BF januari 2014

min kompis bor på jersey. hon började jobba när bebisen var 6 mån och lämnade då honom hos dagmamma, som kostar 10.000 kr / mån. De ville ha ett till barn, men var tvunga att planera så nästa kom efter att han börjat pree-school, vid 3 års ålder. Nu till hösten börjar stora barnet pree-school och mínsta börjar hos dagmamma efter 6 mån. De hade inte haft möjlighet att ha 2 barn hos dagmama=20 .000 kr i månd. Både min kompis och hennes man tjänar bra, men de har dyr hyra etc.

Sverige är fantastiskt när man tänker efter (när det gäller dagiskostnader iaf). Min svägerska i spanien betalade ca 3500 euro/mån för hennes son på dagis. En "normal" lön i spanien ligger mellan 800-1000 euro. 2 barn=700 euro och då är det inte mycke kvar av lönen.....

Okej. Men ringer jag och bokar tid först eller ska jag säga "hej jag heter... Och har ångest.." Tycker sånt är svårt!

Lovar att din bm hört det innan. Jag har haft mycket problem med ångest genom hela livet och bm frågade vid inskrivningen om sådant och sa att jag måste säga till om jag börjar må dåligt under graviditeten. Hormonerna kan ställa till det för en även om man inte mått dåligt innan och det är bättre att få stöd i det än att bara låta det vara. Kan senare fortsätta i förlossningsdepression om jag inte förstått det fel. Att gå för sig själv och känna sådär är iaf ingen bra lösning. Men jag lovar att du inte är ensam om att uppleva det så! Mycket som händer i kropp och knopp under en graviditet. Själv är jag extremt orolig över ALLT denna graviditet. Även sådant som inte har med graviditeten att göra. 

13.30 har vi :)

LeaveMeAlone: gick hos kurator pga panikångest hela förra året och hon har antecknat det i min journal så det kanske inte är så svårt att prata om det nu, men har svårt att erkänna för mig själv och henne att jag mår dåligt, säger alltid att allt är jättebra!

Jag har nu pratat med csn nu å han sa att det inte ska vara någon fara å jag slipper betala tillbaka om jag hör av mig i november/december angående avbrottet :)

bra skrivet!

Det är viktigt att du tar tag i det så det inte blir värre. Du förtjänar faktiskt att må bra! Bm är van vid såna här saker som depression, oro och ångest. Själv går jag på Antidepressivt sen 5 år tillbaka. Tycker inte att det är varken konstigt eller pinsamt. Det är fantastiskt att det hjälper :) Nu mår jag oftast väldigt bra med dem men utan dem är jag ett monster. Har mått lite sämre under graviditeten, det kan bli så av alla hormoner. Men har kontakt medläkare och BM. Till bm finns det särskilda psykologer att ta hjälp av under själva graviditeten! Vill du kan du PM:a mig

Tack oh baby! De stunder då allt känns bra så är jag verkligen på topp, fattar inte hur det plötsligt kan vända så snabbt? Men men, verkar ju vara rätt normalt ändå? Bara jag blir botad snabbt. Gick i kbt förra året och efter 6-9 månader började jag må bra igen och avslutade terapin, även om jag aldrig blev helt bra, ville hellre sköta det själv då. Men nu börjar det kännas riktigt tungt

Jag har sånt i mitt bagage med medicin och terapi och min bm frågade hur jag mådde ochbad mig säga ttill om ångesten återkom eftersom det var antecknat i min journal. Bara ring dem lyssnar och förstår