• Anonym (TS)

    Borderline

    Här samlas vi som antingen har diagnosen eller är under utredning för diagnosen Borderline, men även anhöriga till personer med Borderline är Välkomna :)

    Jag har haft diagnosen i 3år, är sjukskriven och går i MBT terapi (grupp & individual)

    Finns det fler?       

  • Svar på tråden Borderline
  • Hatar fotboll
    Anonym (TS) skrev 2013-03-30 12:59:14 följande:
    Känner inte igen mig i de diagnnoserna. Kanske något drag men det mesta nej.
    Ja vad vet jag. Om man inte frågar får man inget veta
  • Anonym (Petra)
    Hatar fotboll skrev 2013-03-30 12:56:09 följande:
    Får man fråga, är inte borderline snarlik adhd och odd?
    Gigantiska egos som bara ser sina egna behov och är oförmögna att se andras konsekvenser genom sina egna handlingar? Trotsar och höjer sig själva till skyn
    har någonstans läst att borderlinepersoner är jagsvaga. Mao har de/vi knappt ett ego. Men behovet av att "hitta" det är stort och har man inte självinsikten så kan man nog trampa på andra människor.

    Tänker mer på narcissistisk personlighetsstörning när jag läser det där.
  • Anonym (Petra)

    tycker min ångest börjar bli mindre och mindre, tack och lov. Försöker hålla bra kroppskännedom så jag till viss del kan gå in och reglera spänningarna i kroppen (ibland räcker det inte för mig att ha styr på tankarna).

  • Anonym (TS)
    Anonym (Petra) skrev 2013-03-30 16:55:24 följande:
    tycker min ångest börjar bli mindre och mindre, tack och lov. Försöker hålla bra kroppskännedom så jag till viss del kan gå in och reglera spänningarna i kroppen (ibland räcker det inte för mig att ha styr på tankarna).

    Skönt att du verkar ha kontroll på din ångest! Jag har svårt att reglera mina känslor och därför tar ångesten över för lätt. Det jobbiga är den gnagande diffusa ångesten som ligger på hela tiden utan att jag vet var det kommer ifån. 

    De dagar jag mår bättre, sitter jag tyvärr och bara väntar på att det ska vända åt fel håll. Kan inte slappna av och njuta. Önskar jag kunde det.  
  • Förhuden
    Hatar fotboll skrev 2013-03-30 12:56:09 följande:
    Får man fråga, är inte borderline snarlik adhd och odd?
    Gigantiska egos som bara ser sina egna behov och är oförmögna att se andras konsekvenser genom sina egna handlingar? Trotsar och höjer sig själva till skyn
    Det är samma som downs syndrom!
  • Anonym (bordis)
    Anonym (TS) skrev 2013-03-30 17:00:46 följande:
    Skönt att du verkar ha kontroll på din ångest! Jag har svårt att reglera mina känslor och därför tar ångesten över för lätt. Det jobbiga är den gnagande diffusa ångesten som ligger på hela tiden utan att jag vet var det kommer ifån.  De dagar jag mår bättre, sitter jag tyvärr och bara väntar på att det ska vända åt fel håll. Kan inte slappna av och njuta. Önskar jag kunde det.  

    Min diffusa ångest som alltid var närvarande dämpades ganska rejält av medicinen Venlafaxin. Mot humörsvängningar har jag Lamictal. Medicinerar ni andra? När jag har bra perioder ställer jag ofta till det för mig och blir självdestruktiv. Ibland tror jag att jag mår.bättre när allt är kaos för.då slipper jag oroa mig och "vänta" på att allt går snett. Snurrigt
  • Anonym (TS)
    Anonym (bordis) skrev 2013-03-31 08:54:29 följande:

    Min diffusa ångest som alltid var närvarande dämpades ganska rejält av medicinen Venlafaxin. Mot humörsvängningar har jag Lamictal. Medicinerar ni andra? När jag har bra perioder ställer jag ofta till det för mig och blir självdestruktiv. Ibland tror jag att jag mår.bättre när allt är kaos för.då slipper jag oroa mig och "vänta" på att allt går snett. Snurrigt
    Jag har tagit venlafaxin, funkade inte alls på mig. Jag har stämningsstabilerare Lamotrigin (bipolär medicin) 
     Just nu tar jag Voxra, stesolid vid kraftig ångest, propavan till natten och Lamotrigin som stabilerare.

    Vad tar ni för mediciner?      

    Det är ett helvete att leva med Borderline, känner mig ofta missförstådd.

      
  • Anonym (Jag med)

    Här har ni en till med diagnosen borderline.

    Jag har alltid känt det som att jag inte känner mig själv. Som att jag vore två-tre personer. Jag har otroligt starka åsikter och känslor men de ändrades hela tiden. Hade jag en åsikt en dag så hade jag en ny nästa.
    Lika med känslor. Folk har uppfattat mig som manipulativ trots att jag inte är det. Men jag förstår varför.

    Jag har varit ett helvete. Jag har ett enormt självhat och självkänslan existerar inte ens.
    Jag har alltid tagit fel beslut och förstört saker för mig själv och andra. Jag har varit mycket självdestruktiv. Kunde inte se konsekvenser överhuvudtaget utan handlade bara på känslor.

    Fick barn väldigt ung. Var som jag alltid var som orsakade mycket problem i förhållandet. Jag har ett extremt kontrollbehov och mår mycket dåligt.
    Fick ett till barn och sedan sökte jag hjälp. Har haft diagnosen i snart tre år. Då tillsammans med ångestsyndrom och depression. Fick medicin och går i terapi 1gång/vecka. Gick i DBT ett år men kunde inte fortsätta då jag började i skolan. Som jag nu har hoppat av och blivit sjukskriven.

    Jag klarar inte stress. Jag har sån ångest att jag klarar inte av de mest simpla saker. Jag har lärt mig tänka rationellt och lyckligtvis känner jag mig inte längre splittrad utan jag vet nu vem jag är. 

    Man kan säga att jag är mycket förändrad utåt, men jag lider ändå av ångesten och tvång. Jag tycker det är ansträngande att vara bland människor och blir trött. Jag lever med min familj och det går bra. Men har svårt att vara närvarande.
    Trots min fortsatta problematik så är det absolut inte som förr. Jag är mycket bättre nu och kan se eventuella konsekvenser av mitt handlande. Det stora problemet fortfarande är synen på mig själv och ångesten.

    Jag vill så gärna komma någonstans i livet. Få en utbildning och bli "vanlig" och frisk. Så pass mycket att jag ställer så höga krav på mig själv. Krav jag inte klarar av. Jag har en ny medicin nu men har ännu inte börjat märka någon skillnad. Men det är otroligt skönt att vara sjukskriven. Det släpper lite på all press trots att ångesten över framtiden fortfarande finns.

    Finns hur mycket saker som helst jag hade kunnat skriva men vi får se om ni ens orkar läsa detta ;) 

  • beautifulsecret

    Vad skönt att läsa att det finns fler. Det vet jag ju redan att det gör, men att få se det och få se andras känslor och tankar, se hur andras liv funkar. 

    Jag kan vara väldigt manipulerande för att få det jag vill, och det funkar i stort sett alltid. Jag har en enormt stark vilja. Men jag är absoult inte elak! Det vill jag inte att någon ska tro. Är det nån mer som är manipulerande?

  • Anonym (TS)
    Anonym (Jag med) skrev 2013-03-31 12:08:55 följande:
    Här har ni en till med diagnosen borderline.

    Jag har alltid känt det som att jag inte känner mig själv. Som att jag vore två-tre personer. Jag har otroligt starka åsikter och känslor men de ändrades hela tiden. Hade jag en åsikt en dag så hade jag en ny nästa.
    Lika med känslor. Folk har uppfattat mig som manipulativ trots att jag inte är det. Men jag förstår varför.

    Jag har varit ett helvete. Jag har ett enormt självhat och självkänslan existerar inte ens.
    Jag har alltid tagit fel beslut och förstört saker för mig själv och andra. Jag har varit mycket självdestruktiv. Kunde inte se konsekvenser överhuvudtaget utan handlade bara på känslor.

    Fick barn väldigt ung. Var som jag alltid var som orsakade mycket problem i förhållandet. Jag har ett extremt kontrollbehov och mår mycket dåligt.
    Fick ett till barn och sedan sökte jag hjälp. Har haft diagnosen i snart tre år. Då tillsammans med ångestsyndrom och depression. Fick medicin och går i terapi 1gång/vecka. Gick i DBT ett år men kunde inte fortsätta då jag började i skolan. Som jag nu har hoppat av och blivit sjukskriven.

    Jag klarar inte stress. Jag har sån ångest att jag klarar inte av de mest simpla saker. Jag har lärt mig tänka rationellt och lyckligtvis känner jag mig inte längre splittrad utan jag vet nu vem jag är. 

    Man kan säga att jag är mycket förändrad utåt, men jag lider ändå av ångesten och tvång. Jag tycker det är ansträngande att vara bland människor och blir trött. Jag lever med min familj och det går bra. Men har svårt att vara närvarande.
    Trots min fortsatta problematik så är det absolut inte som förr. Jag är mycket bättre nu och kan se eventuella konsekvenser av mitt handlande. Det stora problemet fortfarande är synen på mig själv och ångesten.

    Jag vill så gärna komma någonstans i livet. Få en utbildning och bli "vanlig" och frisk. Så pass mycket att jag ställer så höga krav på mig själv. Krav jag inte klarar av. Jag har en ny medicin nu men har ännu inte börjat märka någon skillnad. Men det är otroligt skönt att vara sjukskriven. Det släpper lite på all press trots att ångesten över framtiden fortfarande finns.

    Finns hur mycket saker som helst jag hade kunnat skriva men vi får se om ni ens orkar läsa detta ;) 

    Välkommen till tråden!

    När jag läser vad du skrev är det som jag hade skrivit det rakt av, känner igen mig i stort sett ALLT. Skrämmande.

    Starka åsikter, japp..räcker upp en hand.

    ENORMT självhat och ingen självkänsla, räcker upp båda händerna! Det är mitt största handikapp.
    Jag har förstört så mycket för mig själv och vår familj med min impulsivitet tex. Ställt till med ett helvete.

    Självdestruktivitet är likamed Jag. Och gör jag något bra för mig själv eller är stolt över mig själv ens för en liten sekund, då ska jag vända på det och straffa mig själv, för att jag är inte värd att må bra. Det är jag i ett nötskal. Så det är ett enda ont ekorrhjul jag lever i av negativitet.

    Enormt kontrollbehov, så fort jag inte har kontroll på saker som sker mår jag såååå dåligt! Skapar sån ångest!

    Klarar inte av någon stress, jag blir superstressad av ljud tex. Eller om mina barn ber om enkla saker.

    Jag har social fobi och har mycket svårt att vara bland folk, försöker ibland tvinga mig själv men det är en enda ångestkarusell. Ibland med panikångest.

    Att vara mentalt närvarande är väldigt svårt för mig. Jag är där men jag är inte DÄR mentalt, särskilt när det gäller med barnen, klarar inte av en massa intryck samtidigt,frågor, ljud osv.

    Känner också så...vill komma någon vart i mitt liv, få ett jobb, må bra. Orka vara en mer aktiv mamma.       

           

          

        

        
       

          
Svar på tråden Borderline