Första barnet - BF Mars 2014

Jag funderar ibland på om något kanske är fel med bebis, att han inte växer ordentligt...

Jag började må illa och bli svintrött 17 juni i år, det datumet kommer jag ihåg. Jag hade varit iväg och jobbat fyra timmar och under de timmarna gick jag spänd och tänkte på vart som hade varit närmast och enklast att spy och vad jag skulle skylla på så att ingen trodde att jag smittade. Själv visste jag inte vad illamåendet berodde på då, det kopplade jag ihop efter plusset.
När jag sedan kom hem den dagen somnade jag direkt, var helt slut! Dagen efter försökte jag gå till jobbet, jobbade fem timmar då och mådde förjävligt. Jag var rädd för att kanske smitta. Efter det sjukskrev jag mig då jag trodde jag hade maginfluensa eller något och att jag smittade. Sen var jag jävligt trött också.

Enligt RUL blev jag befruktad den 21a juni. Det betyder alltså att illamåendet och den extrema tröttheten som följde med resten av graviditeten började redan fyra dagar innan befruktning.
Enligt mina och BMs beräkningar innan så skulle jag blivit befruktad 10 juni och då iaf varit gravid i en vecka innan jag började känna av det.
När jag var inne och mätte magen så skulle jag enligt de första beräkningarna varit i vecka 25+0 men enligt RUL 23+3. Då låg magmåttet så att det hade kunnat stämt riktigt bra med 25+0 så efter det har jag börjat räkna på det ist.

Jag frågar er:

Kan ett ultraljud verkligen mäta fel på 11 dagar? Eller är det bebis som inte vuxit som han ska? Det skiljer ju 6 dagar mellan de två ultraljuden de mätt på...

Tycker ni jag gör rätt i att räkna på mina egna beräkningar? Räknar ju med att han kommer ut senare ändå...

Tack för svaren! BM tyckte att min egna uträkning från början (då jag sa att jag var beräknad till 9 mars) stämde lite konstigt in på hur starkt testet visat när jag gjorde det hos henne och att hon tyckte att 2 mars lät mycket mer rimligt bara med tanke på det. Och sedan sade RUL 13 mars.
Men nu är hon inte så orolig för något så.. Hon är väldigt förstående och skulle kunna fixa ett ul om jag känner att jag är orolig över det osv. Men när hon inte verkar så orolig så känner jag att jag lika gärna kan vänta och se hur det blir i framtiden. Ändå känns det fel att räkna på vad RUL visade och jag väljer att räkna på det BM tyckte var rimligt från början ist och på det som faktiskt stämmer med alla symptom och mängd hormoner.

Men det är så jobbigt för jag vet inte vad jag ska svara när någon undrar vilket datum bebis är beräknad... Pratade lite med killens mormor om det idag och hon tyckte att jag ska gå på vad jag känner känns bäst och stämmer bäst.

Sen vet jag inte om rökning kan spela in lite så att bebis kanske inte växer så bra heller? För jag har (tyvärr..) rökt hela graviditeten och mått så illa att jag haft svårt att få i mig mat (har därför haft magkatarr två gånger under grav. också).

Jag tänker så att jag är nog beräknad till 2 mars men att bebis tittar ut någon gång runt 13 mars som bebis är beräknad till enligt RUL.. Illamåendet och tröttheten har varit likadan under hela graviditeten typ, bara det att illamåendet sedan gick över till kräkningar lite senare. Min pappa som jag bodde hos då märkte t.o.m skillnad på hur jag var och mådde och anade nog redan innan jag anade att jag var gravid, haha...

Kan man ta alvedon mot foglossning? Vet fan inte vart jag ska ta vägen just nu, haft helvetes ont hela dagen.. Några tips? Gör även ont när jag ligger ner...

Okey, ja vi hade ändå ingen alvedon hemma nu så lade mig i badet en stund och det lättade lite iaf. Jag har ett foglossningsbälte och har försökt med det idag under eftermiddagen men har haft riktigt ont ändå... Har knappt kunnat röra mig, det är så obehagligt! Imorgon ska jag springa upp och ner för massa trappor när jag ska tvätta, får se hur det går.. Men tack för hjälpen! Ska nog boka tid hos någon sjukgymnast snart också då

Ja, den största smärtan sitter i slutet av ryggen och gör ont lite hela tiden men blir bara värre när jag rör mig fel... BM har snackat om att "gå som ett barn i trappan", att man tar ett steg i taget.. Jag har innan haft för dåligt tålamod för det och varit rädd för att någon ska se (det ser lite kul ut..) men när killen gjorde så med mig igår så märkte jag att det inte gjorde lika ont.

Det dumma är ju att jag ska på begravning imorgon och måste ha vissa plagg tvättade, fast mamma bor bara 100 meter bort och har tvättmaskin i badrummet så jag kanske knallar bort till henne! Hon har en underbart skön säng jag får komma och vila i om jag har ont också så det ska jag nog göra.

Jag var på begravning i fredags, min mammas morfar som stått oss alla nära gick ju bort för två veckor sedan... Mamma berättade då efter för sina kusiner att hon ser det som att gammelmorfar lever kvar i bebisen jag har i magen. När de fick veta att det är en kille sa dem "jaha, så då blir det en morfar då!" och jag får lite dåligt samvete... Alla dör ju någon gång och han blev ju ändå 84 år men ändå känns det som att han var "tvungen" att lämna för att ge plats åt bebisen...

Det är tungt att tänka så, men samtidigt hoppas jag ändå att han kan få leva kvar lite i bebis också för min gammelmorfar var en utav de snällaste och älskvärda personerna i världen. Han och hans tvillingbror föddes alldeles för tidigt på julafton för snart 85 år sedan och att de ens överlevde var ett mirakel. Jag tror att det kan ha varit därför han var så otroligt varmhjärtad, han överlevde med hjälp av kärlek och värme.. Och kanske för han över lite av det till bebisen. Jag hoppas det.

Min mamma gick över tiden med både mig och brorsan och fick sätta igång förlossningen. Två veckor över tiden så hade inte livmoderhalsen mognat ens, förlossningen med mig tog 38 timmar så jag är rädd för att det är ärftligt... Men sen är jag 160 cm lång och killen är 195 cm, han föddes tre veckor för tidigt och var ändå 52 cm så jag hoppas på att min kropp känner att bebisen kanske blir för stor och tung och att jag slipper gå över tiden så mycket.

Känner någon annan av hur det trycker och gör ont i bröstkorgen? Min livmoder trycker mot behån när jag sitter nu och när jag ligger på sidan kan jag få svårt att andas då det trycker på ganska mycket... Att sitta i mer än en halvtimma är riktigt jobbigt, det gör ont bak i ryggen och känns som att jag har en behå som sitter åt riktigt hårt, även om jag är utan behå. Och sparkar mot revbenen är inte så trevligt just nu... Känns som att han ibland fastnar med foten och trycker mot revbenen också..

Min farmor sade att hon tyckte jag hade lagt på mig lite (inte bara runt magen) när vi var där.. Då hade jag inte varit där sedan innan jag blev gravid.
Jag har innan haft ätstörningar och hela mitt liv varit underviktig så att få höra att det SYNS någon annan stans än magen är ganska jobbigt... Min farmor berättade också att hon som mest vägt 59 när hon var gravid (och då är hon 174 cm lång!!).

Jag hade gått upp 6 kilo hos BM senast, vecka 24-26 någon gång var det. Jag trodde inte det här skulle bli så jobbigt, men med ätstörningar sedan tidigare så har jag flera gånger velat spy (fått för mig att lillen hinner få i sig sin näring då iaf). Men jag har faktiskt skött mig väldigt "bra" vilket bara ger mer ångest. Jag är så rädd för vad jag kommer väga i slutet sedan... Mamma gick upp 30 kilo med mig och kom ALDRIG i form efter det.

Vi har redan köpt ett skötbord som ska stå i sovrummet, ska nog få en tvättmaskin till badrummet nu också så det blir nog perfekt att kunna byta både i sovrummet och badrummet beroendes på om man behöver tillgång till vatten osv :) Ska bli jätteskönt med egen tvättmaskin då vi bor på tredje våningen i en tvåa och delar tvättstuga med resten av lägenhetshuset!