Anonym (Hmm) skrev 2014-06-11 18:54:14 följande:
Jag uttryckte mig allt för min mamma till slut, kunde inte hålla mig längre.. Det kändes en aning bättre efteråt. Ja, jag har redan varit där 2 gånger. De frågat om jag ville ha mediciner och bara skickat iväg mig hem igen.... 1 gång fick sitta i nästan 4 timmar i väntrummet. När jag berättade för en riktig psykiatri om ångest och oro inför en resa till nästa dag (inte med terapin att göra) då svarade han att det är fegt om jag inte åker iväg... Feg att ha ångest? Suckar.. De sa bara att det finns varken grupper eller terapi för borderline trots jag bor i en storstad....
En gång var mamma så orolig ringde hon till psykakuten, men de kunde tyvärr inte ta emot mig pga de prioriterade krigsbarn och vuxna fast det var många år sedan. Det känns som att det spelar ingen större roll när jag än om och om igen berättat att jag har skurit mig började de genast ta upp om mediciner, även tipsade om en gummiband som jag kan ha i handleden, och andas in och ut-övningen inom medial, att de inte tog mig på allvar...
Anonym (Hm 2) skrev 2014-06-11 14:31:55 följande:
Har du borderline, eller någon annan?
Det med att skära sig själv är ju oftast inte ett försök till självmord (om man nu inte skär sig i handleden såklart) utan det är en ventil för den psykiska smärtan man känner. Den fysiska smärtan lindrar den psykiska. Detta vet inte många om bara.