• Anonym (trebarnsmamma)

    5-åring simulerar värk i benen?

    Jag har en 5-åring som till och från klagar på att hon har ont i benen. Hon kan/vill då inte klä på sig utan hjälp. Det är aldrig på kvällen. Hon har inte varma eller svullna leder. Vi har sökt läkare på grund av detta tidigare och då har de inte hittat något fysiskt fel. En läkare förklarade för henne att hon var frisk - och då gick hon hem utan problem (trots att hon haltat illa i 2 dagar innan vi kom dit).

    En gång var det så illa att jag fick hämta henne på förskolan för att hon inte kunde gå.. Fick låna en syskonvagn för att ens få med henne hem. Gick raka vägen till vårdcentralen som tog det på största allvar. Det slutade med att hon fick åka rullstol och taxi till barnsjukhuset på östra. De tog blodprov på henne och hittade inget förutom en vanlig infektion i kroppen. Teorin var då att infektionen satt sig på lederna på henne. Dagen efter var hon helt bra igen. Den här episoden var i samband med flytt och nytt dagis som hon inte trivdes på. Naturligtvis kopplade vi samman detta och tänkte att det var ett uttryck för att hon inte ville gå dit. 

    Idag var det då dags igen. Den här gången ska hon i väg till Borås djurpark med sin gudmor (som hon älskar) och några andra barn + vuxna. Ändå börjar hon dagen med att klaga på ont i benet och halta. Jag förklarar för henne att hon inte kan åka med om hon inte kan gå. Hon insisterar på att hon ska med samtidigt som hon fortsätter hela morgonen att halta och klaga på benet. 

    Vi vet snart inte vad vi ska tro om det här beteendet. Är det någon som varit med om något liknande?? 

    Kan tillägga att hon sedan 2-årsåldern haft väldigt mycket känslostormar och utbrott som inte går att lugna ner, bara att vänta ut. Hon är extremt viljestark och bråkar om det mesta. Hon vägrar ofta äta och vägrade bajsa på toaletten när hon var yngre. Hon är glad och väldigt energisk men har ett hett temperament som dock bara visar sig hemma. Hennes humör kan sätta tonen för en hel helg.. På förskolan och med andra vuxna är hon glad och det är aldrig några problem.         

  • Svar på tråden 5-åring simulerar värk i benen?
  • Anonym

    Jag kan bara sucka och konstatera att viss inte har någon som helst aning om barnpsykologi. Fast jag hurrar över att det finns en del vettiga svar också.

  • Anonym

    Jag hade problem med värk i benen som liten. Svår växtvärk, och så kunde jag vakna upp och inte kunna gå. Kommer faktiskt inet ihåg exakt vad det var med det var något i mina höfte, som en inflammation.

  • Tvillingoxe

    Upprepar mig lite. Googla Perthes, kräv röntgen. 
    Min dotter fick höra att hon hade "växtvärk" i över ett år och kunde mot slutet knappt gå när jag av en slump fick ta på en läkare med något innanför pannbenet. Två månader senare hade hon en diagnos och behandlingsplan. Sjukgymnastik två gånger i veckan i början. Nu två år senare är hon äntligen såpass bra att allt som krävs är återkontroller varje kvartal. 

  • Border

    Antingen så simulerar din dotter, eller så har hon ont på riktigt. Det är inte helt otänkbart att det, som många redan skrivit, handlar om växtvärk. Jag minns när jag hade det som liten, och fan vad ont det gjorde! Min son har det ibland, under perioder då han växer mycket, och då har han ordentligt ont.


  • Anonym (trebarnsmamma)
    Starkast skrev 2013-04-08 21:53:08 följande:

    Skillnaden ligger i att ett barn aldrig gör detta utstuderat, utan det är en form av rop på hjälp!

    En 5-åring haltar inte heller en hel dag i en djurpark, en 5-åring skulle glömma av sig och sluta halta när något spännande hände, eftersom deras hjärna ännu inte är utvecklad att klara av båda dessa saker samtidigt.

    Hon kan även ha trott att du var hemma och kräktes. Kanske gjorde du det en annan dag? Kanske hade du sagt något om kräk/illamående/magong i något annat sammanhang? Kanske hade barnet drömt om det på natten?
    Ett barn är ett barn och skiljer inte alltid ut saker på samma sätt. Att säga att hon rent ut ljuger tycker jag tyder på att det vore bra att gå en kurs/läsa på om barns utveckling och hur de och deras hjärna fungerar. Att kalla en 5-åring lögnare tycker jag är väldigt hårt och elakt faktiskt.
    Mina barn har sagt liknande saker, och sedan blivit förvånade när det inte stämde eftersom de trodde det var så. Tycker de flesta föräldrar någon gång berättar om liknande händelser, dock med ett skratt om hur tokigt det kan bli och aldrig någonsin har jag hört något kalla sitt barn lögnare. Plocka fram ert barnasinne och lär er förstå era barns språk.

    När du dessutom beskriver både det ena och det andra om sjukdomar i släkten, tidigare höftledsproblem etc.  så känns det verkligen för mig ÄNNU märkligare att ens överväga simulans.
    Varför har du ett behov av att lägga in starkare ord än jag använt? Jag har inte kallat min egen dotter lögnare.. 
    Inte heller har jag antytt att hon skulle hitta på av utstuderad elakhet. Sluta läs in en massa hemskheter!

    Det är väl inte så konstigt att man överväger simulans när smärtan kommer och går hux flux, ena stunden är hon sängliggande nästa stund hoppar och springer hon. Efter en dag hemma med mig så var problemen som bortblåsta. Nu har hon inte sagt ett ord om ont på hela veckan. 

    Jag skulle inte startat den här tråden om jag inte var OROLIG för henne. Att vissa vill få mig till satans morsa utan några som helst psykologiska kunskaper är bara typiskt för FL. Jag säger bara Grattis till er som minsann aaldrig skulle misstänka att era barn hittade på, och om de mot all förmodan gjorde det så skulle det bara skrattas bort lite lätt (och alla doftar rosor och spyr fjärilar..). Grattis!   
  • Vinterankan

    Ts, läs gärna inlägg #109. Skriver lite där om varför jag simulerade. Det kan göra ont även när man inte haltar men om man inte haltar så fattar ju ingen att man har ont så då måste man halta för att få folk att förstå att man har ont. Ungefär så.

  • Anemone
    Anonym (trebarnsmamma) skrev 2013-04-11 21:06:25 följande:
     Jag säger bara Grattis till er som minsann aaldrig skulle misstänka att era barn hittade på, och om de mot all förmodan gjorde det så skulle det bara skrattas bort lite lätt (och alla doftar rosor och spyr fjärilar..). Grattis!   
    Skrattas bort? Nej verkligen inte. Jag tror inte barn hittar på för att det är roligt att driva med föräldrarna. Jag skulle i så fall undra varför, vad står det för. Mår inte barnet bra? Otrivsel på förskola/skola? Ger jag för lite uppmärksamhet? Något annat?

    Jag påstår mig inte vara någon perfekt mamma, men jag försöker göra mitt bästa och kan rannsaka mig själv.
  • augustisten
    Maria 223 skrev 2013-04-11 23:06:29 följande:
    Skrattas bort? Nej verkligen inte. Jag tror inte barn hittar på för att det är roligt att driva med föräldrarna. Jag skulle i så fall undra varför, vad står det för. Mår inte barnet bra? Otrivsel på förskola/skola? Ger jag för lite uppmärksamhet? Något annat?

    Jag påstår mig inte vara någon perfekt mamma, men jag försöker göra mitt bästa och kan rannsaka mig själv.



    Det är väl precis det ts undrar? Hon ger ju konkreta exempel på möjliga psykosomatiska orsaker.

    Jag som själv hade mycket ont som barn OCH simulerade håller med vinterankan. Jag ville också gärna visa att det gjorde ont och överdrev (och underdrev om jag inte ville visa - tex på skolan). Smärta är ju inte konstant heller och rädsla för att det ska göra ont kan också handikappa genom att man inte vågar eller vill göra saker man tror kommer leda till smärta. Som att gå långt tex ...
  • Anonym (trebarnsmamma)
    augustisten skrev 2013-04-12 07:18:58 följande:


    Det är väl precis det ts undrar? Hon ger ju konkreta exempel på möjliga psykosomatiska orsaker.

    Jag som själv hade mycket ont som barn OCH simulerade håller med vinterankan. Jag ville också gärna visa att det gjorde ont och överdrev (och underdrev om jag inte ville visa - tex på skolan). Smärta är ju inte konstant heller och rädsla för att det ska göra ont kan också handikappa genom att man inte vågar eller vill göra saker man tror kommer leda till smärta. Som att gå långt tex ...

    Tack!
  • Anonym (trebarnsmamma)

    Vi har nu varit hos läkaren på vårdcentralen som tog min oro på allvar. Kanske också för att det nu är tredje gången vi söker för detta. Han menade på att det inte låter som att det skulle vara något allvarligt med tanke på att besvären kommer och går. Annars hade det mer skett en stadig försämring. 
    Däremot ansåg han att en mer ordentlig utredning är på plats. Vi tog blodprover (snabbsänka, socker, hb, blodkroppar, etc) och ska även få en remiss för att röntga höfterna på henne (eftersom hon föddes med grav höfledsluxation).       

Svar på tråden 5-åring simulerar värk i benen?