BF Mars 2014

Jag gjorde precis en upptäckt här när jag är helt proppmätt så här på kvällen, en liten del av min navel har ploppat ut. Hur?! Nu?! I vecka 10? Förra grav ploppade den nån gång i v 30...

Elion: hihi, automatiskt kollade jag naveln direkt nej min har inte "poppat " ut ännu.. Åh som du skrev jag tror min kom kanske 32-33..(gick bara upp 8 kg förra gången) så de tog tid innan magen kom ordentligt . Får väl se när den kommer denna gång

Faktum e att jag är ganska nervös för hur "mycket " jag kommer att gå upp med twinsen :-s Men nu började jag med 3 kg mindre än med dottern, plus att jag gått ner 1-2 kg som förra gången oxå... Pga illamåendet... Så får hoppas att jag inte går upp alltför mycket... Räknar iaf med 8 som sist å troligtvis minst 8 till så jag hoppas att de blir runt 16-20kg bara

Kan en svampinfektion försvinna av sig själv? Har inte känt några symtom på hela helgen och det skulle vara ganska skönt att slippa lägga pengar på canesten..

Min navel har inte ploppat, men den syns tydligare under tröjan. Kanske har den blivit "större"? :p

Någon mer än jag som oroar sig för komplikationer och att det ska vara något fel på barnet mycket mer än sist? Vissa dagar känner jag mig övertygad om att det kommer att visa sig på rul att det är ett MA. När jag berättar för folk säger jag alltid "om allt går som det ska.." - det sa jag ALDRIG när jag väntade dottern. Som att jag tog det för givet att jag skulle föda en levande och frisk bebis då. Var jag bara naiv? Känner mig nästan för medveten om alla risker som finns nu..

Jag säger oxå alltid .. Om de går som det ska.... Det gjorde jag inte första gången men däremot fick jag 4 mf innan jag fick dottern... Så nu säger jag alltid som du... Å sen är jag väldigt nervös inför förlossning å komplikationer pga av de är två.. Tror inte jag tänkt på samma sätt om de va en, då min fl gick hyfsat bra... Men jag gick å fundera förra gången om de skulle hända något å samma nu... Klart man vill ha ett friskt barn i första hand, trots att alla är lika värda .. Min låtsaspappa har en handikappad dotter så man vet ju vad som "kan" hända... Men de jag nog kände va jobbigast va att när dottern kom ut så skrek hon inte utan de tog sin tid å (värma/skaka) igång henne.. Tog inte så lång tid igentligen men tillräckligt för att jag skulle fråga vad som hände ... Men sen kom hon igång å då blev jag lugnare ... Finns ju såååå mycket som kan hända å igentligen ju mer man vet är ju bra, men dock tror jag att man måste försöka "släppa" lite på tankarna å försöka njuta oxå... Men.. De är ju inte de enklaste om man säger så.. Klart man är orolig, ( man är ju faktiskt mamma/på väg å bli förälder)

Ja jag känner igen mig i de där... Med dottern fanns de Inte att de kunde gå fel men nu är jag jätte nojjig!

Hej hej!

Hoppar gärna in här!
Skulle gjort KUB förra veckan, men jag blev tillbakaflyttad drygt 1 vecka så nytt BF är 3/3.
Nytt KUB på onsdag istället!

Har en dotter sen innan född sep -11.

Ser att ni pratar om större oro denna graviditeten än första. Känner precis samma sak! Orolig för allt typ! Dessutom har jag nyligen fått diagnosen IBS, så magont är numera en del av min vardag... Vilket inte gör det hela lättare =/   

Jag är helt tvärtom. Vart livrädd att ngt ska gå fel med de andra två men känner mig kolugn med denna :-P

Låter skönt å ta de med ro fru Karlsson