Första barnet - BF Mars 2014

Det gick inget alls vidare. Den jäkla nässprayen funka inte för mig sprutar som fan och de hjälper nån minut. Varit vaken sen halv 4 inte klokt skulle egentligen upp halv 5 för jobb så man kommer va riktigt trött.

Vecka 13 idag 12+0 wihoooo!!

Åh jag tycker synd om er som börjar få ont i svanken och är täppta i nästan. Det måste göra det jättejobbigt att sova :-/ Jag klagar över att jag vaknar på nätterna för att kissa men jag ska inte klaga alls!

Nu har vi berättat för hela världen att jag är gravid. Det känns skönt att slippa dölja det längre. Vissa förstår inte att vi berättade det så tidigt men.. såå tidigt är det väl ändå inte? Är ändå i v 14. Jaja

Hur går det för alla? Hur mår ni? Har ni börjat njuta av graviditeten?

Vecka 14 tycker jag e sent :-P många tycker de e förtidigt men sånt skiter jag i. Jag som bestämmer :)

Jag mår super faktiskt. För bra kanske? Så man blir lite orolig haha förutom med då nästäppan.

Vecka 14 tycker inte jag är tidigt alls. Man väljer ju själv när man är bekväm att berätta.

Alla våra vänner, släkt, familj & kollegor vet om att jag är gravid. De har vetat om våra svårigheter att få barn & därför vet de nu om min graviditet.

Jag trodde mitt illmående var borta. Men igår när jag borstade tänderna så började jag klöka & sen var det kört. Spydde 5-6 ggr på raken. INTE kul. Har mått illa idag med.

Har fortfarande ont i magen. Gissar att det är magkatarr & kanske förstoppning. Ringde MVC idag. Hon tyckte jag skulle ringa min vanliga vårdcentral & höra om starkare magmedicin.

Tjihooooooo

Vi har berättat för en del, familjen fick reda på det redan i v. 7, känns som att de ändå får reda på det om det nu skulle bli missfall. Jag skulle iaf ha svårt att bara knata på och låtsas som inget hänt så då är det lika bra att folk som är nära vet om tycker jag. =)

Jag är nu i v 12 (11+4) och har väl inte mått superdåligt även om det varit lite problematiskt att äta. När jag väl började lyda rådet att äta varannan timme så gick det mycket bättre, annars totaldäckade jag varje gång efter måltiden.

Uppe o kissar om nätterna såklart och har bokat in tid hos sjukgymnast eftersom jag normalt har lite problem med höfterna, ena tenderar till att dra sig uppåt så att hela underdelen blir sned. Känns som en dålig start om man ska lägga på sig ett antal kilo över höfterna ;) Hoppas på att få lite bra övningar som kan hjälpa till att stabilisera det hela! 

Lite overkligt tycker jag det hela är. Vi ska på UL den 11te sept och hoppas på att allt ser bra ut då. Tror jag kan börja lita mer på det hela då och låta mig själv glädjas mer åt det hela! Pessimist som jag är ;) 

Ni som börjar ha ont redan nu, har ni kollat med sjukgymnasterna i ert område?  

Jag berättade till min syster när jag kolladr första stickan ( hon blev väldigt ledsen när jag gick igenom MA i juni) sen dricker vi alltid vin när vi ses, då vi bor i två olika städer, så det är svårt att dölja det för henne. Pappa fick reda på det i samma veva.

Två av kollegorna berättade jag för då v 6 mest för att det är mer ansträngande att dölja något så stort för de personer man är med mestadels av sin vakna tid.

Min närmaste väninna fick reda på de runt v.8.

Min chef v10 så hon ändå kan planera verksamheten, jag kan lugnt säga till om jag behöver gå iväg till bm osv.

De jag umgås med mest och pratar med mest vet, men nu kommer jag nog vänta så länge det inte syns på mig :)

Min sambo har inte sagt till någon just för det tog så hårt på honom med MA.

Jag mår väldigt bra idag, ska in till bm om 9 min, därav detta inlägg om ingenting egentligen, är fruktansvärt nervös.. kanske den sista blödningen var ett tecken på att något inte stämmer :(

Och som sagt, njut så länge du inte har illamåenden osv..

Yeeeeeeeeey!!

Har nog dragit på mig en influesa eller nåt eller så är det bara att kroppen säger helt ifrån. Det är mycket på jobbet och så har min teater premiär i helgen. Känns som om det bara har lagt av helt. Darrig, illamående, huvudvärk, kräks, febrig. Usch och fy!!

Nu ligger jag här i soffan och försöker ta det lugnt men känner mig väldigt ensam och önskar nästan att nån var här. Så har jag inte riktigt känt innan undrar om man känner sig mer osäker och ensam för bäsen i magens skull eller vad det beror på.

Gnäller av mig lite till er bara, hade inget annat särskilt och säga :)

Gjorde en skojjig sak i helgen jag kan berätta om ialla fall. Två av mina kompisar är också gravida så vi tog kort på oss allihop. En Septembermage en Decembermage och en Marsmage. Lite skillnad :P  roligt att ha kvar :)  Även om min mage mest såg fet ut till skillnad från de andra väldigt bebismagiga.