BF januari 2014

Du menar alltså att du undanhöll informationen att du var gravid när du var på intervju?

Nu har du precis börjat men ännu inte berättat att du är gravid?

Nu har du dessutom varit sjuk och kommer bli sjukskriven flera veckor.

Du vågar inte ringa din chef och berätta.

Vilket intryck tror du att din chef kommer att få av dig?

Ibland måste man bita ihop.

Jag tycker att det minsta som kan förväntas av dig är att ringa chefen och berätta och sedan satsa på att komma tillbaks så snart det går.

Men snälla! Hur hjälper detta helt ärligt? Vi ska väl stötta varandra inte trampa på folk som redan mår dåligt!?

Hon har ju hört av sig till sin chef! Per mail! Ibland är de lättare att göra så! Man kan lättare få sagt vad man behöver säga! Och hon har faktiskt ingen skyldighet att berätta att hon va gravid när hon sökte jobbet!! Och hon visste inte att detta skulle hända!

Har man inget snällt att säga så är det bättre att inget säga!

Har man inget bra att säga så ska man inget säga.

Jag är trött på vilsna mammor som stöttar andra mammor att ta uppenbara felbeslut.

Tack så mycket för era fina ord. Min chef var mycket förstående och hoppas att jag ska må bättre snart. Till er som tycker att jag gjort fel, tror inte att ni vet hur det är att vara deprimerad och lägger därför inte energi på de orden. Man har iaf ingen skyldighet att berätta om grav. och var inte långt gången vid intervjun, dessutom är anställningen bara till jul och därför trodde jag att jag kunde jobba hela.

Kändes inte som min chef var sur alls och det var jätteskönt. Behöver nog koppla bort jobbet så mycket som möjligt nu så jag kan komma tillbaka med nya krafter sen. Man känner sig som en dålig människa som är deprimerad när man väntar barn, att man inte är överlycklig och så hela tiden. Känns bra att det finns de som förstår och tar det på allvar :)

Hon har ingen som helst skyldighet att berätta om graviditet så tidigt. Det är upp till var och en att bestämma hur och när man vill berätta.

Urs ja nu är det förkylningstider så här hemma har vi varit förkylda alla 3.  Tycker man kan få slippa allt sånt när man är gravid. Lite rättvisa :P

Ja nu har jag iaf vart och träffat läkaren på mvc. Ganska speciell typ som bla börjat prata om att min son var ett diabetesbarn bland det första hon gjorde. Det hon syftade till var att han var en väldigt stor bebis och att jag därmed kanske hade haft graviddiabetes vilket ju iaf aldrig konstaterades då samt att stora bebisar går i vår släkt men inte diabetes så vet inte vad hon menade. Kändes aningen plumt och onödigt att säga tycker jag.

I slutändan bestämde vi iaf att jag sjukskrivs helt resten av denna vecka samt sedan 75% resten av månaden. Dvs nästa vecka kommer jag bara jobba ca 6 timmar på hela veckan. Undra hur min chef vill lägga upp det. Underligt lite tid på jobbet men hon tyckte det var bra om  jag försökte jobba lite iaf. Speciellt apropå det här med stor bebis osv. Väldigt tjat om det och att inte äta socker. Nåja. Får se om det fungerar bra annars får jag väl sjukskrivas på heltid. 
 

Jag känner till att reglerna är som du beskriver, jag har inte påstått något annat.

Sedan är det ju upp till var och en hur man vill spela sina kort.

Det är ju viktigt att inte glömma bort att det oftast lönar sig i längden att vara öppen och ärlig, ju bättre intryck man gör ju större chanser har man säkert att säkra jobb resten av livet.

Finns många aspekter att tänka på, man måste avväga vad som är bäst för tillfället och i framtiden. Att "bita ihop" i en depression är inte att tänka på. Det viktigaste är att jag och barnet mår bra, jobbet får komma i andra hand. Har inte valt att bli sjuk och tänker inte ha dåligt samvete för det heller

Tack för de orden :) skönt att det finns de som förstår! Tror inte man kan göra det riktigt om man inte varit i liknande sits själv. Hoppas det går bra med din chef!

Detsamma, hör av dig om du vill prata :) kram

Jag tror att generellt absolut är bättre att "bita ihop" och ringa chefen och meddela att man är sjuk och gravid istället för att gömma sig bakom ett email.

Men jag kan förstås inte ge dig några konkreta råd eftersom att jag inte har all fakta i din situation och inte är både läkare och psykolog.

Men andra här på forumet verkar ju vara frikostiga med råd, de kan säkert hjälpa till .