Ja vi får hoppas att de kollar vikt osv men är inte helt säker på det. Efter vi gjorde vårt 3D ultraljud känns det inte lika kul att se bebisen med vanligt 2D ultraljud. Man ser ju inte så mycket då. Lycka till med era UL
Det kan förklara en känsla jag fick för några veckor sedan... Jag trodde faktiskt att jag svimmat i sömnen, men förstod inte alls hur det kunde gått till.. Då kanske min känsla stämde, att jag fick syrebrist.. Usch så läskigt!
Jag brukar sova på både höger och vänster sida nu (aldrig rygg längre, det funkar inte), lutar så mycket som går med magen mot madrassen.
Jag brukar vrida och vända mig mycket men lyckas ändå få flera timmars sömn, men sen har jag inget jobb eller något att gå upp till heller så jag skulle ju (om jag hade velat) sova hela dagarna.
Men jag förstår er som har svårt med sömnen, jag har haft det innan nu och tillslut går man på knäna. Samtidigt blir det ju bara obekvämare ju längre tiden går, så funkar man tillslut inte i vardagen är det nog ett tecken på att man borde varva ner inför förlossningen, ta ledigt och vila ut sig. Det kan ju nästan hända när som helst nu ju!
Va fina namn :) Våran lille ska få heta Maximilian, vi har även två mellannamn till honom. Jan (släktnamn) och Denny.
Men på senare tid har jag börjat tänka att det är en flicka (bara rent spontant tänkt "hon" osv, utan att först reagera på det) så vi får se om det ens blir en Maximilian, det kanske annars blir en Neah. Men jag såg ju en liten snopp på ultraljudet, tyckte jag och även bm iaf..
Jag kom nyss hem efter en liten promenad och fika med en tjej som väntar barn i slutet av februari. Extra skönt är att hon bara är två år äldre också! Kändes bra att få kontakt med någon i samma "sits" och få prata om sånt som kanske ingen annan är så intresserad av att prata om. Det är ju också det som är så bra med den här tråden! Känner ni andra någon som väntar barn ungefär samtidigt, som ni pratar med och träffar? :)
Ingen som fått klåda på fötter och i handflatorna? På mig började det igår kväll, hoppas att det håller sig på en mild nivå så jag kan sova iaf...
kändes inte så roligt men men va gör man hehe
Jag har under hela graviditeten tänkt att jag vill föda vaginalt och att jag verkligen inte vill snittas. Först idag vände det helt. Jag vill fortfarande egentligen inte snittas, men känner att det är det bästa för på något sätt ska ju lillen ut och jag kommer verkligen inte orka en vanlig förlossning.
Mitt järnvärde är lågt och det finns inte mycket att göra för att höja det bra, jag testade ett järndropp men fick en anafylaktisk chock efter en knapp minut och magen tål inte niferexdropparna(mår illa/spyr ca 2 timmar efter). Samtidigt har jag haft en väldigt tuff graviditet med mycket sjukdom osv och just nu är både min kropp och mitt psyke ganska slut och att få ett datum som man säkert kan räkna ner till skulle kunna få mig att stå ut bättre.
Det känns lite sent för att påbörja det här med att få ett snitt men jag ska in på torsdag för att träffa en läkare och göra ul igen så jag ska ta upp det lite då så får vi se om jag får en ny tid eller vad som händer. Som tur är verkar läkarna i skövde inte vara så svåra att "övertala" när det gäller planerade snitt. Sedan har jag även träffat många av dem, pga alla ultraljud och den tiden jag låg på BB. De känner ju till mig och min historia också.