Första barnet - BF Mars 2014

Idag har vi vart på ultraljud för att bekräfta hur långt graviditeten var gången för att få göra FVP. Jag har vart så orolig in för detta att jag haft ont i magen och inte kunnat äta. Men det gick hur bra som helst.

Direkt när hon stoppade ultraljuds grejen mot magen kom det upp en liten alien på bilden. Såg klart och tydligt huvudet, kroppen och hjärtslagen. :) Vilken LYCKA! Jag blev varm i hela kroppen och blev tårögd. Men jag höll mig från att gråta. Vi fick bekräftat att vi är i vecka 14. Eller som dom säger 13 hela veckor och 2 dagar. 

Nu ska vi bara invänta fostervattensprovet om 3 veckor.  Ännu en sak att vara orolig över. :S

Jag berättade till min syster när jag kolladr första stickan ( hon blev väldigt ledsen när jag gick igenom MA i juni) sen dricker vi alltid vin när vi ses, då vi bor i två olika städer, så det är svårt att dölja det för henne. Pappa fick reda på det i samma veva.

Två av kollegorna berättade jag för då v 6 mest för att det är mer ansträngande att dölja något så stort för de personer man är med mestadels av sin vakna tid.

Min närmaste väninna fick reda på de runt v.8.

Min chef v10 så hon ändå kan planera verksamheten, jag kan lugnt säga till om jag behöver gå iväg till bm osv.

De jag umgås med mest och pratar med mest vet, men nu kommer jag nog vänta så länge det inte syns på mig :)

Min sambo har inte sagt till någon just för det tog så hårt på honom med MA.

Jag mår väldigt bra idag, ska in till bm om 9 min, därav detta inlägg om ingenting egentligen, är fruktansvärt nervös.. kanske den sista blödningen var ett tecken på att något inte stämmer :(

Och som sagt, njut så länge du inte har illamåenden osv..

Vi har berättat för en del, familjen fick reda på det redan i v. 7, känns som att de ändå får reda på det om det nu skulle bli missfall. Jag skulle iaf ha svårt att bara knata på och låtsas som inget hänt så då är det lika bra att folk som är nära vet om tycker jag. =)

Jag är nu i v 12 (11+4) och har väl inte mått superdåligt även om det varit lite problematiskt att äta. När jag väl började lyda rådet att äta varannan timme så gick det mycket bättre, annars totaldäckade jag varje gång efter måltiden.

Uppe o kissar om nätterna såklart och har bokat in tid hos sjukgymnast eftersom jag normalt har lite problem med höfterna, ena tenderar till att dra sig uppåt så att hela underdelen blir sned. Känns som en dålig start om man ska lägga på sig ett antal kilo över höfterna ;) Hoppas på att få lite bra övningar som kan hjälpa till att stabilisera det hela! 

Lite overkligt tycker jag det hela är. Vi ska på UL den 11te sept och hoppas på att allt ser bra ut då. Tror jag kan börja lita mer på det hela då och låta mig själv glädjas mer åt det hela! Pessimist som jag är ;) 

Ni som börjar ha ont redan nu, har ni kollat med sjukgymnasterna i ert område?  

Har nog dragit på mig en influesa eller nåt eller så är det bara att kroppen säger helt ifrån. Det är mycket på jobbet och så har min teater premiär i helgen. Känns som om det bara har lagt av helt. Darrig, illamående, huvudvärk, kräks, febrig. Usch och fy!!

Nu ligger jag här i soffan och försöker ta det lugnt men känner mig väldigt ensam och önskar nästan att nån var här. Så har jag inte riktigt känt innan undrar om man känner sig mer osäker och ensam för bäsen i magens skull eller vad det beror på.

Gnäller av mig lite till er bara, hade inget annat särskilt och säga :)

Gjorde en skojjig sak i helgen jag kan berätta om ialla fall. Två av mina kompisar är också gravida så vi tog kort på oss allihop. En Septembermage en Decembermage och en Marsmage. Lite skillnad :P  roligt att ha kvar :)  Även om min mage mest såg fet ut till skillnad från de andra väldigt bebismagiga.     
   

Hur gick det?

Allt såg jättebra ut!! :D

Vilken lycka !!

Apropå blödningarna kan det vara för att livmodertappen inte är mogen, vid samlag är det lättare att man blöder .. överansträngning osv.. lite som vi faktiskt diskuterat här..

Stackars sambon som får hålla sig ett tag till då ! :)

11+4

Hej!
än så länge har jag bara hängt i denna tråd och läst i flera veckor, utan att skriva ngt.
Känns nästan som att man börjar lära känna er nu =P ... så det kanske är dags för mig att presentera mig också =)

Jag är 28 år  och bor i stockholm, är gravid i v 12 (11+4) och bor tillsammans med min extremt förstående sambo som också är 28 år.
Har mått fruktansvärt dåligt de senaste 7 veckorna, och istället för att minska ju närmre v 13 jag kommer så tenderar det bara till att öka. Börjar nästan tro att det aldrig kommer gå över...
Men den värsta obotliga tröttheten har nog vart snäll och avtagit lite i styrka iaf =)
Har försökt att se det positivt för att orka med, att allt förmodligen är precis som det ska där inne. Kan ju inte känna mig mer gravid än jag gör =P
Har behövt gå ner till halvtid på jobbet senaste 2 månaderna, men hoppas kunna jobba heltid igen inom en snar framtid.

Vi har inte vart på ngt tidigt ultraljud. Så vi har inte sett ngt tickande hjärta än. Tänkte vänta till RUL som är inbokat i v 19, 18 okt. längtar som en tok!

Våra närmsta vänner och familj vet om än så länge. Vi berättade för dem "redan" runt  v10 då jag har mått för dåligt för att kunna låtsas som ingenting.
Men inom ett par dagar går vi ur den mest kritiska tiden, yay!

Det var lite om mig och magen =)
Får ta tag i att börja vara lite mer aktiv själv i denna tråd och inte bara läsa vad ni har skrivit varje dag ;)