Första barnet - BF Mars 2014

Är riktigt orolig... Drömde igår på dagen att jag fick MA och sen i natt kunde jag knappt somna (somnar annars inom 10 min) och har vaknat väldigt många gånger, bara legat o vridit mig fram och tillbaka och försökt sova... Det gick inte. Är så rädd för att något är fel, vet inte om jag kommer kunna vänta till rul 23 september för att få höra att något är fel..! Jag önska att jag iaf fick sova ordentligt och vara lite lugn.. Att jag slapp vara så nära på att gråta varje gång jag tänker på min oro..

Jo, oron kommer väl alltid finnas, oavsett om det är under graviditeten, när barnet är 2 år eller 20.. Antar att jag kommer få många sömnlösa nätter då man ligger och är orolig... Får ringa BM på måndag och fixa tid till det. Men när vi pratade lite om det sist så sa hon att hon inte ville göra det förrän v14-15.. Om hon inte hittar några hjärtljud då, måste man vänta på RUL ändå då? Det hade ju bara varit ännu värre... Hehe, jag har en tendens att ta ut saker i förtid

Men tack för svaret! Jag ska försöka så gott som går att hålla mig lugn, vet ju att det är stressande för barnet annars.

Gick in i v13 (12+0) idag och oron är kvar.. Hur stor risk är det egentligen att bebis inte lever eller att det inte ens finns någon där inne efter 12 veckor egentligen? Jag har inte blött en enda gång.. Om bebisen dött, hur lång tid kan det ta innan den kommer ut? Jag har aldrig gått så här långt i en graviditet innan.. Förra gången fick jag mf i v9+4, det upptäcktes på vul. Jag har aldrig fått det bekräftat att jag har ett levande foster i mig då jag bara gjort ett vul/ul (förra graviditeten) och inga hjärtslag hittades.. Funderar på att göra ett privat ul, men pengarna måste finnas och sen vet jag inte om jag ens kommer få tid innan rul..

Men den största frågan, hur vanligt är det att man får reda på att man fått MA efter v13(12+)?

Vad ska jag göra..?

Kan man få ett ul bara för att man är orolig? Jag kan knappt sova pga oro...

Zobeideh: Usch vad jobbigt.. Det är ju så att man kan gå och vara orolig och tänka det värsta, men man gör ju det för att man samtidigt tänker att man är gravid.. Kommer man in och får göra ett ul som visar att det inte finns något levande foster så tas ju även graviditeten ifrån en... Men jag vet egentligen inte vad som är värst/bäst, att man är så otroligt orolig en längre tid eller att få det bekräftat och börja bearbeta det ordentligt.
Jag ska ringa bm sen kl 13 och se vad hon har att säga, om hon på något sätt kan lugna mig och fixa en tid för att lyssna på hjärtljuden. Sen får vi se om jag kanske ringer till privatkliniken här i skövde imorgon..

Jag tänker ju att det räcker med att få ett ul nu, och om det ser bra ut vänta till RUL, men jag vet lite i bakhuvudet att oron fortfarande kommer finnas kvar och att jag kanske kommer vilja göra ännu ett ul innan rul. Jag får väl kanske vänta och se om jag börjar blöda eller något och annars göra rul och då få veta hur det ligger till.

Mina tankar skiftar mellan att jag inte har något foster alls i mig till att det kanske är tvillingar (då vi har det i släkten). Båda gör mig orolig men det första alternativet är såklart värst.

Har lite namnförslag, jag och killen.. Tjejnamnen är: Alicia, Thilde, Jamie eller Neah. Killnamnen är: Hugo, Alexander, Jamie, James och jag gillar också Elliot. Inget bestämt, och det kan hända att fler namn läggs till i listan. Vi kommer nog inte ge barnet ett namn förrän den kommit ut och vi mer kan se vad den passar i för namn :)

Men det känns ganska långt borta i drömmarna ändå... Jag ringde BM förut som sa att jag skulle dricka varm mjölk nu på kvällen och ta två alvedon så jag blir lite dåsig så kanske jag får sova bra i natt. Sedan skulle hon ringa gyn imorgon och försöka tjata in mig på ett ul. Efter samtalet höll jag på att bryta ihop då jag blev ännu räddare för att få ett negativt besked på ul om jag får göra ett... Killen fick ligga och krama om mig ett tag och torka tårarna. Jag som inte ens har haft någon blödning alls, känner verkligen med er som också haft blödningar..! Kan inte ens föreställa mig oron och att inte få veta.. När jag blödde i förra graviditeten fick jag iaf göra ett vul direkt.

Jag har nog en av de mysigaste och bästa barnmorskorna..! Hon ringde in till gyn åt mig idag och fixade tid för ul imorgon. Nervös som satan, men jag får bita ihop och dra dit. Bättre att få reda på hur allt ligger till än att gå och vara orolig.

Beställde i förra veckan två set med body, byxa och mössa till bebis som kom idag, mest för att det inte längre finns att köpa i affär och jag ville så gärna ha de oavsett när bebis kommer. blev lite mer verkligt, men vågar inte ta ut något förrän imorgon iaf..

Japp, 12+2 imorgon enligt barnmorskans beräkning.. Är så rädd att det inte visar något eller att det är ett för litet foster som inte lever... Men jag berättar imorgon hur det gick så får vi se! Tack :)

Grattis!! Va härligt. Säger som de andra om att du blev tillbakaflyttad, det är inget att oroa sig över. Jag själv blir nog tillbakaflyttad en hel vecka om allt ser bra ut tror jag. Försökt att njuta nu istället! Kram

Min barnmorska vägde killen också och tog blodtryck på honom. Mest för att han skulle känna sig lite mer delaktig tror jag och hon sa att partnern kan också gå upp i vikt osv, var kanske bara en ursäkt ;)

Vi är väldigt unga och killen vill såklart vara delaktig i det här och blir lite avis när jag skriver här, trots att han själv får kolla in här om han vill. Allt jag skriver här pratar jag ju om med honom också, men ibland kan det bli lite för tjatigt för en person att alltid höra om samma sak osv så därför tycker jag den här tråden är grym. Man får ventilera tankar och oro lite med andra i samma "sits". Men de gånger jag spyr och mår så illa och så.. Jag kan förstå att han önskade att han kunde ta en del av allt det istället för att stå bredvid och få se på bara. Men han är så hjälpsam! Kanske lite väl hjälpsam, vissa saker klarar jag väl själv. Haha.

Hur tar era partners detta med graviditeten osv?