Borderline

För övrigt är det nog bäst att fortsätta den här diskussionen i en annan tråd om du vill veta mer.

Jag förstod att det var något konstigt med dig när du vägrade släppa tanken på att jag inte trodde på samma sak som du, särskilt inte när jag även sa att det bara var en övertygelse ej grundad på fakta. Att du påstår att jag sagt att jag inte "gillar" resultaten är ju också talande för att något är lite tokigt, då jag ej sagt detta.

Låt nu tråden fortsätta i det ämne den hade innan du kom in. Jag har inget intresse av att diskutera med någon som stoppar ord i mun och är grälsjuk. Sköt om dig!

måste få fråga hur jag ska förhålla mig till sambons ex (som han har två tonårsbarn med) och dom har diagnosticerad borderline, vilket även hennes mamma har. Jag har aldrig upplevt denna sjukdom förrän jag träffade på dessa damer och om ni ursäktar, dom är banne mig inte kloka någon av dom. Att försöka föra ett resonemang kring barnen är helt hopplöst. Allt ska ske på deras villkor, dom vägrar se vad som är bäst för barnen, det ska diskuteras i timmar med sambon om småsaker som hände för 10-15 år sedan (det värsta diskussionsämnet som exet vägrar släppa är varför sambon inte gjorde rent kattlådan före lunch istället för efter lunch - det hände för typ 15 år sedan). 
Det ältas och ältas i evigheter. Frågar sambon något får han aldrig ett rakt besked utan då ska det skällas och stimmas till han tar ett beslut. Sen är helvetet igång för då ska det diskuteras i TIMMAR om vilket felaktigt beslut han tagit. Nu har han tack och lov börjat vägra svara när hon ringer men då är det typ 100 sms på en dag om hur dum i huvudet han är coh hur mycket alla hatar honom. Sen börjar skitsnacket om mig, om att alla hans kompisar hatar honom och börjat inse vilken idiot han är.

Jag är så trött på dessa människor så jag går snart upp i atomer. Hur i hela fridens dar ska man "tackla" dessa människor?    

Mja, det är väl lite sådär det kan vara ibland. Tror inte det är borderline i sig utan en kombination av sjukdomen och en viss personlighetstyp.

Tyvärr har jag också träffat på en del som beter sig sådär. I början blev jag mest arg och försökte få dem förstå hur orimligt och inkonsekvent beteéndet är, men då fick jag bara höra vilken idiot, dålig sambo och rövhål jag var.

Nä, det där tänker jag aldrig utsätta mig för igen. Men mot "slutet" (innan jag beslutade mig för att dra, säkerligen likt din sambo) när det sjunkit in hur svårt det måste vara för dem att vara sådär, så slutade jag bli arg och upprörd och istället bemötte jag dem med lugn och reson, och en ovilja att diskutera allt det där smågrollet och skräp. Och då verkade lugnet smitta sig, iaf lite grann.

Men nu är det ju inte fullt så lätt iomed att det finns barn med i eran bild. Det är ju något så mycket mer komplicerat. Känner med dig!

Någon med Borderline som fått Schematerapi? Har det isf hjälpt och hur?

Verkar som tråden dött lite? Synd för jag tyckte fanns mycket intressant att läsa. Att det kommer in personer som stör i trådar får man tyvärr leva med och specielt i trådar där man kan uppröra känslor. Jag vill tacka alla som bidragit och även fått mig att läsa hela tråden idag. Som anhörig under lång tid i ett förhållande har jag iallafall lärt mig en sak och det är att man aldrig blir fullärd på hur man skall bete sig och tackla olika situationer. Jag tycker det finns mycket bra "tips" och erfareheter i denna tråd. När det gäller just relationen säger jag som många andra att det varit fantastiska år av kärlek på alla plan men även en stor baksida som med åren kan få den mest tålmodige att vackla. Detta har hänt mig under detta året som varit mer ansträngande än andra. Detta i sin tur beror nog inte enbart på min parner utan på att jag blivit äldre och inte "tål" lika mycket. Jag är mycket ledsen för detta och vet inte riktigt idag hur framtiden kommer se ut. Givetvis älskar jag min kvinna lika mycket efter dessa xx-år men ser samtidigt att hon tappar allt mer i minne, stabilitet, handlig vilket kan ha sin förklaring i något som benämns kognetiva funktiosnedsättningar. Vet ej om detta stämmer men det är iallafall något som passar in på henne det senaste året. IOM detta har situationen blivit svårare på många plan framför allt att kunna ta sig ur olka svackor. Terapin ger inte lika mycket som tidigare vilket kan ha med att göra koncentrationsproblem. Jut nu ser det lite mörkt ut och vet inte riktig hur jag skall kunna stötta. SOm jag vet har hon ingen medicinering(vill inte) idag vilket hon haft tidigare. Mvh

Hej Tjolle och resten av tråden!

Jag för min egen del har haft en längre svacka med ångest och deppighet, har inte hittat någon kraft att skriva här, däremot har jag läst allt som skrivits.

Vore tråkigt om tråden dog ut, så ska försöka vara aktivare

Som jag säkert skrivit innan här, har jag mycket hopplöshetskänslor, börjar få lite lätt panik inför framtiden, framför allt över vad som ska hända nästa vår när min MBT terapi 18mån är över 
(går både individuell och gruppterapi)

            

Jag är under utredning för Borderline.

Jag är fullt medveten om hur jag beter mig mot min partner och mår väldigt dåligt av det. Jag är aldrig direkt elak mot honom. Men jag misstänker honom för diverse saker. Jag snokar i hans telefon för att hitta bevis för det jag misstänker. Och det händer att mina misstankar förstärks av det jag hittar.

Jag har ett extremt kontrollbehov och har väldigt svårt för att lämna honom ensam hemma då det ger mig väldig ångest och misstankar.

Jag är så sjuk. Deppig, ångestfylld till max och saknar tillit. Svartsjukan och fasan över hans förgångna ligger och bubblar vid ytan ständigt.

Jag har kontakt med öppenvården och ska träffa en läkare där om några veckor med förhoppning om att hon ska skicka remiss till MBT.

Min arbetsgivare har till och med ansträngt sig för att ordna en psykolog som jag ska träffa på måndag. Det ska bli skönt att få prata ut hos någon.

För tillfället känner jag mig hopplös, ensam, värdelös och så jävla ful och äcklig. Jag borde inte ens existera. Jag gör ju bara den jag älskar illa.

Det är ett helvete att vara så emotionellt instabil.