben sjuk. Känner sig febrig och snorig. Oh no! En treveckord vill man inte få smittad.

Hon följer sin kurva! Lång 56, 5cm och 4460gr. Så hon får i sig fast hon kräks så. Skönt! Ser på hennes bodys att hon växer! Det är bra. Nu sova..

Jag har tagit bilen och varit iväg på dagen. Hängt filt över vagnen. Ifs sist olskroken där är man ju ute och går in i butiker inget centra precis... var tvungen köpa skor till lilleman. Hans blev försmå över jullovet!

Är nu livrädd att mannen har just rs..

Vi har en röd och en blå overall *s*

Ammar du i sjal då? Om du har fler barn och ammar jämt hur hinner du? Jag känner mig som världens sämsta hinner inget varken i hemmet eller gällande dottern. Konstant dåligt samvete, har inte förmågan att bara vara i bebisbubblan. Trots att jag har ett större barn och vet att alla faser går över har jag extremt svårt att se det. Oroar mig nästan mer denna gången än vad jag gjorde första gången. Tycker ärligt talat det är riktigt jobbigt. Har världens finaste lilla kille men jag oroar mig konstant att något är fel. Alla säger att han är ett À barn såå snäll och lugn tom det oroar mig. Hoppas verkligen det går över. Arbetar med barn och vuxna med mentala handikapp och har förmodligen blivit yrkesskadad. Ser hur föräldrarna mår dåligt och även de jag arbetar med. Tror inte jag skulle klara ett mentalt handikappat barn. Inte för att något tyder på det, bara jag som nojar!

Plopp! Mellan 19.30-7.30 sitter han så gott som klistrad. Lyckligtvis somnar han om man går ut så jag och stora kan t ex leka ute på väg hem från förskolan. Jag går runt och ammar också. Sedan lämnar jag iväg honom så fort jg kan för att få saker gjorda. Och även dagtid kan jag ibland lägga ned honom kortare stunder. Och sambon får kämpa hårdare, samtidigt som

vi fått sänka krav p städning osv. Det är jobbigt emellanåt. Idag blev jag irriterad på grund av att det är ostädat. Nu har vi tack vare ett gott samarbete lyckats röja det värsta. Och just vetskapen om att det är tillfälligt räddar mig!

Om gårdagen var bra utan ont i magen för Stella så har dagen varit ett skrik-maraton. Jag tycker så synd om henne, kör med massage, Lemolac och Minifom men inget verkar hjälpa. Stackars liten. Jag känner att jag börjar tappa det oxå. Jag vill bara njuta, men det går inte nu känner jag.

Ikväll blev jag extremt trött, huvudvärk och Ferdinand vägra somna om efter att ha vaknat upp, bara låg och lekte i sängen. Blev så natt då Douglas har magont och skrek samtidigt. Lämnade Ferdinand i sin säng i hopp om att han skulle somna, förstår verkligen inte föräldrar som klarar av 5minuters metoden?? Så hjärtskärande, klarade inte av att höra honom ledsen så bara att lägga sig mellan båda i sängen och picka med fingret på deras nappar samtidigt som jag ligger och studsar så de båda får vaggande rörelse. Mitt huvud smäller av nu men de har äntligen somnat. Sitter och trycker i mig choklad och en fanta. Blev ingen egentid ikväll heller... Bara att gå och lägga sig nu. Saknar min man så jag går sönder lite!

Min man åker till London om 2 veckor, han stannar i 3 dagar, redan nu har jag ångest hur jag ska klara livet med två barn. Jag är så imponerad av dig Moruri att du klarar detta själv. 

Gud vad du är tapper. Eloge till dig!