Första barnet - BF Mars 2014

Shit.. Jag har varit inlagd på sjukhus sedan i söndags och har varken orkat eller kunnat kolla in här och nu hinner jag inte läsa ikapp allt... Men det är ju riktigt kul att det ändå skrivs så mycket i tråden!

Jag åkte in till akuten två gånger i söndags med huvudvärk, feber och ont i hela magen.
Första gången skickades jag hem med medicin för uvi.
Jag hade en sån jävla frossa på vägen hem och kunde knappt gå när vi skulle upp till lägenheten.
När jag sedan tog tempen så visade termometern 39.6 (jag hade inte ens feber när jag hade lunginflammation förra sommaren).
Jag hade så ont att jag grät och skrek och vi ringde 1177 som sa att vi fick åka tillbaka till akuten.
Då lade dom in mig för observation och den natten mådde jag så dåligt att jag som mest sov tio minuter i streck, trots alvedon.
Dagen efter tog dom massa prover och ville göra lungröntgen.
Jag var först nervös över lungröntgen men de sa att barnet inte skulle känna av det så mycket. Så jag gjorde det.

Det visade sig vara influensa och infektion i njurarna och det börjar bli bättre nu då jag har tagit antibiotika i några dagar.
Men jag är orolig att bebisen tagit skada av allt det här.. Jag har haft feber i över en vecka som har gått upp och ner och jag har gått ner två kilo och röntgats..
Och läkarna sa att eftersom de inte kunde se något riskfullt för barnet med allt jag varit med om i veckan så får jag vänta till 1 oktober tills jag får svar på om barnet överlevt. Hur fan ska jag få motivationen till att bli riktigt frisk och vara glad osv när jag inte ens vet om jag/de har dödat barnet jag har i magen?! I tre veckor till?

Jag hade känt av det i njurarna lite då och då ett tag innan och hade haft feber exakt en vecka då jag skrevs in på sjukhuset. Dock så hade febern inte varit lika hög under veckan som den var när jag skrevs in. Just nu är det bättre, jag kan gå och klarar mig utan alvedon. Så det är skönt det! Jag har lite problem med att lita på vad läkarna och alla andra som jobbar där säger... Den ena sköterskan ville att jag skulle ta ipren och kunde inte ens förstå varför min BM säger att jag ska undvika det t.ex. Men jag sa rakt till sköterskan att jag inte ville ta den.
Det jobbiga är att MVC i stan har någon sån vecka då dom är borta på kurs osv tror jag så det är väldigt  svårt att få kontakt. Det är först på fredag det är telefontid, då man kan få tag i dem.
 

Gick in i v16 (15+0) idag och vikten ligger fortfarande på 50 kg, vägde 52 på inskrivningen.
Magen växer dock och illamåendet och kräkningarna är kvar. Spydde igår och idag. Börjar fundera på om lågt blodtryck kan orsaka ett sådant illamående... Jag ligger ju runt 50 i undertryck. Hade t.o.m under det när jag låg inne på sjukhuset.

Om man annars bortser från illamåendet och det så börjar jag faktiskt kunna njuta lite av att vara gravid. Det är inte längre bara jag som ser att magen växt, nu ser även mamma, brorsan och killen! Två veckor och tre dagar till RUL nu också. Jag längtar!

Ska på RUL 1 oktober, så om 12 dagar :) Snart 11. Har redan börjat räkna ner. Har köpt två klädset till bebben och lite annat redan men resten blir efter RUL.

Testade det där bikarbonattestet som visade på pojke, även ringtestet och den där "kalendern" visade på pojke så jag tror på att det blir en liten pojke här. Förra grav kände jag en stark känsla av att det var en tjej, den här gången kände jag ingenting, först efter ultraljudet började jag få uppfattningen och en liten känsla av att det är en liten pojke som bor i min mage. Hjärtat slog inte i hyperfart på ultraljuden jag gjort, det var nog det som fick mig att tro att det är en pojke från början. 

Vi ska ta reda på könet på RUL om dom vill berätta det då, så om 9 dagar får vi förhoppningsvis veta om testerna stämde. 

Jag vet inte, tror dom är rädda för att man ska göra abort om det är "fel" kön eller att dom inte tycker att man kan vara helt säker förrän bebisen är ute och då inte vill att man ska bli besviken eller något... Jättedåligt tycker jag, om man vill veta könet så borde dom ju berätta om dom kan se det. Bm frågade om vi ville veta könet och sa att vi skulle fundera på om vi ville det så jag vet inte om dom har ändrat det nu för annars har jag hört att de i skövde inte berättar könet...

Känner ingen det där med att alvedon inte hjälper.. Hade en sprängande huvudvärk och feber, tog maxdos av alvedon men mådde lika dåligt för det... Tillslut blir man så desperat att man t.o.m vill ta ipren (fast man gör inte det). Testa att dricka vatten om du inte gjort det, just nu behöver kroppen mycket vätska och det är faktiskt det som är viktigast just nu (fick höra det när jag låg inne på sjukhuset). Annars tycker jag att ni kan åka in till akuten ikväll, det kan ju vara någon infektion eller något i kroppen, eller att du har brist på något? 

Vad kul! Ska bli kul att se om testen och magkänslorna stämmer för oss här inne som testat eller har någon magkänsla, oavsett om vi får reda på det på RUL eller kanske i mars! :)

Jag var inne och lyssnade på hjärtljuden i tisdags, allt lät jättebra och hjärtrytmen var högre än vad jag trodde (den pendlade mellan 150 och 155). Bm kände även på magen och kom fram till att livmodern slutade precis vid naveln.. Då började jag fundera lite, allt och alla säger att i dom här veckorna slutar livmodern mellan bäckenbenet och naveln (jag är i v 17). Jag har därför fått för mig att min livmoder går mer uppåt än utåt, det kan också förklara varför jag inte är riktigt så stor om magen än också. För jag vet att jag inte gått längre än v 17-18 så det är inte det att jag gått längre än vad vi tror..

Sen har jag börjat känna rörelser i livmodern den senaste veckan också! Jag känner när jag sätter mig ner och är tyst (efter att jag gått en sväng eller rört på mig) att det börjar röra sig där inne i livmodern. Jättemysigt! Känner det flera gånger per dag just nu, speciellt när jag sitter eller ligger ner. När jag går och rör på mig inbillar jag mig att bebisen tar vara på det och sover (jag rör inte på mig så mycket och ofta..)

Vi ska in på rul på tisdag också, då är jag i v 17+3, får se om dom ändrar bf och om vi får reda på kön. Är också nervös för att det ska vara något allvarligt fel på bebben...
Gomspalt har mamma och brorsan så det är något dom kommer kolla extra på, men då kan man iaf bli lite förberedd på vad som väntar. Gomspalt är långt ifrån det värsta som kan vara "fel"..