Första barnet - BF Mars 2014

Vad skönt ändå att han vill vara delaktig, man kan ju inte begära att dom ska förstå precis allt som vi går igenom, vi som bär på barnet. Men vi förstår nog inte heller helt hur de upplever allt heller. Längre fram när magen blir allt tydligare så blir det nog mer verkligt också tror jag :)Vad gulligt! :) Min kille har en gravidbok framme som jag absolut inte får röra så att han inte tappar bort vart han är. Haha, men jag läste den redan förra graviditeten så nu är det väl hans tur och sen får vi läsa tillsammans. Känner igen det där med att han är optimistisk osv, samma i mitt och killens förhållande. Jag som är otroligt orolig och han som inte kan förstå riktigt för "varför skulle det gå dåligt?". lycka till på ultraljudet imorgon då :) Bebisen har nog blivit ganska stor nu, såg ju bilden du lade upp senast.. Redan då såg man ju!

Jag har ultraljud ca 13.30, en jourläkare kommer göra det lite snabbt så antagligen blir det bara att kolla läget lite snabbt så att man vet.

Gjorde ett VUL, fick en jättetrevlig och bra läkare som inte verkade stressad alls. Gick mycket bättre än förväntat. Bebisen är ca 5 cm i CRLmått. Var svårt att mäta då hon knappt kunde få med hela bebisen på skärmen och så att allt syntes bra.. Men vi såg hjärtat slå och bebisen röra sig lite.

Mamma fick följa med in också, vilket hon uppskattade. Bebisen har fått ett litet smeknamn, "grodan". Väldigt vanligt kanske.. Mamma sa "kolla på eran lilla groda, hjärtat slår!". Känslan var så underbar, går inte att beskriva..! Förhoppningsvis kan jag vara lite lugnare nu och kunna sova om nätterna. Men blev flyttad från v 12+2 till ca 11+4. No big deal faktiskt, det bästa var att få se hjärtat. Nu borde väl risken vara mindre ändå. Nu har vi sett hjärtat slå i v11+4 liksom. Blir att vänta till RUL 23 september om inget spontant händer.

Jag har hört något om efter v9? att om man ser ett hjärta slå på ul efter v 9 så är det inte lika stor risk. Det kanske är ungefär samtidigt som fostret är ca 15 mm?

Det kommer gå jättebra, kan absolut inte tro något annat. Lycka till imorgon!! Och berätta sedan efter om allt

Enligt ultraljudet igår är jag i v11+5 idag och jag hade aldrig trott att illamåendet skulle hålla sig kvar. Har spytt två gånger idag än så länge... Och att spy galla är inte mysigt någonstans..

Jag kan inte fatta att jag ska bli mamma i mars. Just nu har jag iaf tagit in att jag har ett barn i mig som växer, men att gå från det till att det faktiskt blir ett barn om ett halvår är svårt än så länge. Det kommer väl med tiden. Är fortfarande lite rädd för missfall, man vet ju aldrig. Men än så länge så vet vi ju att jag är gravid och att bebben sparkar runt i mig.

Jag har symptom kvar, spydde senast igår osv. Har även börjat få ont i nedre delen av ryggen och ner mot rumpan, även i vänstra höften nu... Kunde knappt somna igår för att höften ömmade, det var bättre när jag vaknade men känner fortfarande av det.
Jag bor i närheten av skövde och är 17 år (fyllar 18 några dagar innan bf), första barnet. Har märkt att magen inte har något slut längre (haha) den går liksom hela vägen ner... Om jag har tajta kläder syns det nog lite. Är i v13+3

Var inne en sväng på akuten igår igen, har fått jätte ont i vänstra sidan och det spred sig över både rygg och mage igår kväll. Feber har jag haft sedan i måndags.
Har haft uvi väldigt många gånger innan och har ärrvävnad på njurarna så jag misstänkte det. Men nitrittestet visade inget (som visar på uvi). De vita blodkropparna sa de var höga, men sedan sa läkaren att det var normalt (?!).

Vi fick i alla fall se grodan på ul igen och det var inget gynekologiskt problem. De visste inte vad det var för fel och skickade hem mig med orden "ta alvedon, vi har skickat urinet på odling så visar det något ringer vi". Jaha.. Och jag kan knappt gå.. Huvudvärken är riktigt jobbig och febern vägrar försvinna.. Fan, blir beroende av killen nu.. Ligger bara på soffan typ.

Jag gick in i v15 (14+0) idag och märkte att jag ligger fortfarande på samma vikt som innan jag blev gravid.. Magen växer dock. Någon som vet om det kan vara farligt för barnet att jag inte har gått upp i vikt?

Har fortfarande ont i höfterna också så på måndag ringer jag mvc och ser om jag kan få ett sådant bälte man får mot foglossning. Trots att vi såg bebisen senast i veckan är jag orolig att hjärtat slutat slå eller att något skulle vara fel, men oron får jag väl vänja mig vid för den kommer nog finnas resten av livet nu.

Känner så också.. Dock har jag feber och har haft i en vecka nu vilket säkert påverkar... Jag hade 105/50 i blodtryck på inskrivningen men inne på akuten sist hade jag 138/65 vilket är ganska högt för mig. Så jag kan förstå att du är trött och känner dig yr, då ditt har sjunkit så mycket.

 Jag har knappt kunnat sova nu det senaste då jag haft så ont i leder, muskler och i "njuren". Ibland  får man må dåligt och gnälla. Jag kan inte ens förstå hur jobbigt många av er har det som har jobb och massa annat också, just nu går jag ju bara och väntar på behandling som räknas som 50%. Annars ligger jag bara hemma.

Jag är väldigt ung, har inte försökt på samma sätt som många andra.. Jag har fått mf en gång, då var jag 16, skulle fylla 17 och sedan dess har längtan bara växt för varje dag. Ibland känns det som att jag inte har rätt att vara så orolig, med tanke på att jag är så ung och inte försökt så hårt.
Men för att vara ärlig så tror jag inte att åldern gör så stor skillnad i mitt fall. Huvudsaken är att jag ändå kommer vara 18 när bebis föds, att jag kommer ha en egen lägenhet som jag trivs i och att barnet är önskat och mer än välkommet (inte bara från min sida). Jag vet att jag kommer kunna ge detta barn ett bra liv och en bra start, sedan har jag stöd från min familj och pappan vill detta minst lika mycket som jag. Trots vår ålder har vi varit tillsammans i två år snart och förlovade oss typ en dag efter att jag blev befruktad.