Här samlas vi som antingen har diagnosen eller är under utredning för diagnosen Borderline, men även anhöriga till personer med Borderline är Välkomna :)
Jag har haft diagnosen i 3år, är sjukskriven och går i MBT terapi (grupp & individual)
Finns det fler? 
En fråga till er med borderline. Är detta något ni känner igen?
Jag har enormt svårt för att knyta an till människor i nära relationer. Föredrar ytliga relationer för att slippa bli sårad. Där jag själv har kontrollen att lämna innan jag fått känslor för denne. För att jag är så rädd att bli lämnad.
Jag försökte mig på ett långt samboförhållande. En bergodalbana i känslor utan dess like.
Vägrade hela tiden tro att jag dög för honom , och var ständigt rädd att han skulel hitta någon annan som var bättre. När han skulle åka i väg på resa i två veckor så mådde jag sjukt dåligt veckorna innan, och de första 3-4 dagarna (spec nätterna). När han sedan kom hem ville jag knappt vara nära och det kändes som en främling som jag återigen hade svårt att knyta an till.
Nu har jag brytit upp detta förhållande och redan efter 4 dagar mår jag bättre. Som att jag var beroende av en drog och när den inte finns längre så mår jag bättre..
Har inte fått diagnosen men jag känner igen så fruktansvärt mycket som separationsångest (Oavsett vem det är men speciellt om det gäller förhållanden). Mitt antisociala beteende, djupa återkommande depressioner och att bygga upp mitt liv runt personen som jag är i relation med. Är då bara en sak som jag inte gör och det är att jag inte skär mig . Jag har annat destruktivt beteende som rökning, alkohol och mediciner och är inte rädd för att dö utan snarare nästan önskar detta för att slippa må så här.
Låter detta som något som känns igen?
Välkommen!
Oj, blev så glad (?) när jag hittade denna tråd att jag var tvungen att skapa ett konto..
Jag fick min diagnos för snart 2 år sedan.. Jag står fortfarande i kö för DBT på två olika ställen.. Det har sagts att jag ska få plats i början av detta år (!) ( Nu är det april så jag vet inte riktigt hur de räknar början av året) Jag får inte träffa någon psykolog heller, eftersom jag står i kö för dbt och redan har fått min utredning .. Det finns de som står i kö för att ens få komma in på utredning och därför kan jag inte få någon eftersom jag redan får hjälp?
Min hjälp består av att träffa en läkare var 6.e vecka som skriver ut ny medicin.. Yey me.
Någon som känner igen sig? Brukar det vara så svårt att få en plats? Börjar bli smått desperat då livet sakta med säkert kollapsar runt omkring mig..